Fauna

Jenna är oerhört intresserad av djur. I dagis fångar hon myror och nyckelpigor och maskar och matar dem med gräs och håller dem i handen och pajar och pussar på dem. Idag hämtade jag henne med cykel och hon smusslade med sig en stackars nyckelpiga i handen som hon satt och kramade hela vägen.

Mitt i en tung backe höll jag på att storkna då Jenna utbrast:


"Mamma, visst suger nyckelpigorna mjölk från sina mammors spenar?"

Mun mummubi muni mun mammani..

Morsdagen gick hastigt och lustigt, vi hade fullt med program och det var tungt men roligt!

På morgonen uppvaktades jag med "ja må hon leva" (det sjunger man ju då någon uppvaktas, tyckte barnen) och pussar och kramar och kärlek. Barnen gav sina presenter, Jenna gav sin tall en gång till och ett kort som hon skrivit "glad morsdag mamma" på alldeles själv från modell. Ö JENNA. Och Julia hade tryckt fina mönster på en tygkass som jag kan ha när jag handlar. "Det är bra för miljön" visste hon. Även hon hade gjort ett fint kort med hjärtan och en liten odé till mig där det stod att jag var bra på att städa och laga mat och att vara mamma. Sen hade de gjort frukost åt mig och jag fick sätta mig vid färdigt dukat bord och avnjuta en riktigt lyxfrukost. Såna här dagar borde man ha minst fyra gånger i året!

Nästa programpunkt var att fara iväg till kyrkan på gudstjänst som vi (jag och barnen) gör nästan varje söndag. Efter kyrkan åkte vi till min mor och åt mat och tårta tills vi alla satt och pustade med våra fulla magar. "Vi alla" var alltså mina syskon och deras respektive, min mamma och vårt gäng.

Från min mor fortsatte vi till Mikas mormor och morfar, eller som vi alla kallar dem, "Lissu och Hemme". Där slog vi två flugor i en smäll och träffade Mikas mor och moster och deras respektive. Mikas 14- och 10- åriga kusiner var också där och min lilla Jenna fick ett plötsligt ryck av blyghet! Hon som ALDRIG är blyg mot någon gömde sig under en stol och vägrade att titta på någon på en lång stund. När den stunden var slut var hon nästan sig själv igen och gnällde till sig Lissus leksakspåse som hon har i skrubben för alla barnbarn och barnbarnsbarn.

Från Lissus åkte vi raka vägen till stadsteatern där min brors fästmö skulle dansa i dansskolan Kipinäs vårfestvisning och vi mötte upp samma gäng som tidigare på dagen för att titta på "Kipiän Oskarit". Det var fint och barnen orkade bra sitta de hela två timmarna som det tog. Julia (fröken sju år) envisades dock med att sitta i mommos famn hela tiden, och snäll och uppoffrande som min mamma är satt hon med Julias hår i näsan och svettades hela föreställningen ;) Jenna tyckte det var lite orättvist att inte hon fick gå och dansa. I pausen ville hon springa av sig i korridoren bland allt folk men Mika tyckte att det inte var nån bra idé. Han försökte övertala henne att stanna i sin stol och försökte med "mitä jos sä eksyt??" Jenna förstår uppenbarligen inte innebörden av "eksyä" för hon himlade bara med ögonen och sa vädjande, "joo, mut mä EKSYN kyllä!"

När uppvisningen var slut hade vi blivit enormt hungriga igen. Speciellt barnen. Jenna fick igen ett "ryck" och blev arg på mig (!) för att hon inte fick fast dragkedjan på sin jacka. Hon vägrade att stå bredvid mig och hålla mig i handen (som jag ville att hon skulle göra för att hon inte skulle tappas bort i folkmassan) utan vände demonstrativt ryggen mot oss och stod och surade en bit ifrån.

Jennas lilla trotsepisod var bara en liten glimt av vad som komma skulle, vi borde ha förstått att fara hem direkt, men hungriga som vi var så gick vi med på att fara och äta alla tillsammans till Spices. Vi hann bara sätta oss så började Jenna böla då hon inte fick sitta där hon ville. Hon låg på golvet och sparkade alla som försökte komma henne nära och den kinesiske (?) kyparen började se irriterad ut. Sen kröp hon under bordet och slog mig provocerande på knäna tills jag plockade upp henne och gick ut i hallen och "talade allvar" med henne. Jag visste förstås att det var vårt eget fel, vi hade släpat runt på Jenna hela dagen och hon hade orkat uppföra sig fint men det finns gränser! Nu var hon trött och hungrig och gick inte att förhandla med, hon ville bara hem. Jag försökte t.o.m muta henne med glass om hon åt sin mat snällt men inget gick. Mika kom och avbytte mig och efter två minuter kommer han tillbaka med Jenna vars mungipor nu pekade uppåt igen. Det visade sig att han hade mutat henne med film från Filmtown. Nå, vi fick vår mat och kunde igen konstatera att "Hyvä ruoka, parempi mieli!".
(Jag vill påpeka för eventuella beymrade läsare att vi inte normalt mutar våra barn med glass och film då de beter sig illa, det är bara i allra yttersta nödfall. :)

Det var en fin morsdag på alla sätt! På kvällen gick jag en långpromenad, tyckte jag behövde det efter allt ätande. Gick först en sväng i "min" skog där jag brukar gå och meditera och vara ett med naturen, sen ringde mamma och frågade om jag ville gå ut och gå med henne (telepati) så då blev det en ännu längre promenad och det gjorde riktigt gott!

Av nån underlig anledning så vägrar datorn öppna bilder från minneskortet just nu, men bilder är på kommande!

Modeller

Funderade igår hurudana modeller vi egentligen är för våra barn? Allt vi gör speglas ju i dem! Så om man tycker att ens barn beter sig illa är det bara att titta i spegeln.. :) Nåja, klart att barnen tar modell av andra än föräldrarna också. Klasskompisar tillexempel. Det märks då sjuåringen använder uttryck som "Fatta!" som kommer nån helt annanstans än hemifrån.

Igår kväll hade flickorna pysslat ihop en laptop av en leksaksdoktorsväska. De hade ritat bilder av internet och google och tejpat fast på insidan, och tangentbod på andra sidan. De lekte hela kvällen med den, de lekte skola och bank och allt möjligt. Då fyraåringen hade gått och lagt sig och jag skulle gå och ge henne en gonattkram, satt hon med läppärin i famnen och såg mycket busy ut. Bredvid sig på sängen hade hon en hög med räkningar som hon snott från vårt arbetsbord.

"Mamma, jag hinner int just nu, nu måst jag göra färdigt dethär jobbet!" Hon knapprade på tangenterna och kisade med ögonen. Jag fick snällt vänta tills hon gjort klart sitt "jobb".

Under cover

..det är där jag har tillbringat hela dan idag - under täcket alltså. Jag har envist försökt intala mig själv att det är allergi jag lider av och inte flunsa, det kan ju inte vara sant att jag är sjuk igen!! Men imorse var det bara att inse faktum, jag kände mig som en levande död med svullna ögon, sårig näsa och sekret rinnande nerför ansiktet.

Efter att jag skickat iväg min förstfödde till skolan med taxin ramlade jag tillbaka i sängen och låg där tyst som en mus medan Mika väckte lillan och smusslade ner henne till frukostbordet utan att hon märkte att jag var hemma. Jag brukar i allmänhet fara till jobbet innan Mika och lillan stiger upp och skulle hon ha upptäckt att jag var hemma skulle det ha blivit ett himla liv. Hon är nämligen av den uppfattningen att om någon av oss är hemma så behöver hon inte fara till dagis. Jag var dock inte i det tillståndet att jag skulle ha orkat underhålla och utspisa henne hela dagen så det var bäst för alla att jag låg under täcket och låtsades att jag inte fanns.

Dessutom far Mika på arbets- och rekreationsresa till Härmä idag och kommer hem först imorgon! Typiskt att man blir sjuk just då man ska vara skärpt och energisk och agera ensamstående.

Nu har jag sovit. Jag vaknade till ibland men klockan var 13.48 då jag bestämde mig för att kravla mig upp. Jag är fortfarande ynklig så jag ringde min mamma (det gör man då man är ynklig) och vi bestämde att vi far till henne och lagar mat tillsammans då jag plockat upp barnen. Jag tackar Gud för att vi har Mia-mommo så nära och att man alltid kan lita på henne i ett kristillstånd som detta!