Lite horror och lite mys

Börjar med att rapportera att Jennas hundkalas gick riktigt fint, alla som var bjudna kunde komma och Jenna mådde som en (hund)prinsessa. Lite livat var det förstås, men det hade vi räknat med. Åtta femåringar och en snart åttaårig "hjälpreda" som pillrade runt i huset tills de var hesa och svettiga och sockerfulla. Jag skämdes nog lite då jag bytte om till min "rock-mode" och vinkade av hela gänget då jag blev upplockad av min väns mor och min syster för att åka iväg till Jeppis för FRANCIS konsert. Mika såg nog ändå helt tillräckligt lugn och självsäker ut för att jag skulle teksa lämna honom ensam med "riiviögänget"!

Konserten var helt fantastisk, jag hade hört att de är bra live, men jag blev riktigt positivt överraskad ändå! Rekommenderar varmt!

Lite "horror" orsakades av att Mika ringde och sa att ett kalasbarn inte blivit hämtat och föräldrarna svarade inte i telefon! Kalaset var slut kl 19, klockan 20 hade ingen kommit. Mika hade lite panikkänslor och funderade vad f*n han skulle göra om ingen hämtade flickan, skulle han laga kvällsmat, skulle han ta flickan med sig i bilen och fara hem till henne och se om nån är där, skulle han ringa polisen eller 112??? Hemskt obehaglig känsla när man inte vet om det hänt nån olycka, föräldrarna bara glömt bort barnet eller.. Dessutom känner vi föräldrarna lite och vet att de är ansvarsfulla och "ordentlliga", så vi hann bli ordentligt oroliga. Klockan blev 20.30, Mika bestämde sig för att laga kvällsmat åt alla tre flickor och hade skickat en kompis att fara hem till flickan och kolla läget. Flickan själv var hela tiden lyckligt ovetande om dramatiken, barnen lekte så intensivt så hon nog inte hade nån tanke på att hon borde bli hämtad. Äntligen klockan 20.40 ringde flickans mamma och bad så mycket om ursäkt, hon hade varit på föräldramöte och pappan skulle hämta flickan, men en miss i kommunikationen hade orsakat att båda trodde att den andra skulle hämta. Så kan det gå, allt var frid och fröjd, flickan hämtades hem (fast hon helst skulle ha velat lämna över natten) och vi var lättade över att allt ordnat sig. Tänk, vad skulle man göra om man inte alls får tag på föräldrarna till ett barn?? Det skulle väl nog vara att ringa polisen till sist?

Helgen gick i mystecken, vi slappade mest. På lördan städade jag, Jennas rum såg ut som ett bombnedslag efter kalaset. Hon hade fått en fin rosa "boa" som det lossnade massvis med dun och små fjädrar från, som glatt virvlade runt i hennes rum medan jag jagade efter dem med dammsugaren. Julia stackaren hade just byggt upp ett fint Barbielandia i sitt rum (hon bygger väggarna av videofodral och inreder med de barbiemöbler hon har, men också med smått och gott som hon hittar i sitt rum, väldigt kreativt) och så blev jag tvungen att be henne städa undan det så att jag kunde dammsuga. Hon var sur ganska länge men sen gick det om då henne kompis kom och frågade om hon kunde "olla" (ganska spännande uttryck, "voiksä olla"..)

Igår var vi i kyrkan som vanligt, det var samlingssöndag så det var mycket folk som man inte sett på länge. Barn som lärt sig gå, en liten treårig pojke sa stolt "Mä oon jo kasvanu näin isoksi" och en hade fått gravidmage. Vi planerade teamgudstjänst som vi ska ha 26.9. och det kommer att bli såå bra! :) (Välkomna)

På kvällen hann jag ännu måla lite på huset, alla fönster- och dörrkarmar skall målas innan vintern. Jag fick målat tre fönster och dörren på farstukvisten och ett och ett halvt fönster på norrsidan. Det är kul att måla, jag gillar det! Bara lite jobbigt att klättra på stege hela tiden, får se hur vi ska göra med fönstren i andra våningen, tror att vi ska försöka måla inifrån och hänga ut genom fönstret, det kommer att bli en rolig syn! :)

Fauna

Jenna är oerhört intresserad av djur. I dagis fångar hon myror och nyckelpigor och maskar och matar dem med gräs och håller dem i handen och pajar och pussar på dem. Idag hämtade jag henne med cykel och hon smusslade med sig en stackars nyckelpiga i handen som hon satt och kramade hela vägen.

Mitt i en tung backe höll jag på att storkna då Jenna utbrast:


"Mamma, visst suger nyckelpigorna mjölk från sina mammors spenar?"

Mun mummubi muni mun mammani..

Morsdagen gick hastigt och lustigt, vi hade fullt med program och det var tungt men roligt!

På morgonen uppvaktades jag med "ja må hon leva" (det sjunger man ju då någon uppvaktas, tyckte barnen) och pussar och kramar och kärlek. Barnen gav sina presenter, Jenna gav sin tall en gång till och ett kort som hon skrivit "glad morsdag mamma" på alldeles själv från modell. Ö JENNA. Och Julia hade tryckt fina mönster på en tygkass som jag kan ha när jag handlar. "Det är bra för miljön" visste hon. Även hon hade gjort ett fint kort med hjärtan och en liten odé till mig där det stod att jag var bra på att städa och laga mat och att vara mamma. Sen hade de gjort frukost åt mig och jag fick sätta mig vid färdigt dukat bord och avnjuta en riktigt lyxfrukost. Såna här dagar borde man ha minst fyra gånger i året!

Nästa programpunkt var att fara iväg till kyrkan på gudstjänst som vi (jag och barnen) gör nästan varje söndag. Efter kyrkan åkte vi till min mor och åt mat och tårta tills vi alla satt och pustade med våra fulla magar. "Vi alla" var alltså mina syskon och deras respektive, min mamma och vårt gäng.

Från min mor fortsatte vi till Mikas mormor och morfar, eller som vi alla kallar dem, "Lissu och Hemme". Där slog vi två flugor i en smäll och träffade Mikas mor och moster och deras respektive. Mikas 14- och 10- åriga kusiner var också där och min lilla Jenna fick ett plötsligt ryck av blyghet! Hon som ALDRIG är blyg mot någon gömde sig under en stol och vägrade att titta på någon på en lång stund. När den stunden var slut var hon nästan sig själv igen och gnällde till sig Lissus leksakspåse som hon har i skrubben för alla barnbarn och barnbarnsbarn.

Från Lissus åkte vi raka vägen till stadsteatern där min brors fästmö skulle dansa i dansskolan Kipinäs vårfestvisning och vi mötte upp samma gäng som tidigare på dagen för att titta på "Kipiän Oskarit". Det var fint och barnen orkade bra sitta de hela två timmarna som det tog. Julia (fröken sju år) envisades dock med att sitta i mommos famn hela tiden, och snäll och uppoffrande som min mamma är satt hon med Julias hår i näsan och svettades hela föreställningen ;) Jenna tyckte det var lite orättvist att inte hon fick gå och dansa. I pausen ville hon springa av sig i korridoren bland allt folk men Mika tyckte att det inte var nån bra idé. Han försökte övertala henne att stanna i sin stol och försökte med "mitä jos sä eksyt??" Jenna förstår uppenbarligen inte innebörden av "eksyä" för hon himlade bara med ögonen och sa vädjande, "joo, mut mä EKSYN kyllä!"

När uppvisningen var slut hade vi blivit enormt hungriga igen. Speciellt barnen. Jenna fick igen ett "ryck" och blev arg på mig (!) för att hon inte fick fast dragkedjan på sin jacka. Hon vägrade att stå bredvid mig och hålla mig i handen (som jag ville att hon skulle göra för att hon inte skulle tappas bort i folkmassan) utan vände demonstrativt ryggen mot oss och stod och surade en bit ifrån.

Jennas lilla trotsepisod var bara en liten glimt av vad som komma skulle, vi borde ha förstått att fara hem direkt, men hungriga som vi var så gick vi med på att fara och äta alla tillsammans till Spices. Vi hann bara sätta oss så började Jenna böla då hon inte fick sitta där hon ville. Hon låg på golvet och sparkade alla som försökte komma henne nära och den kinesiske (?) kyparen började se irriterad ut. Sen kröp hon under bordet och slog mig provocerande på knäna tills jag plockade upp henne och gick ut i hallen och "talade allvar" med henne. Jag visste förstås att det var vårt eget fel, vi hade släpat runt på Jenna hela dagen och hon hade orkat uppföra sig fint men det finns gränser! Nu var hon trött och hungrig och gick inte att förhandla med, hon ville bara hem. Jag försökte t.o.m muta henne med glass om hon åt sin mat snällt men inget gick. Mika kom och avbytte mig och efter två minuter kommer han tillbaka med Jenna vars mungipor nu pekade uppåt igen. Det visade sig att han hade mutat henne med film från Filmtown. Nå, vi fick vår mat och kunde igen konstatera att "Hyvä ruoka, parempi mieli!".
(Jag vill påpeka för eventuella beymrade läsare att vi inte normalt mutar våra barn med glass och film då de beter sig illa, det är bara i allra yttersta nödfall. :)

Det var en fin morsdag på alla sätt! På kvällen gick jag en långpromenad, tyckte jag behövde det efter allt ätande. Gick först en sväng i "min" skog där jag brukar gå och meditera och vara ett med naturen, sen ringde mamma och frågade om jag ville gå ut och gå med henne (telepati) så då blev det en ännu längre promenad och det gjorde riktigt gott!

Av nån underlig anledning så vägrar datorn öppna bilder från minneskortet just nu, men bilder är på kommande!

Modeller

Funderade igår hurudana modeller vi egentligen är för våra barn? Allt vi gör speglas ju i dem! Så om man tycker att ens barn beter sig illa är det bara att titta i spegeln.. :) Nåja, klart att barnen tar modell av andra än föräldrarna också. Klasskompisar tillexempel. Det märks då sjuåringen använder uttryck som "Fatta!" som kommer nån helt annanstans än hemifrån.

Igår kväll hade flickorna pysslat ihop en laptop av en leksaksdoktorsväska. De hade ritat bilder av internet och google och tejpat fast på insidan, och tangentbod på andra sidan. De lekte hela kvällen med den, de lekte skola och bank och allt möjligt. Då fyraåringen hade gått och lagt sig och jag skulle gå och ge henne en gonattkram, satt hon med läppärin i famnen och såg mycket busy ut. Bredvid sig på sängen hade hon en hög med räkningar som hon snott från vårt arbetsbord.

"Mamma, jag hinner int just nu, nu måst jag göra färdigt dethär jobbet!" Hon knapprade på tangenterna och kisade med ögonen. Jag fick snällt vänta tills hon gjort klart sitt "jobb".

Under cover

..det är där jag har tillbringat hela dan idag - under täcket alltså. Jag har envist försökt intala mig själv att det är allergi jag lider av och inte flunsa, det kan ju inte vara sant att jag är sjuk igen!! Men imorse var det bara att inse faktum, jag kände mig som en levande död med svullna ögon, sårig näsa och sekret rinnande nerför ansiktet.

Efter att jag skickat iväg min förstfödde till skolan med taxin ramlade jag tillbaka i sängen och låg där tyst som en mus medan Mika väckte lillan och smusslade ner henne till frukostbordet utan att hon märkte att jag var hemma. Jag brukar i allmänhet fara till jobbet innan Mika och lillan stiger upp och skulle hon ha upptäckt att jag var hemma skulle det ha blivit ett himla liv. Hon är nämligen av den uppfattningen att om någon av oss är hemma så behöver hon inte fara till dagis. Jag var dock inte i det tillståndet att jag skulle ha orkat underhålla och utspisa henne hela dagen så det var bäst för alla att jag låg under täcket och låtsades att jag inte fanns.

Dessutom far Mika på arbets- och rekreationsresa till Härmä idag och kommer hem först imorgon! Typiskt att man blir sjuk just då man ska vara skärpt och energisk och agera ensamstående.

Nu har jag sovit. Jag vaknade till ibland men klockan var 13.48 då jag bestämde mig för att kravla mig upp. Jag är fortfarande ynklig så jag ringde min mamma (det gör man då man är ynklig) och vi bestämde att vi far till henne och lagar mat tillsammans då jag plockat upp barnen. Jag tackar Gud för att vi har Mia-mommo så nära och att man alltid kan lita på henne i ett kristillstånd som detta!

Nenna

På tal om vilseledande reklam: Jenna ser på tv då det kommer en bilreklam och hon frågar, helt allvarligt, "Mamma, kan vi köpa en flygande bil?"

Imorse var hon arg som ett bi då hon uppenbarligen drömt att jag hade sagt åt henne att hon ska på kalas idag. Först frågade hon glatt "Mamma, ska jag efter dagis till dendär flickan?" När jag förvånat undrade vilken flicka hon pratade om, visste hon inte riktigt, men hon som har kalas idag! Jag ansträngde mig verkligen för att komma ihåg om vi pratat om nåt som Jenna kunde ha missförstått, men Jenna blev argare och argare och tjöt "MEN MAMMAA, DU SAA ATT JA SKA FARA IDAG TI DENDÄR FLICKAN PÅ KALAAS! Hon grät bittra tårar medan jag försökte fråga vad flickan heter, var hon bor, varifrån vi känner henne, men Jenna bara bölade och kunde inte uppge några detaljer om "dendär flickan". Hon mindes ingenting annat än att hon 100% säkert skulle på kalas till flickan idag. Hon lugnade sig till sist iallafall, då jag sa att vi ska försöka fundera vem det kan vara. Jag försökte föreslå nästan alla flickor vi känner, Jenna sa att hon är en skolflicka som vi känner, men vi har aldrig varit där förr. Hm. Än så länge har jag inte kommit på nån annan förklaring än att Jenna har haft en dröm som kändes hemskt verklig.

Förövrig är jag sjukskriven igen, var till läkaren idag och fick utskrivet en arsenal av mediciner som jag ska börja ta för att kunna vara på jobbet. Känns hemskt fel, men bara jag klarar av denhär våren så är jag nöjd. Ber till Gud att jag ska hitta ett nytt jobb sen, för jag har redan meddelat att jag inte kommer att ta emot jobb till hösten där jag jobbar nu.

Harkel. Host.

Sitter här hemma i graduträsket. Blev sjukskriven från mitt jobb eftersom jag har svårt att andas där. Det finns nånting i luften där som orsakar att jag får värre astmatiska symtom än nånsin tidigare. Jag medicinerar men det hjälper inte. Hemskt obehagligt. Symptomen börjar nån timme efter att jag kommit till jobbet, blir värre under dagen och avtar igen efter att jag kommit hem. En dag hade vi fönstret öppet hela dagen i klassrummet och då gick det lite bättre. Undrar just vad det kan vara i luften som gör mig och många andra sjuka. Och de som sitter på pengarna säger bara att vi får bita ihop tills skolan renoveras om två-tre år. Ska man riskera sin hälsa för att få jobba??

Men, som sagt, nu har jag tid att plöja genom gradun och få gjort det som jag ännu har ogjort. Har börjat analysera materialet idag och det känns som om jag har kommit långt. Snart måste jag ta en träff med min professor för att komma vidare igen.

Nu är jag rätt så tom i huvudet efter att ha suttit framför datorn hela dan, men nu är det helg och jag ska försöka hålla mig och ha ledigt från gradun. Kanske läser igenom intervjuerna lite, men inget skrivande!

Ha en skön helg!

Sportlov

Har drabbats av allvarlig bloggtorka. Skrivit gradu ganska mycket och då jag varit ledig har jag helst undivikit att öppna datorna. Bara kollat facebook förstås! :)

Nu har vi sportlov, gjorde en liten bilresa till h:fors och t:fors i början av veckan, konstaterade att citysemester med barn inte är nån bra idé och nu har vi bara njutit här hemma. Underbart att få sova länge på morgonen, ta allt i sin egen takt och inte ha bråttom nånstans. Nu när vi fått vila upp oss lite tänkte vi försöka oss på en liten skäreutflykt på fredag, eventuellt t.o.m. sova över! Har inte varit på skären sen i höstas, så det ska bli kul att se Grillskär i sin vinterskrud! Där brukar nerverna få vila. God mat, kura i stugan, bada bastu och hoppa i snön(?), grilla korv och mysa framför brasan..

Jag har för övrigt fått en envis hundfeber! Får verkligen kämpa hårt för att hålla huvudet kallt och låta bli att ta hem en liten valp, fast förståndet säger att ett projekt till i det här huset är det sista vi behöver.. Hjärtat fattar bara inte det, och gråter "Men jag viillll!!"

Rapportering från sjukstugan

Här sitter vi och kan inte annat. Julia blev sjuk först, hon fick rinnsnuva och ögonen blev inflammerade. Hon repade sig snabbt dock, hon var hemma to-fre och sen var hon frisk. Jenna fick feber på torsdan, på lördan var vi till hälsostationen där det konstaterades att hon hade öroninflammation. Lite konstigt eftersom hon inte klagat på örat alls, hon sa bara att hon hade ont i halsen. Men öronvärk kan väl stråla lite hit och dit.. Hursomhelst fick hon sin "äckliga medicin" (antibiotika) och febern har varit borta sen söndan, men kvar lämnade en otäck hosta. Ibland kan hon inte ens andas för att det finns så mycket slem, fast lungorna enligt läkaren var okej. Nå, hoppas det går om med mycket vila.. Jag och Mika har turats om att vara hemma med henne, fast idag måste vi nog iväg till hälsostationen igen för att jag ska få ett nytt läkarintyg, annars blir det obetald sjukvårdsledighet! Suck och stön för byråkrati..

Annars är allt ok, jag har skrivit mycket på gradun, över en tredjedel är klar och det känns underbart! I can see the light in the end of the tunnel!

I måndags fyllde Mika 28 och vi firade med ett riktigt traditionellt tårtkalas på söndag. Mika fick barnkalasfiilis och ville ha blå grädde och blå-svart strössel på och så skrev vi "Mika" på tårtan med blå dekorglasyr. Födelsedagsbarnet var nöjt. :) I present fick han bl.a. singstar, och jag kan tala om att det "hoilades" en hel del förra helgen! Jenna sjöng Lady Gagas "Pokerface" säkert 17 gånger (jag luras inte!) och fick rätt så skapliga poäng! Lady Gaga har hundar i videon och Jenna var också väldigt fascinerad av L. G.:s kläder, hon frågade om det finns såna kläder påriktigt. Sen bestämde hon sig för att byta namn till Lady Gaga och vägrade att lystra till något annat på hela dan. Julia gillar Katri Ylander och hon fick över 700 poäng (max är 1000) då hon sjöng "Valehdellaan"! Vi är lovande stjärnmaterial hela familjen, minsann!

För övrigt så har jag bestämt mig för att göra en hälso- och konditions-intervention! Jag har ätit vad som helst helt obegränsat och struntat i att röra på mig och göra mitt ryggjumpaprogram. Resultatet är att jag väger mer nu än då jag väntade Julia i nionde månaden! Då jag väntade Jenna gick förstås vikten upp i helt andra sfärer, men nog känns det hemskt att jag har gått upp ett kg per år sedan jag fick barn! Jag vet att det finns de som verkligen kämpar med vikten och jag vet att min vikt ligger inom de normala gränserna. Men när jag märker att min rygg mår dåligt, min mage mår dåligt och min kondition är så usel att jag flåsar som en hund och får mjölksyra i benen då jag ska upp till fjärde våningen på jobbet, då är det dags att göra något! Att det dallrar på ställen där det inte dallrat förr höjer motivationen ytterligare..

Så nu har jag gått med i "kiloklubi" och ska försöka äta hälsosammare, motionera oftare och göra mitt ryggprogram regelbundet. På kilolubi.fi (gratis!) får man fylla i vad man äter varje dag och så räknar programmet ut kalorier och fibrer, och ger råd om vad man ska äta mer eller mindre av. Man fyller också in dagens motion (och promenader till busshållsplatsen räknas!). :) Periodare som jag är så kan det hända att ivern inte håller i sig så länge, men det är värt ett försök! Godis är min största last. Jag får nästan orgasmisk njutning av att ligga på soffan och knapra lösgodis och se på film! Sen äter jag nog för stora matportioner också, jag älskar mat! Efter att jag fick min celiakidiagnos har jag också lite problematisk relation till mat, då det finns en massa gott som jag inte KAN äta! Det får mig att tycka lite synd om mig själv och så tröstar jag mig med att äta mer av sånt gottis som är tillåtet för mig! Kanske därför jag har lite svårt att förbjuda mig själv från att stoppa i mig gotta, då jag redan tvingats avstå från så mycket!
Nu är det tredje dagen jag fyller i, och äter färre kalorier än jag är van med, och kroppen skriiker efter mer! Men det ska tydligen bli lättare med tiden, jag måste vänja av kroppen med att få en massa överloppskalorier och socker varje dag. Hoppas det inte tar alltför länge, annars kommer det här inte att lyckas..

Då man är motiverad och känner att man är duktig på något, får det en att tro att man klarar av vad som helst!

Gonattsaga del 3

Okej, nu har Jenna fått PIPPI på sagor och för att få dem dokumenterade så lägger jag in dem här, sorry om det bli ensidigt.. :) Men jag tycker de är roliga!

En gång när jag var ute i skogen med alla mina kompisar, så såg vi en jättestor sten! Och Jim försökte lyfta den. Och vi hade såna där jackor. Och när Jim försökte lyfta dendär stenen såhär (visar och pustar) så gick de int! Och våra jackor blev jättesmutsiga, äckliga och geggliga med sån där geggamoja. Sen kom vi till ett pepparkakshus. Men där bodde ingen häxa, bara en häst. Och alla möjliga djur. Men inga lejon, inga såna där farliga djur. Jag tycker int om såna där hemska djur, som dendär sköldpaddan. Den var hemsk.

Så underbar tycker mamma.

Lyckans lott!

Vi hade inte tänkt resa nånstans i vinter, fast vi de senaste åren brukat göra en lapplandsresa nångång under våren. I år måste vi spara pengar för att bygga i källaren, och tänkte att öjberget och edvinstigens skidspår får duga denna vinter.
Igår skickade Mika meddelande åt mig och berättade att han hade VUNNIT en hotellhelg för två i Tahko! Tänk vad fantastiskt! Vi får fara till Tahko på en romantisk egenhelg gratis! Eller ja, hissbiljetterna får vi betala lite för, mat och skidhyrning osv, men klart att man använder ett sånt här tillfälle! :)
Så vi kommer att tillbringa vändagen riktigt på tumanhand!

Jag har skrivit ganska mycket på gradun den senaste veckan, fått flera kapitel klara och känt mig duktig. Kanske den blir klar nångång trots allt.. Det är skönt att det inte känns så motigt längre, det blir lätt en ond cirkel då man har ångest över gradun, måste tvinga sig att skriva, sen då det inte blir nånting får man ännu mer ångest och änne mindre lust att skriva. Suck.. Men, som sagt, nu har jag flyt och allt känns mycket lättare, hoppas det håller i sig!

Ett litet problem jag har just nu är bröd. Är det inte nåt stort så kommer man nog på något litet, hehe. Det är ju så, att jag med min celiaki har ätit väldigt lite bröd, och försökt få i mig fibrer på andra sätt. Nu är jag trött på gröt, har alltid älskat bröd och har köpt glutenfritt bröd då och då. Svindyrt är det ju, och inte ens så gott. Jag har en älsklingslimpa som jag köper ganska ofta, men man orkar ju inte med samma hela tiden. Jag har försökt baka, men av nån konstig anledning vill det inte lyckas! Sist jag skulle baka semlor gjorde jag precis som det stod i receptet, och resultatet var alldeles vita och hårda gummiga semlor. Jag kan baka, bakar kakor och annat gott hur enkelt som helst, men bröd blir bara till ingenting! Inte ens vanliga vetesemlor får jag att lyckas, de smakar alltid jäst och är kompakta och mjöliga. Hur gör folk för att få bra bröd??

Jag har varit nästan helt godisfri hela veckan och idag är det godisdag! Små glädjeämnen! :)

Gonattsaga del 2

Julia fick höra om Jennas gonattsaga igår och blev inspirerad att hitta på en till, så här kommer Julias och Jennas gemensamt författade saga:

Det var en gång en flicka, som hette Katri (Ylander). Hon bodde i en stuga i skogen. Hon hade också en hund som hette Anna-Stina. En gång gick hon ut i skogen. Sen hittade hon.. bokstäver! Bredvid bokstäverna fanns en dörr. Och det var en stuga som var byggd av pepparkakor! Och i stugan bodde.. en HÄ..ST! Och också en häxa. Och häxan tog hunden och laga den i soppan. Och flickan satte hon i en bur. Men SEN.. kom DART VEJDÖR (som är ett monster) och han sparka dendä häxan så att Katri kunde rymma. Sen rädda Katri hunden ur soppan och sen red de hem på dendär hästen. Loppuslut.

Jennas gonattsaga (åt mej)

En gång när vi sku fara ti en stuga, så måsta vi fara me en.. FAARLIG båt. Och SEN.. gick pappa in i stugan. MEN.. där fanns ett troll. Men de va ett bejbitroll. MEN.. den va JÄTTETJOCK! Och pappa smög i stugan. MEN.. pappa hade ett SVÄRD! Och pappa gömde (sig) i en låda, och sen då trollet vakna så slog pappa med svärdet så att alla trollen dog och de fanns inga mera troll. Sen for vi me båten hem. Snipp snapp snut.

Ljusare tider!

Jaha, då var julen och loven avklarade! Vi hade hemskt skönt, fast vi inte gjorde så mycket (eller kanske just därför?). Vi skidade och skrinnade, och skottade snö som galningar, det måste ha kommit minst 60 cm sammanlagt! Vi härjade i pulkabacken också, Julia och Jenna är totalt orädda där också, man får bara blunda och hoppas på det bästa när de svischar iväg..

Lovet avslutades med en härlig dag på Tropiclandia, vi träffades med några kära släktingar och simmade och hade roligt. Jenna och Julia åkte i alla rutchbanor och "simmade" som små delfiner. De dyker båda två utan problem, men kan inte hålla huvudet över vattenytan ännu. Julia är nog riktigt nära, hon kommer nog att lära sig simma snart!

Att återvända till vardagsrutinerna var ju lite tråkigt, men själv tycker jag att det samtidigt är rätt så skönt då allt börjar rulla igen. Jag har haft enorm ångest för min gradu, har ju inte fått gjort något åt den nu på några veckor. Nu måste jag verkligen ta mig i kragen för att komma igång igen! Igår skrev jag lite, men då det går så olidligt långsamt, jag vill bli klar NU!
På jobbet är allt ok, jag trivs fortfarande så bra med att arbeta med barn! Det är så givande och roligt, för det mesta.. :)

Det var en kort uppdatering, nu mera jobb!