Nu går det undan!

Nu har vi fått fart på renoveringen. Eller rivningen, ska man kanske säga, för det är främst det det har handlat om de senaste två veckorna. Efter att vi röjt undan träd och buskar som måste tas bort för att ge rum åt kommande grävmaskiner etc, har vi rivit ut gamla väggskivor, plastmattor, köksskåp och takplattor. Massor med lass har vi fört till återvinningsstationen.

En del av sågspånet som använts som isoleringsmaterial i golvet har vi sparat i plastsäckar i källaren, för att det skall "återvinnas" i golvet då vi stött golvpelarna (eller var det heter). Då vi rivit golvet märkte vi att stockarna som golvet låg på var alldeles lösa och vickade fram och tillbaka. Inte konstigt att golvet knakade! Det är samma sak i hela övre våningen och delvis i undre våningen, så det är endel sågspån att gräva ännu..

Då vi rev ut garderoberna i övre våningen upptäckte vi att vi hade oinbjudna gäster i taket.. Eller kanske det var vi som var de oinbjudna gästerna?? Det började komma ut tiotals humlor från mellantaket, och efter en liten inspektion (givetvis utrustad med skyddsutrustning) kunde jag konstatera ett stort klibbigt hummelbo i isoleringen i taket. Efter att vi kastat ut isoleringen med bo och allt genom fönstret, kom det fortfarande några förvirrade humlor och letade efter boet, stackrarna.

Idag har vi anställt rörmokare och han har redan tagit loss alla värme-element och de skall tätas pånytt och sedan sandblästras och pulvermålas, så de blir som nya. Vi har också beställt en diamantborrningsfirma som skall komma och borra dörr- och fönsteröppningar i sockeln. De skall också pika upp golvet i källaren och bära ut betongen. Härligt att inte Mika behöver pika själv, det skulle ha tagit flera veckor! Jag har inte en chans att hjälpa till där, jag fick svår andnöd efter två dagars rivande och fick gå hämta ny astmamedicin. Har fått hålla mig utomhus och bära skräp till släpkärran istället. Det kommer nämligen en del avfall när man river...

Jag har också gjort de preliminära ritningarna för köket, wc:n nere, rumsordningen uppe och för källaren. Bara köksfirmornas personal kommit tillbaka från sina semestrar i augusti så får vi börja planera kök och bestämma vilken firma vi skall använda. Det blir ju rätt mycket då vi ska ha kök, hjälpkök, två wc:n, och fem klädskåp..

Idag ska vi ta semester från renoverningen och åka på en helgresa hela familjen. Vi ska börja med att köra till Ähtäri och se var vi hamnar sedan. Skönt att få ta lite ledigt!

Vi fortsätter med renoveringen med nya krafter nästa vecka!

Före

Här är lite "före"-bilder från Kotilo. Alla vackra buskar runt huset måste vi tyvärr ta bort, för att de ska kunna gräva dräneringsrör. Men de växer kanske upp igen..
Det blivande köket.

Mika i ett ögonblick av desperation: vi fällde två enorma björkar som stod i vägen för det blivande garaget- och ni kan aldrig ana hur mycket trä och ris ett hundra år gammalt träd ger ifrån sig!!Och här stänger vi in barnen då mamma och pappa renoverar.. ;)

Nånej, det finns kompisar åt barnen på alla sidor, i närmaste grannhuset bor en barnfamilj, där har barnen lekt mest hela dagarna, man hör bara då de ropar "kirkonrotta kotona!". Julias bästis från dagis bor ca 100 meter ifrån.

Koti-ilo - Snäckan

Jag och Julia funderade en dag på vad vi ska kalla vårt nya hus för att lättare undvika missförstånd, nu då vi har bollat mellan "hem" (gamla hemmet), höghuset och "huset".

Då jag började röja på bakgården, beväpnad med kratta och lie, hittade jag i den meterhöga djungeln miljoner triljoner snäckor. Sniglar med skal på, alltså på finska "kotilo". Vi bollade med orden och bestämde oss för att kalla huset för Koti-ilo, alltså Kotilo eller Snäckan. För det är ju just det, vår nya hem-glädje!

Här är vi nu..

I vår nya hyreslägenhet i ett höghus! Vi som svurit dyrt och heligt på att aldrig mera bo i ett höghus. Här är vi nu ändå, med hiss, balkong, klargula köksskåp och hela rasket. Det är ju tillfälligt, men ändå.
Vi hade lite problem med att få instuvat alla våra grejer.. Att flytta från en trea till en tvåa är en märklig ekvation att lösa. Men det gick till sist.

I såna här situationer blir man tvungen att inse hur mycket onödiga prylar man äger! Vad behöver man egentligen allt till?? Jag upptäckte några roliga saker då jag under två hela dagar packade upp våra ägodelar ur lådor och påsar:
- Sammanlagt 9!! nokias telefonladdare
- Mika har 32 skjortor. Han använder ca 5 av dem. 20 har blivit för små.
- Barnen har 43 mjukisdjur.
- Mika har "stulit" 42 pennor från sitt jobb.
- Jag har sparat alla betalade räkningar sen 2004.

Jag har rått kastat bort saker, fört till frälsis. Mika har mycket svårare att skiljas från sina "kan-behöva-nångång"- prylar. För att inte tala om barnen, Julia vill spara alla "diamanter" som hon hittat (fina stenar). Hon brukar ha fickorna fulla då hon kommer hem ibland. Jaghar varit kall och beräknelig och packat ner onödiga saker i sopsäckar då barnen sover. De kommer aldrig att sakna dem.. ;)

Steg 2.

När vi hade gett bud på huset som skulle bli vårt drömhus, fick vi bråttom att ta kontakt med banken. Handpenningen skulle betalas så snabbt som möjligt. Vår bank hade tidigare lovat oss ett större bostadslån, vi tänkte att det inte skulle bli några problem. Men nepp. Banken började krångla, påstod att våra inkomster inte räcker till, fast det ett par månader tidigare inte hade varit några problem.

Vi fick börja gå till konkurrerande banker och ta erbjudanden. Det var lite struligt att skaffa borgenärer då huset i sig inte duger som pant för mer än 70% av inköpspriset. Men till sist var allt ordnat.

Då var det nästa steg: att få lägenheten såld. Vi ville inte genast kontakta förmedlare, utan tänkte att vi försöker en vecka själva först innnan vi ger uppdraget vidare åt en fastighetsförmedlare. Vi gjorde fina lappar med färgbilder som vi satte upp i butiker runt om i stan. På flera dagar hördes inte ett pip. Sen satte vi in en annons på nettiasunto.com. Där såg man att det fanns många intresserade som var och tittade på annonsen, men telefonen förblev tyst. Vi hade satt ett pris som var lite över fastighetsförmedlarens värdering, och tänkte att man kanske borde sänka det.
Som en sista insats satte vi in en annons i Pohjalainens lördagsnummer. Hela morgonen väntade vi spänt, och vi skrek och hoppade av upphetsning då första okända numret dök upp på telefonen! Under dagen ringde tre olika intresserade, som ville komma på en visning. De första skulle komma senare samma dag. Vi städade som galna hela dagen, fast vi just städat..

Mika höll fortfarande på och dammsög övrevåningen (för tredje gången) då de första spekulanterna traskade in på gården. Det var ett par i 40-års åldern. De var tysta och tittade sig lugnt omkring. Vi visade och berättade nervöst om lägenheten och betonade de goda sidorna som vi hade övat. :)
Efter att vi gått igenom allt, varit och tittat på källaren och bolagets bastu, gick vi och satte oss på terassen. De potentiella köparna frågade om dittan och dattan och tittade ibland menande på varandra. Snart skulle följande par komma för att se lägenheten. Då frågade kvinnan försiktigt:
- Ja- hur är det nu, om vi skulle ge ett bud, så hur bestämmer ni isåfall vem som får lägenheten?
Vi stammade fram att vi tar emot bud och accepterar det eller ger ett motbud. Då budet accepterats från båda sidorna betalas handpenningen och då är köpet klart. De ville fundera en stund och jag och Mika gick in och väntade. Vi var hysteriska och hoppade runt i vardagsrummet och hyperventilerade då det var så spännande (tur att barnen var hos mommo)! Efter fem minuter kom de in och gav ett bud. Det var 2000 e mindre än vad vi begärt, men låångt över vår förväntan. Jag och Mika trodde inte att det var sant. Vi skyndade oss att skaka hand.
Just då hörde vi hur en bil stannade på gatan. Det var nästa köpare som kom, och vi fick ropa till dem att tyvärr, tyvärr, är lägenheten såld. De svor och gasade iväg.

Senare samma kväll träffades vi på Mikas kontor och gjorde pappren för affären. De hade med sig handpenningen, 3000 e, i kontanter! De sa att vi visst blev lite förvånade då de gav sitt bud? Syntes det så bra, tänkte jag men log bara glatt. De hade länge letat efter en trähuslägenhet just på brändö, och ville ha en trerummare istället för tvåan de bodde i nu.

Jag och Mika var så glada och lättade att vi bara log hela kvällen! Nu skulle vi få bort hela det gamla bostadslånet plus billån osv!
Nu blev det att börja leta efter en hyreslägenhet..

Vår dröm

Jag och Mika har drömt om ett hus i ungefär tre år. Vi har vart och tittat på otaliga hus, både gamla och nya, fula och fina, billiga och dyra. Ibland har vi på allvar tänkt köpa, men det har alltid kommit något som fått oss att backa ur. Vi funderade på att bygga, och sökte t.o.m. tomt, men fick ingen så det rann ut i sanden det också.

Vid första maj såg vi ett hus på etuovi som vi blev intresserade av. Ett gammalt hus som skulle kräva total renovering, men såg bra ut för sin ålder, bra läge, osv. Vi var och tittade på det ett par gånger, och sedan bjöd vi lite mer än det begärda priset (eftersom vi visste att ett annat par hade bjudit den begärda summan). Det blev praktiskt taget en auktion, som vi förlorade. Vi var så besvikna att det tog ett par veckor innan vi kom över den förlusten! Vi hade så ställt in oss på att köpa huset, och hade renoverat allt färdigt i fantasin.

Sakteligen började vi igen titta på hus, men alla verkade dåliga i jämförelse med huset vi förlorat. En dag satt jag och surfade på etuovi.com, och bläddrade tillbaka till hus som varit till salu en längre tid. Då fastnade jag på ett hus som jag minns att jag sett, men det var så fult med gamla slitna mineritskivor, och dessutom för högt pris i förhållande till skicket det var i. Men nu såg jag att de sänkt priset! Vi bestämde en visning med förmedlaren.

Huset fanns i Vapenbrödrabyn, ett småhusområde bestående av frontmannahus byggda på 50- och 60-talen. Området är lugnt och vackert fast det ligger bara ca 3 km från centrum. Allt fler barnfamiljer flyttar dit, och befolkningen har blivit allt yngre de senaste åren.
Dethär huset låg ganska i mitten av byn, vid en mindre och lugnare väg. Larsvägen. Huset såg lite ledset ut med den slitna fasaden, och det var fullt med taggiga buskar runt om huset, som växt ända upp till fönsterna. Tomten var lite över 1000 kvadrat, men man såg inte mycket av den för all växtlighet. Gården såg ut som en regnskogsdjungel!

Men det var något med huset som gav en varm känsla. Ett sorts lugn låg över helheten, och då vi for hem var jag helt tom i huvudet. Efter många långa diskussioner bestämde vi att ta dit "vår" byggnadsmästare för att ta en titt. Han tyckte att huset var ok och att det fanns många möjligheter. Mycket att renovera, men å andra sidan bra att man inte renoverat "fel" och vi skulle ha möjlighet att göra huset "helt vårt eget" :)

Vi bjöd en summa som var 20 000 e under det begärda priset. Följande dag ringde förmedlaren och berättade att motbudet var 12000 mer än vi bjudit. Ett par timmar senare ringde han pånytt och sade att sista priset var 7000 mer än vi bjudit. Vi funderade och funderade, och for ännu en gång och tittade på huset. Efter den titten skakade vi hand.

Vår dröm! Den håller på att bli sann!