Höstigt

Nu börjar det vara höst på allvar. Det har ju varit varmt och soligt för det mesta, så hösten har varit snäll och mild i år. Det är skönt då man cyklar till jobbet.
Jenna och Julia är nästan varje kväll ute och cyklar på vår gata med sina kompisar. Vi funderar på att skaffa en skylt med varning för lekande barn, eftersom det är så många barn som rör sig på vår gata, nu då det börjar skymma redan efter sju skulle det vara ännu viktigare att bilarna kör sakta. Måste börja sätta reflexer på barnen- reflexvästar kanske t.o.m.?

Jag har kommit igång med min gradu på allvar, skriver något varje dag och har fått ihop några sidor av teoridelen. Kvällarna går så snabbt, tycker att man bara hinner laga mat och städa undan så är det läggdags. Saknar att vara med barnen på dagarna, ibland känns det som om man knappt hinner se dem. Av helgerna njuter vi så klart, och försöker att inte planera in så mycket program.

Har varit mycket med i kyrkans aktiviteter nu också, tycker det är jätteroligt! Ska sjunga lovsånger ibland och ta hand om söndagsskolan ibland, sen går jag en "alpha-kurs" som är lite som en fördjupningskurs i den kristna tron, har varit en gång och jag tror det kommer att vara väldigt givande. Roligt att få diskutera saker (och ifrågasätta) med folk som är mer insatta än man själv. Ja, och serveringen ska jag också ta ett par gånger, jag tycker det är jättebra att de har servering efter varje gudstjänst så man får sitta ner med en kopp kaffe (och något gott) och umgås lite. Barnen har varit så upptagna med sina kompisar så de har stannat hemma några söndagar, och jag har som princip att det ska vara helt frivilligt, tänker aldrig tvinga dem till kyrkan. Nu då Julia hörde att jag ska hålla söndagsskolan på söndag så räknar hon dagarna tills vi ska till kyrkan.. :)

På jobbet är allt okej, jag trivs riktigt bra och det är rätt så lugnt nu just. Om man jämför med förra året, då varje dag var en kamp med "min" adhd- pojke, är det här som semester. Han blev helt förändrad efter att han fick medicin, klarar av att bli tillsagd och att behärska sig på ett helt annat sätt än förut.

Nu ringer det in, bloggar på arbetstid, ajabaja. ;)

Vardagen klampade in..

med stora, bestämda steg- och tog över så mycket av min tid, alla mina "projekt", och bloggandet med det. Det har varit tungt. Att komma in i rutinerna, att stiga upp på morgnarna (före sju är okristligt tidigt om nån frågar mig), föra barn, jobba, hämta barn, laga mat, hushållsarbete, kvällsmat och natta barn tar sån OTROLIG tid! Det är bullshit att man skulle ha 8 timmar jobb, 8 timmar sömn och 8 timmar "fritid", hah, tror nån verkligen att man skulle syssla med sånt som byktvätt och diskmaskinsfyllning om det verkligen var FRI TID? Nepp, jag har räknat ut att jag har högst tre timmar fritid om dagen, och oftast tillbringar jag ju den med barnen, för det är ända tiden då jag kan.

Nu har helgerna inte heller varit vidare avslappnande, då vi har farit iväg till olika skär för bärplockning och bara för att man ännu kan. Förra helgen var det villavslutning och nu bestämde vi att från och med nu är helgerna heliga. Vi far ingenstans om vi inte måste, vi skall relaxa och dega och fixa här hemma.
Men, vi hade en underbar semester, och visst känner man att man fått ladda batterierna. Det var ju nog roligt också att börja jobba och känna att man gör nån nytta. ;) Nu väntar vi bara på nästa lov, som åtminstone för mig är höstlovet.

Ja, så har vi ju numera en liten skolflicka i huset, Julia började sin skolkarriär precis så solskensglatt som en snart sjuårig fröken ska! Det känns stort, jag måste liksom acceptera att nu är hon inte bara min längre, samhället har lagt beslag på henne och tvingar henne att bli "något", att rullas in i systemet och bli en i mängden. Men det är klart hon är min lilla gosegumma ändå! Hon är så stor, men ändå såå liten och ynklig.
Hon började på en "aktivitetsklass" med tolv elever, jag är inte helt säker på vad som menas med aktivitet, men vad jag har förstått så ska de använda kroppen mycket då de lär sig, och det passar säkert Julia bra, att inte behöva sitta på sin rumpa hela tiden. Hon tar skolarbetet på stort allvar, gillar att göra läxorna och visa allt vad hon har gjort i skolan. Hon är på eftis i samma byggnad efter skolan, och gillar det också, i början sa hon att hon helst skulle vara i eftis hela dagarna..
I helgen tappade hon sin tredje tand och har nu världens sötaste glugg! :) Hon ser ut som uuno turhapuro, hahhaa!

Jennas dagisstart gick lite trögt, och inte far hon dit nå gärna ännu heller, men det är bara att försöka vara positiv själv och hoppas att det går över. Jag vet inte riktigt vad det är, för när man hämtar henne springer hon ofta och gömmer sig och skrattar och leker. Men varje kväll gnäller hon att hon inte vill fara till dagis, och imorse då jag väckte henne var det första hon sa "e ja ledi ida?" Sen är hon ledsen då man lämnar henne och hittar på alla möjliga historier om vad de dumma pojkarna eller tanterna eller bejbisarna gjort.. Hemma är hon sitt vanliga glada själv, släpar runt på katten och matar honom och sköter honom och bara älskar allt som har fyra ben.. Hon är den största djurfantasten jag nånsin träffat (förutom min syster).

På tal om katten så mår han nog också bra, sina nio år till trots. Fast han har fått mask! En dag såg jag nåt vitt i ändan på honom, jag torkade av det med ett papper och såg till min stora fasa att det var en levande mask! Igår sprutade jag i honom en stor dos maskmedel, hoppas verkligen att det biter. Stackarn är alldeles attackerad av parasiter, en annan kväll fick jag ta bort den första fästingen han nånsin haft, som hade vuxit sig stor som en ärta. *brr*