Hon växte igen!

Året lider mot sitt slut, och min lilla förstfödde växte flera kilometer igen. Det känns lite symboliskt: ett nytt år, nya framsteg, nya utmaningar.

Hon är inatt första gången över natten hos en kompis!

Vadå, klart det känns stort! Jag har väntat med spänning (nästan hoppats) att hon ska ringa och be mig komma och hämta hem henne. Men nu är det nog bara att inse fakta: Julia har tagit ännu ett stort steg på vägen mot självständighet! En vacker dag behöver hon mig inte längre.. Eller ja, klart att hon behöver mig, men inte likadant som förr!

Egentligen är det ju ett tecken på att vi lyckats som föräldrar: vi har uppfostrat ett tryggt och självsäkert barn som vågar sova hos någon som inte är en mormor eller morfar, farmor eller farfar, utan en kompis! Man minns ju själv hur det var då man var liten och skulle sova över hos nån: det var konstiga kvällsrutiner, annorlunda kvällsmat, det luktade annorlunda, sängkläderna kändes konstiga och mörkret var inte lika snällt som hemma. Ändå var det så roligt och spännande!

Julia, min lilla tinttadara, som driver mig till vanvett med sina påhitt, som lyser upp hela rummet med sitt leende, som gör oss så omåttligt stolta varje dag- hon tänker komma hem först imorgon- med sin lilla ryggsäck fullpackad med ännu en stor första-gången-upplevelse!