Strandliv!

Vi var till stranden igår, första gången i sommar! Jag tror faktiskt att vi inte hade nån stranddag förra sommaren heller, då vi bara renoverade.
" Moster Linda" kom och hämtade oss med sin bil, jag har ju ingen egen och det är lite för långt för Julia att cykla än så länge. Hon har ju precis lärt sig cykla utan stödhjul och kör ganska vingligt ännu. Det var underbart varmt, strålande sol och vindstilla.
Det var fler än oss som hade fått samma idé att fara till stranden, mycket folk och skrik och vattenplask. Barnen skulle genast i vattnet förstås, och jag gick med dem så långt de bottnade. De är båda riktiga vattenmonster, skulle antagligen dränka sig på en minut ifall man inte var med dem i vattnet. Speciellt Jenna verkar inte ha något som helst "vatten-vett" utan vadar ut ända tills hon bara har nästippen över vattenytan så man får dra henne närmare stranden hela tiden. Julia är fem före att lära sig simma, hon är också totalt orädd och jag fick hela tiden påminna henne om att inte gå så långt ut att hon inte bottnar. De dyker hela tiden och vill att jag ska stå med benen isär så de får dyka mellan dem. Måste nog fara fler gånger till stranden i sommar, vem vet om Julia inte mitt i allt lär sig simma! Ska försöka ta dem till simhallen lite oftare i vinter också, de njuter så enormt av att simma.
Sen åt vi lite av vår medhavda matsäck och barnen lagade sandkakor. Julia pratade hela tiden om sina kakor, vad det fanns i dem, i en fanns det t.ex. "celiaki", och så var några förstås "blutenfria! Jennas kakor var "laktos". På tal om att vara dietmedvetna.. :)
Där var någr pojkar i tio-årsåldern som lekte och härjade, de var där utan föräldrar. Jenna betraktade dem med stor fascination. Hon försökte försynt gå med i leken, kastade lite sand på dem, sen på sig själv och skrattade. De tyckte nog att hon mest var lite pinsam, men körde inte bort henne åtminstone. Hon skrattade och berättade roliga historier (som hon tycker är kul, sånt som hänt i nån film som hon sett) och var så "med". Sen då de gick och simmade skulle hon ju med, och jag fick anstränga mig ännu mer för att hålla henne ovanför ytan, hon skulle ju simma "med de stora pojkarna". Hon blev skitarg då jag bar upp henne då hon klapprade tänder och läpparna fick en blå ton. Hon skrek "men mamma, jag vill ha såna där PRINSAR!!" :D Sen stod hon och beundrade sina "prinsar" vid stranden ända tills de kom upp ur vattnet. Då vi skulle fara hem tog hon adjö med ett" kun mä oon iso, mä tuun teille". Sen gick vi mot bilen med vårt pick och pack, och Jenna rymde och sprang mitt i allt tillbaka till pojkarna "för att hon vill ha såna där pojkvänner".. Sucka mitt hjärta, men brist ej, ska det börja redan nu.. ;)
På kvällen for barnen till mormor och "plastmorfar" över natten och jag och Mika fick lite kvalitetstid, var ut och åt och for och spelade minigolf. Imorse hann vi ännu cykla till stranden på tumis, och kom på att vi faktiskt aldrig gjort det förut, nånsin under de åtta år vi varit tillsammans. Tänk! Nå, bättre sent än aldrig.. :)