Steg 2.

När vi hade gett bud på huset som skulle bli vårt drömhus, fick vi bråttom att ta kontakt med banken. Handpenningen skulle betalas så snabbt som möjligt. Vår bank hade tidigare lovat oss ett större bostadslån, vi tänkte att det inte skulle bli några problem. Men nepp. Banken började krångla, påstod att våra inkomster inte räcker till, fast det ett par månader tidigare inte hade varit några problem.

Vi fick börja gå till konkurrerande banker och ta erbjudanden. Det var lite struligt att skaffa borgenärer då huset i sig inte duger som pant för mer än 70% av inköpspriset. Men till sist var allt ordnat.

Då var det nästa steg: att få lägenheten såld. Vi ville inte genast kontakta förmedlare, utan tänkte att vi försöker en vecka själva först innnan vi ger uppdraget vidare åt en fastighetsförmedlare. Vi gjorde fina lappar med färgbilder som vi satte upp i butiker runt om i stan. På flera dagar hördes inte ett pip. Sen satte vi in en annons på nettiasunto.com. Där såg man att det fanns många intresserade som var och tittade på annonsen, men telefonen förblev tyst. Vi hade satt ett pris som var lite över fastighetsförmedlarens värdering, och tänkte att man kanske borde sänka det.
Som en sista insats satte vi in en annons i Pohjalainens lördagsnummer. Hela morgonen väntade vi spänt, och vi skrek och hoppade av upphetsning då första okända numret dök upp på telefonen! Under dagen ringde tre olika intresserade, som ville komma på en visning. De första skulle komma senare samma dag. Vi städade som galna hela dagen, fast vi just städat..

Mika höll fortfarande på och dammsög övrevåningen (för tredje gången) då de första spekulanterna traskade in på gården. Det var ett par i 40-års åldern. De var tysta och tittade sig lugnt omkring. Vi visade och berättade nervöst om lägenheten och betonade de goda sidorna som vi hade övat. :)
Efter att vi gått igenom allt, varit och tittat på källaren och bolagets bastu, gick vi och satte oss på terassen. De potentiella köparna frågade om dittan och dattan och tittade ibland menande på varandra. Snart skulle följande par komma för att se lägenheten. Då frågade kvinnan försiktigt:
- Ja- hur är det nu, om vi skulle ge ett bud, så hur bestämmer ni isåfall vem som får lägenheten?
Vi stammade fram att vi tar emot bud och accepterar det eller ger ett motbud. Då budet accepterats från båda sidorna betalas handpenningen och då är köpet klart. De ville fundera en stund och jag och Mika gick in och väntade. Vi var hysteriska och hoppade runt i vardagsrummet och hyperventilerade då det var så spännande (tur att barnen var hos mommo)! Efter fem minuter kom de in och gav ett bud. Det var 2000 e mindre än vad vi begärt, men låångt över vår förväntan. Jag och Mika trodde inte att det var sant. Vi skyndade oss att skaka hand.
Just då hörde vi hur en bil stannade på gatan. Det var nästa köpare som kom, och vi fick ropa till dem att tyvärr, tyvärr, är lägenheten såld. De svor och gasade iväg.

Senare samma kväll träffades vi på Mikas kontor och gjorde pappren för affären. De hade med sig handpenningen, 3000 e, i kontanter! De sa att vi visst blev lite förvånade då de gav sitt bud? Syntes det så bra, tänkte jag men log bara glatt. De hade länge letat efter en trähuslägenhet just på brändö, och ville ha en trerummare istället för tvåan de bodde i nu.

Jag och Mika var så glada och lättade att vi bara log hela kvällen! Nu skulle vi få bort hela det gamla bostadslånet plus billån osv!
Nu blev det att börja leta efter en hyreslägenhet..