Strandliv!

Vi var till stranden igår, första gången i sommar! Jag tror faktiskt att vi inte hade nån stranddag förra sommaren heller, då vi bara renoverade.
" Moster Linda" kom och hämtade oss med sin bil, jag har ju ingen egen och det är lite för långt för Julia att cykla än så länge. Hon har ju precis lärt sig cykla utan stödhjul och kör ganska vingligt ännu. Det var underbart varmt, strålande sol och vindstilla.
Det var fler än oss som hade fått samma idé att fara till stranden, mycket folk och skrik och vattenplask. Barnen skulle genast i vattnet förstås, och jag gick med dem så långt de bottnade. De är båda riktiga vattenmonster, skulle antagligen dränka sig på en minut ifall man inte var med dem i vattnet. Speciellt Jenna verkar inte ha något som helst "vatten-vett" utan vadar ut ända tills hon bara har nästippen över vattenytan så man får dra henne närmare stranden hela tiden. Julia är fem före att lära sig simma, hon är också totalt orädd och jag fick hela tiden påminna henne om att inte gå så långt ut att hon inte bottnar. De dyker hela tiden och vill att jag ska stå med benen isär så de får dyka mellan dem. Måste nog fara fler gånger till stranden i sommar, vem vet om Julia inte mitt i allt lär sig simma! Ska försöka ta dem till simhallen lite oftare i vinter också, de njuter så enormt av att simma.
Sen åt vi lite av vår medhavda matsäck och barnen lagade sandkakor. Julia pratade hela tiden om sina kakor, vad det fanns i dem, i en fanns det t.ex. "celiaki", och så var några förstås "blutenfria! Jennas kakor var "laktos". På tal om att vara dietmedvetna.. :)
Där var någr pojkar i tio-årsåldern som lekte och härjade, de var där utan föräldrar. Jenna betraktade dem med stor fascination. Hon försökte försynt gå med i leken, kastade lite sand på dem, sen på sig själv och skrattade. De tyckte nog att hon mest var lite pinsam, men körde inte bort henne åtminstone. Hon skrattade och berättade roliga historier (som hon tycker är kul, sånt som hänt i nån film som hon sett) och var så "med". Sen då de gick och simmade skulle hon ju med, och jag fick anstränga mig ännu mer för att hålla henne ovanför ytan, hon skulle ju simma "med de stora pojkarna". Hon blev skitarg då jag bar upp henne då hon klapprade tänder och läpparna fick en blå ton. Hon skrek "men mamma, jag vill ha såna där PRINSAR!!" :D Sen stod hon och beundrade sina "prinsar" vid stranden ända tills de kom upp ur vattnet. Då vi skulle fara hem tog hon adjö med ett" kun mä oon iso, mä tuun teille". Sen gick vi mot bilen med vårt pick och pack, och Jenna rymde och sprang mitt i allt tillbaka till pojkarna "för att hon vill ha såna där pojkvänner".. Sucka mitt hjärta, men brist ej, ska det börja redan nu.. ;)
På kvällen for barnen till mormor och "plastmorfar" över natten och jag och Mika fick lite kvalitetstid, var ut och åt och for och spelade minigolf. Imorse hann vi ännu cykla till stranden på tumis, och kom på att vi faktiskt aldrig gjort det förut, nånsin under de åtta år vi varit tillsammans. Tänk! Nå, bättre sent än aldrig.. :)

Sista veckan..

Nu har vår sista lediga vecka börjat. På torsdag nästa vecka börjar Julia skolan (!) och jag jobbet. Jenna börjar dagis igen, och har ångest för det redan. Hon vill inte "vara ensam", dvs utan Julia på dagis. Stackars liten, det skär i hjärtat redan då man vet att man måste lämna henne på ett ställe där hon inte vill vara. Men jag försöker tänka positivt, att det kanske är bra för henne att lära sig vara ensam, alltså just utan Julia. Hon har ju alltid hängt efter henne och inte varit värst intresserad av att skaffa egna kompisar. Nu då hon måste vara ensam, kanske hon får mer självkänsla och hittar ett eget sätt att vara. Jaa, man kan alltid hoppas..

Själv tycker jag det ska bli helt skojigt att börja jobba igen, att ha min egen tid och framförallt att få gradun att gå framåt igen! Det kommer att bli en tung höst, men sen har jag gått ett stort steg framåt i livet igen! Sen börjar det vara dags att söka jobb "på riktigt" och se vad jag riktigt ska bli då jag blir stor.. :) Jag ska ju jobba 25 timmar i veckan nu så det blir inte så väldigt många timmar kvar för graduskrivande, men det ska väl gå. Måste bara försöka hålla motivationen uppe.

Det har varit jätteskönt den här veckan att inte ha något särskilt program, bara ta dagen som den kommer och vara hemma. Barnen sover länge på morgnarna, måste börja väcka dem på morgnarna nu, annars blir kvällarna också så sena.. Jenna får flashbacks från vardagsrutinerna och gråter att hon inte vill fara till dagis. Sen äter de frukost (oftast framför tv:n, hehe, men det får man bara göra då man är ledig! :P ) Sen kommer nån kompis hit eller så försvinner flickorna till grannen. Det bor ca 10 flickor i samma ålder som våra bara inom de närmaste kvarteren, dit har Julia fri lejd och Jenna får gå om Julia är med. Det är alldeles fantastiskt att ha lekkamrater så nära, så att barnen är fria att komma och gå hur de vill. Klart att vi vill att de talar om vart de går och med vem, och Julia har en egen mobil så vi får tag på henne då hon ska komma hem och äta, men det är ändå helt annat än om vi skulle vara tvungna att skjussa henne till och från kompisar! Jag förundras hela tiden över hur bra ställe det här är att bo på! :)

Vår gräsmatta frodas och vinbären är mogna, det är en härlig känsla att ha egen skörd! Krusbären är en senare sort, de är röda och de mognar senare, typ i slutet av augusti. Vi gjorde inga blomland den här sommaren, de får bli till nästa år. Kanske gräver nåt land i höst ännu och planterar nåt som man kan plantera på hösten, lägger några lökar t.ex. Vi försöker ta det lugnt nu och bara göra det som vi vill eller måste. Terassen är nästan klar och vi köpte ett stort bord med sex stolar som jag har sandpapprat lätt och strukit med olja. Nästa stora projekt som måste tas itu med ännu innan det blir kallt är källaren. Vi ska gjuta stödgjutningar ännu på ett ställe, sen ska allt plattas till, rören för golvvärmen installeras och sedan skall golvplattan gjutas. Fönstren till källaren skall också fast, sen kan vi göra vad vi hinner, orkar och har råd med under vintern utan att kölden hindrar det.

Jag håller nu på och skriver min sjätte intervju, den sjunde är inspelad så jag har bara lite kvar. Sen får jag börja analysera och skriva på riktigt! Det känns inte så motigt längre, då jag vet att det går framåt, jag vet att jag klarar av det, det kommer att bli jättebra! :)

Jag skall sluta med att dela med mig av en kul grej som hände igår, jag höll på att garva ihjäl mig!
Vi låg och sov sent på morgonen som vanligt (eller den var väl lite efter nio), Jenna hade krupit ner bredvid mig och jag låg och dåsade halvvaken då jag hörde små knackningar på dörren. Jag visste att det var grannflickan, men eftersom det var så "tidigt" och flickorna fortfarande sov, tänkte jag att hon får gå hem och vänta en stund till, och gick inte och öppnade. Men det gjorde hon inte, hon knackade och knackade hårdare och hårdare. Jag var för lat för att stiga upp och lät henne hållas. Till slut vaknade Jenna, kravlade sig upp och gick yrvaket ner för trappan. Jag låg kvar och lyssnade road till konversationen som följde:
"Hei, me nukutaan vielä. Tuu vaan, sä voit mennä istumaan tonne soffalle niin kauan.. Mä meen takasin nukkumaan nyt, odota siinä niin kauan, mun pitää mennä vielä vähäks aikaa nukkumaan. Hei laitanko mä sulle jonkun filmin siks aikaa? Mä meen vaan nopeasti, mä tuun pian!" Haaahahhaa, grannflickan gick inte med på det förslaget så de kom upp och väckte Julia istället, men jag tyckte det var så kuul då hon tänkte sätte grannflickan och vänta på soffan medan hon sov klart! :)