Borta bra..

Veckan har börjat lite trögt efter min visit till Helsinfors i helgen. Det är såå roligt att hälsa på hos vänner, men samtidigt tar det på krafterna. Kanske all motion gjorde sitt till, vi gick säkert flera kilometer på lördagens shoppingtur och dansade några timmar på natten. :) Tack till min vän Sabina som tog emot och underhöll mig så väl! Ja, vill tacka hennes sambo Jonas också, som stod ut med att jag invaderade deras helg..

Konstigt att man kan sakna sin familj så mycket på så kort tid. Jag hann inte tänka så mycket på dem då jag hade program, men på tåget hem råkade det finnas barn i samma vagn, och jag blev nästan gråtfärdig då jag hörde dem skratta, prata och gnälla med sina föräldrar. De mina var och mötte mig vid tågstationen, och jag fylldes av en enorm tacksamhet över att ha dem.

Har varit hemskt trött nu, och inte blir det bättre av att jag har svårt att komma i säng i tid på kvällarna. Ikväll ska det bli andra bullar (det sa jag igår också..).

Myshelg

Vi har haft en underbar helg! Så mysig att det nästan är lite fånigt! :)

På fredan började vi med att äta ute på Shanghai. Det var menat att fungera som start på vår störtmysiga helg, men egentligen höll det på att bli katastrof! Barnen gnällde och ville ha franskisar och chicken nuggets, vi beställde stekta nudlar och broiler och fick en tallrik med underliga bruna spagettiliknande nudlar och halvråa broilerbitar, pyntade med något grönt som barnen inte vågade smaka på. Min portion bestod av en sås med grönsaker och (lika halvrå) broiler som verkade vara smaksatt med en stor mängd soja. De som känner mig vet att jag verkligen inte är petig med maten, sålänge det är glutenfritt så slafsar jag i mig det mesta. Men det här var något som helt enkelt inte gick att få ner! Aldrig mer den restaurangen, från och med nu håller vi oss till vår regulära kinarestaurang.

Nu hade vi ju ändå bestämt oss för att ha en mysfredag, som hette pyjamasparty! Vi skulle alltså bädda ner oss i soffan hela familjen med våra täcken och kuddar och äta godis och chips och titta på film. Trots att våra magar var lite tomma och ledsna, gjorde vi våra uppköp och åkte hem och bänkade oss i soffan i våra pyjamasar. Vi såg en film som hette "Tyttö ja kettu" , den fick flickorna att både skratta och gråta. Jenna har sett den fyra gånger till, så bra var den! :) Hemskt mysigt. Den här mamman somnade naturligtvis i soffan och vaknade halv nio på lördan morgon, stel i kroppen och med gammal chipssmak i munnen..

På lördagen var det fantastiskt väder, passligt svalt men soligt och vackert. Vi åt en sen frukost och for sedan ut och vandrade på Edvinsstigen. Mika cyklade med sin terrängcykel och barnen letade efter rävar. Det finns små stigar genom skogen som går kors och tvärs, de flesta leder en tillbaks till edvinsstigen. Vi hittade en påbörjad koja som någon lagt mycket arbete på men sedan övergivit. Vi hittade inga rävar, men nog olika grottor och hål där rävar kan tänkas bo!

Resten av dagen slackade vi, barnen var och lekte hos grannen och jag och Mika degade och såg på film. Vi åt makaronilåda och resten av godiset. På kvällen for vi till Mikas mamma och hennes karl och gick i bastun. Åh, så skönt, man uppskattar verkligen bastu på ett annat sätt då man inte har en själv! Vi bastade länge och innerligt och sedan drack barnen saft och lekte med farbror Jonis bilar. "Lilla farbror Joni", som var tio år då jag träffade Mika och sprang omkring naken och hysteriskt skrattande skrek "Mikalla on tyttöystävää". Joni alltså, inte jag :D. Han har just fått körkort och har blivit en ung man. Damn, I feel old!

Idag började vi dagen med att ligga länge och dra oss i sängen, flickorna tassade in till oss och vi myste för hela slanten allihop. Sen åt vi en sen frukost, eller kanske man ska säga "brunch".
Sen hände något mindre mysigt, Julia var elak mot Jenna och blev därför utan jogurten hon hade blivit lovad, och fick ett raseriutbrott. Vi har märkt att hon i regel får sådana på helgerna, då det är lugnt och vi alla är tillsammans. Det är som om hon samlar på sig en massa tryck under veckorna, som sedan på helgerna måste få komma ut. Det kan utlösas av minsta sak, något går inte som Julia hade tänkt och så blir hon så arg att hon skriker och gråter och slår omkring sig och det enda man kan göra är att föra henne till sitt rum och vara där med henne tills hon lugnar sig. Och det gör hon alltid ganska snabbt, efter en kvart eller så bara sätter hon sig i ens famn och brister ut i hjärtskärande gråt. Sen är det bra. Det gäller för en själv att hålla masken och inte bli rasande själv sålänge hon håller på och rasar, ibland måste man hålla i henne för att hon inte ska slå eller försöka gå ut ur rummet. Det är som om hon söker tryggheten av att veta att vi håller ut, att vi klarar av att ta alla hennes känslor och håller gränserna. Idag var det Mika, som i allmänhet har mycket kortare stubin än jag, som tog emot utbrottet, men det gick jättebra! Det har oftast varit jag som har tagit hand om Julias utbrott förut, för att Mikas nerver blir knollriga efter ett par minuters skrik.
Det är så givande då man märker att det funkar bara man själv håller sig lugn, och nu märkte Mika också att det funkar. Efter en bra stund av skrik och bråk och "mä haluun äidin!!" blev det tyst i Julias rum och efter några minuter kom Mika nergalopperande för trapporna vilt gnäggande med en Julia-prinsessa på ryggen! :D

Alla var glada igen och vi åkte iväg till Öjberget för att gå runt naturstigen tillsammans med min käre bror och hans sambo. Vädret var lika underbart som på lördag, solen strålade men det var inte för varmt. Har aldrig gått naturstigen tidigare, jag var förbluffad över hur vackert där var, och hur fint de hade gjort det med infotavlor och viloplatser. Rekommenderar varmt för alla som gillar att röra sig i naturen!

Fast terrängen var lite svår och det tog en och en halv timme att gå stigen, klagade Jenna bara en gång, i en lång uppförsbacke, på att hon var trött i benen. Jag tog henne på ryggen och hon ropade uppmuntrande "spring mamma!", men det var faktiskt ganska brant så jag var själv också mosig i benen.. Vi hade en vilopaus och barnen åt kex och drack saft, sen spurtade vi sista biten och belönades med en fantastisk utsikt från toppen av berget. Vi klättrade upp i utsiktstornet och beundrade Söderfjärden, havet och skogarna. Så vackert! Har några fina bilder från den utflykten, som jag kan lägga upp bara jag får dem nedladdade till datorn.

Då vi gick mot bilen hörde vi alarmfordon, och senare hörde vi att det hade hänt en hemsk, allvarlig bilolycka bara några kilometer bort.. :( En ung man förlorade livet, på ett ögonblick förändrades livet för alla hans nära. Såna här saker berör en alltid, fast man inte känner offret. Tankarna går till hans familj och vänner..

Då vi kom hem kom mamma och Eino till oss och vi beställde pizza. Jag gjorde egen pizza åt mig själv av glutenfritt knäckebröd. Det fungerar faktiskt jättebra! Sedan for jag och mamma iväg till kyrkan och gospelmässa! Det var härlig svängig musik och jag fortsatte att mysa!
Nu är det tyst i huset och jag har vakat alltför länge. Det här blev ett riktigt maratoninlägg, grattis om du har orkat läsa ända hit!
Gonatt!