Idag är en bra dag. Solen skiner och man känner ett hopp om en bättre framtid. Det är så angstigt med det här eviga mörkret.

Igår var inte en bra dag. Rektorn kom till mig på morgonen genast då jag kom till jobbet och ville prata med mig om en sak. Jag vill inte gå in så noga på detaljerna, men det var en mamma till en elev som tyckte att jag misshandlat hennes dotter för att jag en gång för två veckor sedan eskorterat henne (milt och lugnt som vanligt) ut ur klassrummet då hon hade fått ett hysteriskt utbrott.

Jag är hemskt känslig och det här kändes som ett grymt påhopp. Jag kände mig så kränkt! Jag försöker alltid vara lugn och trygg då jag arbetar med barn, och också den gången satt jag bredvid flickan och smekte hennes kind tills hon lugnat sig. Allt löste sig och alla var nöjda, trodde jag. Sånt här händer flera gånger i veckan i den klassen, så jag tänkte inte ens på att man borde anmäla hem om en sån sak, så det gjorde jag inte. Såhär efteråt fattar jag att ju nog borde ha gjort det. Tydligen har det ändå kommit fram i något skede och mamman hade ringt till rektorn och varit väldigt upprörd.
Jag gick omkring med en klump i magen hela dagen, fast mina kolleger sa att jag inte ska ta åt mig, att sånt händer då. Men jag ältade det hela dagen och hela natten. Nu känns det som om jag har fått lite distans till det hela. Idag ska jag ringa till den här mamman och prata med henne personligen. Det är jobbigt, men jag måste göra det också för min egen sinnesfrids skull.

Annars är allt bra, Julia och Jenna väntar på julen och i lördags gjorde vi lite "juligt" hemma med julgardiner, julstjärnor och pynt. Det är lika roligt varje år! Idag får barnen öppna första luckan i kalendrarna, det ska bli spännande!

TRevlig fortsättning på veckan!