Skattkammaren

Lite horror och lite mys

2010-09-06T00:15:00.000-07:00

Börjar med att rapportera att Jennas hundkalas gick riktigt fint, alla som var bjudna kunde komma och Jenna mådde som en (hund)prinsessa. Lite livat var det förstås, men det hade vi räknat med. Åtta femåringar och en snart åttaårig "hjälpreda" som pillrade runt i huset tills de var hesa och svettiga och sockerfulla. Jag skämdes nog lite då jag bytte om till min "rock-mode" och vinkade av hela gänget då jag blev upplockad av min väns mor och min syster för att åka iväg till Jeppis för FRANCIS konsert. Mika såg nog ändå helt tillräckligt lugn och självsäker ut för att jag skulle teksa lämna honom ensam med "riiviögänget"!

Konserten var helt fantastisk, jag hade hört att de är bra live, men jag blev riktigt positivt överraskad ändå! Rekommenderar varmt!

Lite "horror" orsakades av att Mika ringde och sa att ett kalasbarn inte blivit hämtat och föräldrarna svarade inte i telefon! Kalaset var slut kl 19, klockan 20 hade ingen kommit. Mika hade lite panikkänslor och funderade vad f*n han skulle göra om ingen hämtade flickan, skulle han laga kvällsmat, skulle han ta flickan med sig i bilen och fara hem till henne och se om nån är där, skulle han ringa polisen eller 112??? Hemskt obehaglig känsla när man inte vet om det hänt nån olycka, föräldrarna bara glömt bort barnet eller.. Dessutom känner vi föräldrarna lite och vet att de är ansvarsfulla och "ordentlliga", så vi hann bli ordentligt oroliga. Klockan blev 20.30, Mika bestämde sig för att laga kvällsmat åt alla tre flickor och hade skickat en kompis att fara hem till flickan och kolla läget. Flickan själv var hela tiden lyckligt ovetande om dramatiken, barnen lekte så intensivt så hon nog inte hade nån tanke på att hon borde bli hämtad. Äntligen klockan 20.40 ringde flickans mamma och bad så mycket om ursäkt, hon hade varit på föräldramöte och pappan skulle hämta flickan, men en miss i kommunikationen hade orsakat att båda trodde att den andra skulle hämta. Så kan det gå, allt var frid och fröjd, flickan hämtades hem (fast hon helst skulle ha velat lämna över natten) och vi var lättade över att allt ordnat sig. Tänk, vad skulle man göra om man inte alls får tag på föräldrarna till ett barn?? Det skulle väl nog vara att ringa polisen till sist?

Helgen gick i mystecken, vi slappade mest. På lördan städade jag, Jennas rum såg ut som ett bombnedslag efter kalaset. Hon hade fått en fin rosa "boa" som det lossnade massvis med dun och små fjädrar från, som glatt virvlade runt i hennes rum medan jag jagade efter dem med dammsugaren. Julia stackaren hade just byggt upp ett fint Barbielandia i sitt rum (hon bygger väggarna av videofodral och inreder med de barbiemöbler hon har, men också med smått och gott som hon hittar i sitt rum, väldigt kreativt) och så blev jag tvungen att be henne städa undan det så att jag kunde dammsuga. Hon var sur ganska länge men sen gick det om då henne kompis kom och frågade om hon kunde "olla" (ganska spännande uttryck, "voiksä olla"..)

Igår var vi i kyrkan som vanligt, det var samlingssöndag så det var mycket folk som man inte sett på länge. Barn som lärt sig gå, en liten treårig pojke sa stolt "Mä oon jo kasvanu näin isoksi" och en hade fått gravidmage. Vi planerade teamgudstjänst som vi ska ha 26.9. och det kommer att bli såå bra! :) (Välkomna)

På kvällen hann jag ännu måla lite på huset, alla fönster- och dörrkarmar skall målas innan vintern. Jag fick målat tre fönster och dörren på farstukvisten och ett och ett halvt fönster på norrsidan. Det är kul att måla, jag gillar det! Bara lite jobbigt att klättra på stege hela tiden, får se hur vi ska göra med fönstren i andra våningen, tror att vi ska försöka måla inifrån och hänga ut genom fönstret, det kommer att bli en rolig syn! :)

Fauna

2010-05-10T23:05:00.001-07:00

Jenna är oerhört intresserad av djur. I dagis fångar hon myror och nyckelpigor och maskar och matar dem med gräs och håller dem i handen och pajar och pussar på dem. Idag hämtade jag henne med cykel och hon smusslade med sig en stackars nyckelpiga i handen som hon satt och kramade hela vägen.

Mitt i en tung backe höll jag på att storkna då Jenna utbrast:

"Mamma, visst suger nyckelpigorna mjölk från sina mammors spenar?"

Mun mummubi muni mun mammani..

2010-05-10T23:04:00.001-07:00

Morsdagen gick hastigt och lustigt, vi hade fullt med program och det var tungt men roligt!

På morgonen uppvaktades jag med "ja må hon leva" (det sjunger man ju då någon uppvaktas, tyckte barnen) och pussar och kramar och kärlek. Barnen gav sina presenter, Jenna gav sin tall en gång till och ett kort som hon skrivit "glad morsdag mamma" på alldeles själv från modell. Ö JENNA. Och Julia hade tryckt fina mönster på en tygkass som jag kan ha när jag handlar. "Det är bra för miljön" visste hon. Även hon hade gjort ett fint kort med hjärtan och en liten odé till mig där det stod att jag var bra på att städa och laga mat och att vara mamma. Sen hade de gjort frukost åt mig och jag fick sätta mig vid färdigt dukat bord och avnjuta en riktigt lyxfrukost. Såna här dagar borde man ha minst fyra gånger i året!

Nästa programpunkt var att fara iväg till kyrkan på gudstjänst som vi (jag och barnen) gör nästan varje söndag. Efter kyrkan åkte vi till min mor och åt mat och tårta tills vi alla satt och pustade med våra fulla magar. "Vi alla" var alltså mina syskon och deras respektive, min mamma och vårt gäng.

Från min mor fortsatte vi till Mikas mormor och morfar, eller som vi alla kallar dem, "Lissu och Hemme". Där slog vi två flugor i en smäll och träffade Mikas mor och moster och deras respektive. Mikas 14- och 10- åriga kusiner var också där och min lilla Jenna fick ett plötsligt ryck av blyghet! Hon som ALDRIG är blyg mot någon gömde sig under en stol och vägrade att titta på någon på en lång stund. När den stunden var slut var hon nästan sig själv igen och gnällde till sig Lissus leksakspåse som hon har i skrubben för alla barnbarn och barnbarnsbarn.

Från Lissus åkte vi raka vägen till stadsteatern där min brors fästmö skulle dansa i dansskolan Kipinäs vårfestvisning och vi mötte upp samma gäng som tidigare på dagen för att titta på "Kipiän Oskarit". Det var fint och barnen orkade bra sitta de hela två timmarna som det tog. Julia (fröken sju år) envisades dock med att sitta i mommos famn hela tiden, och snäll och uppoffrande som min mamma är satt hon med Julias hår i näsan och svettades hela föreställningen ;) Jenna tyckte det var lite orättvist att inte hon fick gå och dansa. I pausen ville hon springa av sig i korridoren bland allt folk men Mika tyckte att det inte var nån bra idé. Han försökte övertala henne att stanna i sin stol och försökte med "mitä jos sä eksyt??" Jenna förstår uppenbarligen inte innebörden av "eksyä" för hon himlade bara med ögonen och sa vädjande, "joo, mut mä EKSYN kyllä!"

När uppvisningen var slut hade vi blivit enormt hungriga igen. Speciellt barnen. Jenna fick igen ett "ryck" och blev arg på mig (!) för att hon inte fick fast dragkedjan på sin jacka. Hon vägrade att stå bredvid mig och hålla mig i handen (som jag ville att hon skulle göra för att hon inte skulle tappas bort i folkmassan) utan vände demonstrativt ryggen mot oss och stod och surade en bit ifrån.

Jennas lilla trotsepisod var bara en liten glimt av vad som komma skulle, vi borde ha förstått att fara hem direkt, men hungriga som vi var så gick vi med på att fara och äta alla tillsammans till Spices. Vi hann bara sätta oss så började Jenna böla då hon inte fick sitta där hon ville. Hon låg på golvet och sparkade alla som försökte komma henne nära och den kinesiske (?) kyparen började se irriterad ut. Sen kröp hon under bordet och slog mig provocerande på knäna tills jag plockade upp henne och gick ut i hallen och "talade allvar" med henne. Jag visste förstås att det var vårt eget fel, vi hade släpat runt på Jenna hela dagen och hon hade orkat uppföra sig fint men det finns gränser! Nu var hon trött och hungrig och gick inte att förhandla med, hon ville bara hem. Jag försökte t.o.m muta henne med glass om hon åt sin mat snällt men inget gick. Mika kom och avbytte mig och efter två minuter kommer han tillbaka med Jenna vars mungipor nu pekade uppåt igen. Det visade sig att han hade mutat henne med film från Filmtown. Nå, vi fick vår mat och kunde igen konstatera att "Hyvä ruoka, parempi mieli!".
(Jag vill påpeka för eventuella beymrade läsare att vi inte normalt mutar våra barn med glass och film då de beter sig illa, det är bara i allra yttersta nödfall. :)

Det var en fin morsdag på alla sätt! På kvällen gick jag en långpromenad, tyckte jag behövde det efter allt ätande. Gick först en sväng i "min" skog där jag brukar gå och meditera och vara ett med naturen, sen ringde mamma och frågade om jag ville gå ut och gå med henne (telepati) så då blev det en ännu längre promenad och det gjorde riktigt gott!

Av nån underlig anledning så vägrar datorn öppna bilder från minneskortet just nu, men bilder är på kommande!

Modeller

2010-05-06T00:11:00.001-07:00

Funderade igår hurudana modeller vi egentligen är för våra barn? Allt vi gör speglas ju i dem! Så om man tycker att ens barn beter sig illa är det bara att titta i spegeln.. :) Nåja, klart att barnen tar modell av andra än föräldrarna också. Klasskompisar tillexempel. Det märks då sjuåringen använder uttryck som "Fatta!" som kommer nån helt annanstans än hemifrån.

Igår kväll hade flickorna pysslat ihop en laptop av en leksaksdoktorsväska. De hade ritat bilder av internet och google och tejpat fast på insidan, och tangentbod på andra sidan. De lekte hela kvällen med den, de lekte skola och bank och allt möjligt. Då fyraåringen hade gått och lagt sig och jag skulle gå och ge henne en gonattkram, satt hon med läppärin i famnen och såg mycket busy ut. Bredvid sig på sängen hade hon en hög med räkningar som hon snott från vårt arbetsbord.

"Mamma, jag hinner int just nu, nu måst jag göra färdigt dethär jobbet!" Hon knapprade på tangenterna och kisade med ögonen. Jag fick snällt vänta tills hon gjort klart sitt "jobb".

Under cover

2010-05-05T05:52:00.000-07:00

..det är där jag har tillbringat hela dan idag - under täcket alltså. Jag har envist försökt intala mig själv att det är allergi jag lider av och inte flunsa, det kan ju inte vara sant att jag är sjuk igen!! Men imorse var det bara att inse faktum, jag kände mig som en levande död med svullna ögon, sårig näsa och sekret rinnande nerför ansiktet.

Efter att jag skickat iväg min förstfödde till skolan med taxin ramlade jag tillbaka i sängen och låg där tyst som en mus medan Mika väckte lillan och smusslade ner henne till frukostbordet utan att hon märkte att jag var hemma. Jag brukar i allmänhet fara till jobbet innan Mika och lillan stiger upp och skulle hon ha upptäckt att jag var hemma skulle det ha blivit ett himla liv. Hon är nämligen av den uppfattningen att om någon av oss är hemma så behöver hon inte fara till dagis. Jag var dock inte i det tillståndet att jag skulle ha orkat underhålla och utspisa henne hela dagen så det var bäst för alla att jag låg under täcket och låtsades att jag inte fanns.

Dessutom far Mika på arbets- och rekreationsresa till Härmä idag och kommer hem först imorgon! Typiskt att man blir sjuk just då man ska vara skärpt och energisk och agera ensamstående.

Nu har jag sovit. Jag vaknade till ibland men klockan var 13.48 då jag bestämde mig för att kravla mig upp. Jag är fortfarande ynklig så jag ringde min mamma (det gör man då man är ynklig) och vi bestämde att vi far till henne och lagar mat tillsammans då jag plockat upp barnen. Jag tackar Gud för att vi har Mia-mommo så nära och att man alltid kan lita på henne i ett kristillstånd som detta!

Nenna

2010-03-31T03:40:00.000-07:00

På tal om vilseledande reklam: Jenna ser på tv då det kommer en bilreklam och hon frågar, helt allvarligt, "Mamma, kan vi köpa en flygande bil?"

Imorse var hon arg som ett bi då hon uppenbarligen drömt att jag hade sagt åt henne att hon ska på kalas idag. Först frågade hon glatt "Mamma, ska jag efter dagis till dendär flickan?" När jag förvånat undrade vilken flicka hon pratade om, visste hon inte riktigt, men hon som har kalas idag! Jag ansträngde mig verkligen för att komma ihåg om vi pratat om nåt som Jenna kunde ha missförstått, men Jenna blev argare och argare och tjöt "MEN MAMMAA, DU SAA ATT JA SKA FARA IDAG TI DENDÄR FLICKAN PÅ KALAAS! Hon grät bittra tårar medan jag försökte fråga vad flickan heter, var hon bor, varifrån vi känner henne, men Jenna bara bölade och kunde inte uppge några detaljer om "dendär flickan". Hon mindes ingenting annat än att hon 100% säkert skulle på kalas till flickan idag. Hon lugnade sig till sist iallafall, då jag sa att vi ska försöka fundera vem det kan vara. Jag försökte föreslå nästan alla flickor vi känner, Jenna sa att hon är en skolflicka som vi känner, men vi har aldrig varit där förr. Hm. Än så länge har jag inte kommit på nån annan förklaring än att Jenna har haft en dröm som kändes hemskt verklig.

Förövrig är jag sjukskriven igen, var till läkaren idag och fick utskrivet en arsenal av mediciner som jag ska börja ta för att kunna vara på jobbet. Känns hemskt fel, men bara jag klarar av denhär våren så är jag nöjd. Ber till Gud att jag ska hitta ett nytt jobb sen, för jag har redan meddelat att jag inte kommer att ta emot jobb till hösten där jag jobbar nu.

Harkel. Host.

2010-03-26T06:31:00.000-07:00

Sitter här hemma i graduträsket. Blev sjukskriven från mitt jobb eftersom jag har svårt att andas där. Det finns nånting i luften där som orsakar att jag får värre astmatiska symtom än nånsin tidigare. Jag medicinerar men det hjälper inte. Hemskt obehagligt. Symptomen börjar nån timme efter att jag kommit till jobbet, blir värre under dagen och avtar igen efter att jag kommit hem. En dag hade vi fönstret öppet hela dagen i klassrummet och då gick det lite bättre. Undrar just vad det kan vara i luften som gör mig och många andra sjuka. Och de som sitter på pengarna säger bara att vi får bita ihop tills skolan renoveras om två-tre år. Ska man riskera sin hälsa för att få jobba??

Men, som sagt, nu har jag tid att plöja genom gradun och få gjort det som jag ännu har ogjort. Har börjat analysera materialet idag och det känns som om jag har kommit långt. Snart måste jag ta en träff med min professor för att komma vidare igen.

Nu är jag rätt så tom i huvudet efter att ha suttit framför datorn hela dan, men nu är det helg och jag ska försöka hålla mig och ha ledigt från gradun. Kanske läser igenom intervjuerna lite, men inget skrivande!

Ha en skön helg!

Sportlov

2010-03-04T01:52:00.000-08:00

Har drabbats av allvarlig bloggtorka. Skrivit gradu ganska mycket och då jag varit ledig har jag helst undivikit att öppna datorna. Bara kollat facebook förstås! :)

Nu har vi sportlov, gjorde en liten bilresa till h:fors och t:fors i början av veckan, konstaterade att citysemester med barn inte är nån bra idé och nu har vi bara njutit här hemma. Underbart att få sova länge på morgonen, ta allt i sin egen takt och inte ha bråttom nånstans. Nu när vi fått vila upp oss lite tänkte vi försöka oss på en liten skäreutflykt på fredag, eventuellt t.o.m. sova över! Har inte varit på skären sen i höstas, så det ska bli kul att se Grillskär i sin vinterskrud! Där brukar nerverna få vila. God mat, kura i stugan, bada bastu och hoppa i snön(?), grilla korv och mysa framför brasan..

Jag har för övrigt fått en envis hundfeber! Får verkligen kämpa hårt för att hålla huvudet kallt och låta bli att ta hem en liten valp, fast förståndet säger att ett projekt till i det här huset är det sista vi behöver.. Hjärtat fattar bara inte det, och gråter "Men jag viillll!!"

Rapportering från sjukstugan

2010-02-03T00:56:00.001-08:00

Här sitter vi och kan inte annat. Julia blev sjuk först, hon fick rinnsnuva och ögonen blev inflammerade. Hon repade sig snabbt dock, hon var hemma to-fre och sen var hon frisk. Jenna fick feber på torsdan, på lördan var vi till hälsostationen där det konstaterades att hon hade öroninflammation. Lite konstigt eftersom hon inte klagat på örat alls, hon sa bara att hon hade ont i halsen. Men öronvärk kan väl stråla lite hit och dit.. Hursomhelst fick hon sin "äckliga medicin" (antibiotika) och febern har varit borta sen söndan, men kvar lämnade en otäck hosta. Ibland kan hon inte ens andas för att det finns så mycket slem, fast lungorna enligt läkaren var okej. Nå, hoppas det går om med mycket vila.. Jag och Mika har turats om att vara hemma med henne, fast idag måste vi nog iväg till hälsostationen igen för att jag ska få ett nytt läkarintyg, annars blir det obetald sjukvårdsledighet! Suck och stön för byråkrati..

Annars är allt ok, jag har skrivit mycket på gradun, över en tredjedel är klar och det känns underbart! I can see the light in the end of the tunnel!

I måndags fyllde Mika 28 och vi firade med ett riktigt traditionellt tårtkalas på söndag. Mika fick barnkalasfiilis och ville ha blå grädde och blå-svart strössel på och så skrev vi "Mika" på tårtan med blå dekorglasyr. Födelsedagsbarnet var nöjt. :) I present fick han bl.a. singstar, och jag kan tala om att det "hoilades" en hel del förra helgen! Jenna sjöng Lady Gagas "Pokerface" säkert 17 gånger (jag luras inte!) och fick rätt så skapliga poäng! Lady Gaga har hundar i videon och Jenna var också väldigt fascinerad av L. G.:s kläder, hon frågade om det finns såna kläder påriktigt. Sen bestämde hon sig för att byta namn till Lady Gaga och vägrade att lystra till något annat på hela dan. Julia gillar Katri Ylander och hon fick över 700 poäng (max är 1000) då hon sjöng "Valehdellaan"! Vi är lovande stjärnmaterial hela familjen, minsann!

För övrigt så har jag bestämt mig för att göra en hälso- och konditions-intervention! Jag har ätit vad som helst helt obegränsat och struntat i att röra på mig och göra mitt ryggjumpaprogram. Resultatet är att jag väger mer nu än då jag väntade Julia i nionde månaden! Då jag väntade Jenna gick förstås vikten upp i helt andra sfärer, men nog känns det hemskt att jag har gått upp ett kg per år sedan jag fick barn! Jag vet att det finns de som verkligen kämpar med vikten och jag vet att min vikt ligger inom de normala gränserna. Men när jag märker att min rygg mår dåligt, min mage mår dåligt och min kondition är så usel att jag flåsar som en hund och får mjölksyra i benen då jag ska upp till fjärde våningen på jobbet, då är det dags att göra något! Att det dallrar på ställen där det inte dallrat förr höjer motivationen ytterligare..

Så nu har jag gått med i "kiloklubi" och ska försöka äta hälsosammare, motionera oftare och göra mitt ryggprogram regelbundet. På kilolubi.fi (gratis!) får man fylla i vad man äter varje dag och så räknar programmet ut kalorier och fibrer, och ger råd om vad man ska äta mer eller mindre av. Man fyller också in dagens motion (och promenader till busshållsplatsen räknas!). :) Periodare som jag är så kan det hända att ivern inte håller i sig så länge, men det är värt ett försök! Godis är min största last. Jag får nästan orgasmisk njutning av att ligga på soffan och knapra lösgodis och se på film! Sen äter jag nog för stora matportioner också, jag älskar mat! Efter att jag fick min celiakidiagnos har jag också lite problematisk relation till mat, då det finns en massa gott som jag inte KAN äta! Det får mig att tycka lite synd om mig själv och så tröstar jag mig med att äta mer av sånt gottis som är tillåtet för mig! Kanske därför jag har lite svårt att förbjuda mig själv från att stoppa i mig gotta, då jag redan tvingats avstå från så mycket!
Nu är det tredje dagen jag fyller i, och äter färre kalorier än jag är van med, och kroppen skriiker efter mer! Men det ska tydligen bli lättare med tiden, jag måste vänja av kroppen med att få en massa överloppskalorier och socker varje dag. Hoppas det inte tar alltför länge, annars kommer det här inte att lyckas..

Då man är motiverad och känner att man är duktig på något, får det en att tro att man klarar av vad som helst!

Gonattsaga del 3

2010-01-26T05:58:00.000-08:00

Okej, nu har Jenna fått PIPPI på sagor och för att få dem dokumenterade så lägger jag in dem här, sorry om det bli ensidigt.. :) Men jag tycker de är roliga!

En gång när jag var ute i skogen med alla mina kompisar, så såg vi en jättestor sten! Och Jim försökte lyfta den. Och vi hade såna där jackor. Och när Jim försökte lyfta dendär stenen såhär (visar och pustar) så gick de int! Och våra jackor blev jättesmutsiga, äckliga och geggliga med sån där geggamoja. Sen kom vi till ett pepparkakshus. Men där bodde ingen häxa, bara en häst. Och alla möjliga djur. Men inga lejon, inga såna där farliga djur. Jag tycker int om såna där hemska djur, som dendär sköldpaddan. Den var hemsk.

Så underbar tycker mamma.

Lyckans lott!

2010-01-21T23:57:00.000-08:00

Vi hade inte tänkt resa nånstans i vinter, fast vi de senaste åren brukat göra en lapplandsresa nångång under våren. I år måste vi spara pengar för att bygga i källaren, och tänkte att öjberget och edvinstigens skidspår får duga denna vinter.
Igår skickade Mika meddelande åt mig och berättade att han hade VUNNIT en hotellhelg för två i Tahko! Tänk vad fantastiskt! Vi får fara till Tahko på en romantisk egenhelg gratis! Eller ja, hissbiljetterna får vi betala lite för, mat och skidhyrning osv, men klart att man använder ett sånt här tillfälle! :)
Så vi kommer att tillbringa vändagen riktigt på tumanhand!

Jag har skrivit ganska mycket på gradun den senaste veckan, fått flera kapitel klara och känt mig duktig. Kanske den blir klar nångång trots allt.. Det är skönt att det inte känns så motigt längre, det blir lätt en ond cirkel då man har ångest över gradun, måste tvinga sig att skriva, sen då det inte blir nånting får man ännu mer ångest och änne mindre lust att skriva. Suck.. Men, som sagt, nu har jag flyt och allt känns mycket lättare, hoppas det håller i sig!

Ett litet problem jag har just nu är bröd. Är det inte nåt stort så kommer man nog på något litet, hehe. Det är ju så, att jag med min celiaki har ätit väldigt lite bröd, och försökt få i mig fibrer på andra sätt. Nu är jag trött på gröt, har alltid älskat bröd och har köpt glutenfritt bröd då och då. Svindyrt är det ju, och inte ens så gott. Jag har en älsklingslimpa som jag köper ganska ofta, men man orkar ju inte med samma hela tiden. Jag har försökt baka, men av nån konstig anledning vill det inte lyckas! Sist jag skulle baka semlor gjorde jag precis som det stod i receptet, och resultatet var alldeles vita och hårda gummiga semlor. Jag kan baka, bakar kakor och annat gott hur enkelt som helst, men bröd blir bara till ingenting! Inte ens vanliga vetesemlor får jag att lyckas, de smakar alltid jäst och är kompakta och mjöliga. Hur gör folk för att få bra bröd??

Jag har varit nästan helt godisfri hela veckan och idag är det godisdag! Små glädjeämnen! :)

Gonattsaga del 2

2010-01-20T02:07:00.000-08:00

Julia fick höra om Jennas gonattsaga igår och blev inspirerad att hitta på en till, så här kommer Julias och Jennas gemensamt författade saga:

Det var en gång en flicka, som hette Katri (Ylander). Hon bodde i en stuga i skogen. Hon hade också en hund som hette Anna-Stina. En gång gick hon ut i skogen. Sen hittade hon.. bokstäver! Bredvid bokstäverna fanns en dörr. Och det var en stuga som var byggd av pepparkakor! Och i stugan bodde.. en HÄ..ST! Och också en häxa. Och häxan tog hunden och laga den i soppan. Och flickan satte hon i en bur. Men SEN.. kom DART VEJDÖR (som är ett monster) och han sparka dendä häxan så att Katri kunde rymma. Sen rädda Katri hunden ur soppan och sen red de hem på dendär hästen. Loppuslut.

Jennas gonattsaga (åt mej)

2010-01-18T22:56:00.000-08:00

En gång när vi sku fara ti en stuga, så måsta vi fara me en.. FAARLIG båt. Och SEN.. gick pappa in i stugan. MEN.. där fanns ett troll. Men de va ett bejbitroll. MEN.. den va JÄTTETJOCK! Och pappa smög i stugan. MEN.. pappa hade ett SVÄRD! Och pappa gömde (sig) i en låda, och sen då trollet vakna så slog pappa med svärdet så att alla trollen dog och de fanns inga mera troll. Sen for vi me båten hem. Snipp snapp snut.

Ljusare tider!

2010-01-13T01:00:00.000-08:00

Jaha, då var julen och loven avklarade! Vi hade hemskt skönt, fast vi inte gjorde så mycket (eller kanske just därför?). Vi skidade och skrinnade, och skottade snö som galningar, det måste ha kommit minst 60 cm sammanlagt! Vi härjade i pulkabacken också, Julia och Jenna är totalt orädda där också, man får bara blunda och hoppas på det bästa när de svischar iväg..

Lovet avslutades med en härlig dag på Tropiclandia, vi träffades med några kära släktingar och simmade och hade roligt. Jenna och Julia åkte i alla rutchbanor och "simmade" som små delfiner. De dyker båda två utan problem, men kan inte hålla huvudet över vattenytan ännu. Julia är nog riktigt nära, hon kommer nog att lära sig simma snart!

Att återvända till vardagsrutinerna var ju lite tråkigt, men själv tycker jag att det samtidigt är rätt så skönt då allt börjar rulla igen. Jag har haft enorm ångest för min gradu, har ju inte fått gjort något åt den nu på några veckor. Nu måste jag verkligen ta mig i kragen för att komma igång igen! Igår skrev jag lite, men då det går så olidligt långsamt, jag vill bli klar NU!
På jobbet är allt ok, jag trivs fortfarande så bra med att arbeta med barn! Det är så givande och roligt, för det mesta.. :)

Det var en kort uppdatering, nu mera jobb!

Hon växte igen!

2009-12-30T12:21:00.000-08:00

Året lider mot sitt slut, och min lilla förstfödde växte flera kilometer igen. Det känns lite symboliskt: ett nytt år, nya framsteg, nya utmaningar.

Hon är inatt första gången över natten hos en kompis!

Vadå, klart det känns stort! Jag har väntat med spänning (nästan hoppats) att hon ska ringa och be mig komma och hämta hem henne. Men nu är det nog bara att inse fakta: Julia har tagit ännu ett stort steg på vägen mot självständighet! En vacker dag behöver hon mig inte längre.. Eller ja, klart att hon behöver mig, men inte likadant som förr!

Egentligen är det ju ett tecken på att vi lyckats som föräldrar: vi har uppfostrat ett tryggt och självsäkert barn som vågar sova hos någon som inte är en mormor eller morfar, farmor eller farfar, utan en kompis! Man minns ju själv hur det var då man var liten och skulle sova över hos nån: det var konstiga kvällsrutiner, annorlunda kvällsmat, det luktade annorlunda, sängkläderna kändes konstiga och mörkret var inte lika snällt som hemma. Ändå var det så roligt och spännande!

Julia, min lilla tinttadara, som driver mig till vanvett med sina påhitt, som lyser upp hela rummet med sitt leende, som gör oss så omåttligt stolta varje dag- hon tänker komma hem först imorgon- med sin lilla ryggsäck fullpackad med ännu en stor första-gången-upplevelse!

Julen i bilder

2009-12-28T01:27:00.000-08:00

Pust, julen börjar vara över, allt har gått bra, vi hade en lyckad jul och vi fick fira vår första jul i vårt nya hem. Mest har vi förstås varit tillsammans med våra släktingar och vänner, men har också fått många sköna stunder hemma i soffan med mycket familjemys.

Vårt julfirande inleddes redan tidigt i december, med bl.a. barnens julfester från dagis och skola och med lucia! Julia var Lucia för första gången, och vi hade en fin Luciafest med söndagsskolan i metodistförsamlingen.

Här kommer de utlovade bilderna:

Mikrofonen var lite fånigt utplacerad rakt framför Jennas ansikte, men vi fick många fina bilder och mera ska vi tjata oss till av vänner och släktingar som var med och fotograferade. :)

Sen var det menat att vi skulle göra julkort av barnens foto, men barnen orkade bara koncentrera sig en gång och den bilden blev så suddig så det får bli julkort med barnen nästa år istället. Rätt så gulligt skulle det ha blivit iallafall!

Sen fick fåglarna också en god jul..
Snön kom också precis i rättan tid!

Sen var det dags att laga lite julmat.. Skinka e gott! :P

.. och sen kom en sån här "söt" tomte!

Nu ska vi njuta av de lediga dagar vi har kvar!

Ha ett gott nytt år allihopa!

Vintervitt

2009-12-14T22:44:00.000-08:00

Ja, nu blev det vinter. Denhär veckan har det varit över 10 minusgrader och lite snö singlar ner då och då. Det börjar se ut som december, äntligen! Kanske vi får en vit jul? Tyvärr verkar mina astmasymptom bli värre när det är så kallt, har varit tvungen att ta ventoline varje dag. Det får alltså bli liite varmare, och så lite mera snö (fast inte förrän vi har fått städat gården från skräp som kastats ut ur källaren), så är allt perfekt!

Nu har vi ungefär hälften av julfesterna avklarade, ikväll ska jag på elevernas julfest. På onsdag har vi julfest med mammorna och barnen i mammagruppen som kom till 2004 då vi alla väntade barn, nu är de barnen fyra år och nästan alla mammor är fortfarande med i gruppen. Vi är sammanlagt nio mammor och med syskon inräknade 21 barn! Fast alla kunde inte komma på onsdag, vilket är nästan tur, för vi ska vara hos oss i år och det kunde ha blivit lite trångt med alla på en gång..
På fredag ska jag på julfest med min föredetta arbetsgivare, han har för vana att bjuda sina favoritanställda år efter år.. :) Och på söndag har vi församlingens julfest, visst ska julen firas mångfalt!! Haha.

Julias julfest från skolan var i lördags och det gick riktigt fint. Jenna orkade inte riktigt sitta på sin plats utan klättrade hellre i ribbstolarna, men programmet var fint och efteråt fick vi pepparkakor och glögg i klassrummet. Vi hade glömt kameran hemma, oturligt nog, men min kollega Kari var där som en räddande ängel och tog några bilder med sin proffsiga kamera, så bilder är på kommande!

Ska också bjuda på några fina bilder från söndagens familjegudstjänst med Lucia! Vi övade lite sporadiskt med barnen under veckan, och de såg verkligen ut som små änglar i Luciatåget! :´) Vi fick Mika att komma till kyrkan också, och han hade minsann en och annan tår i ögonvrån han också! Det kunde inte ha varit mer lyckat! Bilder kommer, som sagt! Sen fick jag dessutom hålla en några månaders bebis då hennes mamma spelade piano i kyrkan, det var som grädde på moset! Åh vilken känsla att hålla en så liten, och den ljuva doften, blev riktigt bejbisjuk för ett tag.. :)

Idag ska Julia få sin tandställning, får se hur det går.. Hon ska få en sån där som man tar ut då man äter, men de sa att hon bara ska ha den några månader. Hon var jätteduktig då de tog gjutningar av hennes tänder förra veckan, en riktig kämpe fast det var obehagligt!

Nu ska jag fortsätta med dag nr 4 innan jullovet. :) Ha en bra dag!

Älskar mitt jobb igen!

2009-12-10T06:21:00.000-08:00

Nu kommer jag ihåg varför jag gör det som jag gör. Visst har man jobbigare perioder och ännu igår visste jag inte hur jag skulle orka med en vecka till innan jullovet börjar. Men idag fick jag julkort av några elever, och blev så röörd, jag måste fråga om jag fick krama dem, de är så gulliga och jag tycker så mycket om dem!

Vi övade Lucia-programmet och det pågår massor med andra förberedelser inför julfester så det är hektiskt på jobbet. Men idag återupptäckte jag glädjen av att arbeta med barn, det är så givande!

Jennas julfest var på onsdagen, hennes grupp sjöng ett par sånger och dansade en juldans. Festen var i kyrkan kl 8 på morgonen, så det blev lite stressigt innan alla var iväg, men det var en riktigt mysig början på dagen. Det var lite mörkt i kyrkan så det var svårt att få bra bilder, men jag lägger in en bild av dansen. Jenna är den i grått och flätor.

Imorgon står det tre Lucia-fester på programmet, två på dagen och en på kvällen. Ja, och så en till på söndag då i kyrkan. :) En programpunkt blir också att föra katten till veterinären, han har haft ett sår på tassen som han åt (eller blir itvingad) en antibiotikakur för men nu har ett område på samma tass blivit infekterat eller nåt, det är svullet och varmt och pälslöst och sårigt, jättekonstigt! Som tur fick han en tid redan imorgon. Måste ta lite ledigt från jobbet, men man måste ju få kattstackaren i skick.

På lördag är det Julias julfest, jag var igår och köpte en jättefin festklänning! Kommer nog en bild av henne iklädd den inom kort! Jag försökte också hitta nya festskor åt henne, hon har vuxit så mycket att alla kläder blivit för små! Men att hitta festskor i denna torftliga stad var inte det lättaste! Det fanns ingenstans, jag gick igenom alla butiker i centrum. Sen hittade jag äntligen i Prisma idag, men då fanns det inte Julias storlek (förstås). Får hoppas på bättre lycka imorgon.

Nu ska vi se på film, vi blev ett stort gäng: Min mamma, styvfar, min syster med pojkvän, min lillebror, min farfar och hans fru. Många älskade människor med andra ord! :)

Själständighetsdag med Program

2009-12-06T10:21:00.000-08:00

Pust, vilken dag! Och ännu är den inte slut heller, barnen ska utspisas och läsas för och nattas. Tur att man är två, fattar inte hur ensamma föräldrar orkar! Nu kan vi dela på bördan, Mika utspisar och jag bloggar, sen gör vi skiftbyte och jag nattar medan Mika surfar. Finemang! Flickorna leker att de är på restaurang, de har klätt ut sig och sitter vackert och väntar på sin mat. Kvällsmålet kostade fem euro, tyckte Julia.

Program var ordet, ja, idag var det inget tal om vilodag. På morgonen gjorde vi snabbt i ordning oss och skyndade iväg till kyrkan. Jag hade "ledig söndag", alltså deltog bara som åhörare och det var så skönt! Fast efter gudstjänsten skulle vi öva till Lucia-programmet som vi ska ha med söndagsskolan nästa söndag. Jag, som jobbar med barn, tänkte att det skulle bli hur enkelt som helst med bara fem små söta barn att dirigera, men där gjorde jag en rejäl miss. Mina barn kunde nämligen inte alls behärska sig, sjöng inte med i sångerna, satte sig på rumpan mitt i allt eller kom och hängde i mitt ben medan jag förjäves försökte hänga med i "Nu tändas tusen juleljus". Sen när de skulle tåga ut började Jenna stortjuta för att "Julia fick gå föst igen! Nu e de min tuur!" (Julia är Lucia) Jag blev svettig och arg och ingen hade roligt.

I bilen morrade jag åt barnen hela vägen hem, nu ska här minsann övas hela veckan så att de ser ut som små änglar på Lucia! Haha, nå int var jag nu så hemsk, det är ju som de säger att skomakarens barn är utan skor.. ;)

Det fanns ingen tid för att komma på nåt passligt straff åt mina små terrorister, för Jenna var bjuden på kalas och jag hade i all hast glömt bort att skaffa fram en present. Allt var stängt så det blev att hämta nåt från ärrän, men det blev en riktigt bra present ändå. Jag hade varit smart nog att förutse stress så jag hade redan dagen innan satt undan ett par rena vita strumpbyxor (det är oftast omöjligt att trolla fram sådana just då barnen ska vara festfina) och tagit fram en klänning åt Jenna. Hon fördes till kalas och Julia flängde iväg till grannen, och jag och Mika hann ta det lugnt en stund.

Jag har drabbats av en begynnande julstress, just nu stressar jag för att jag inte kan göra så julfint som jag skulle vilja här hemma. Måste försöka blunda när jag går förbi såna där välstädade hus med omsorgsfullt utplacerade ljuskonstellationer i fönstren (inte för att jag kikar in i andra hus, men.. ;) Så min lungna stund tillbringade jag med att försöka planera lite inredning, det går mycket tid till sånt.

På kvällen var till Fransmanni och åt självständighetsmiddag och flickorna uppförde sig exemplariskt nästan hela tiden. Det var ett riktigt nöje! Och gott var det också, t.o.m. Jenna som krånglat med maten den senaste tiden tog för sig och åt upp nästan allt. Sen fick vi efterrätt också, Jenna fick fel portion i misstag och var hemskt nöjd med sin enorma glassportion som egentligen var ämnad för en vuxen. Hon smättade Mika på handen med sin sked då han försökte smaka utan lov men sen fick vi alla smaka på hennes jordgubbssorbet, fast bara om hon matade oss.

Nej nu håller Jenna på att storkna av sin kvällsmat då hon skrattar så mycket, måste vara en hemskt rolig restaurang de valt ikväll! Kanske dags att föra dem dit upp nu och börja lungna ner oss till natten..

Trevlig självständighetsdag!

(gamla bilder från sommarens bullbak)

Julfest och ljusare tider

2009-12-05T04:32:00.000-08:00

Slutet av veckan har varit betydligt gemytligare än början. På tisdagen ringde jag till den här mamman som varit så upprörd. Hon hade nog rett ut saken med rektorn redan, och mamman hade medgivit att hennes dotter ibland kan överdriva och göra små saker stora för att få uppmärksamhet. Jag ville ändå ringa och prata med henne personligen, det kändes rätt. Vi hade ett lång och bra samtal och vi gick igenom situationen och vad som gjordes och hur man kan göra i framtiden. Nu är saken ur världen för allas del, flickan själv har hela tiden betett sig helt normalt med mig i skolan och jag har inga problem med att jobba med henne. Klart att man kanske blir lite försiktigare med henne förstås, och i fortsättningen kommer jag alltid att meddela hem om det hänt något speciellt.

Känns jätteskönt att ha det ur världen, fast man vet att man själv har gjort rätt så känner man sig så utsatt då man inte kan bevisa vad som har hänt.

Veckan fortsatte i trevligare tecken, på onsdag hade vi "tonttupaja-päivä" på skolan, dvs barnen pysslar olika julpynt hela dagen och sedan dekorerar vi skolans korridorer tillsammans. Fick riktig julstämning då eleverna var så glada, vi lyssnade på julmusik och hade det mysigt tillsammans.

Igår hade vi självständighetsfest, barnen sjöng och diktade om sitt fosterland och som vanligt blev jag alldeles rörd fast jag nu inte annars är så hemst "patriotisk". Speciellt rörande tyckte jag det var då såna barn som kommit hit som flyktingar pratade om hur bra land Finland är, och tillade att alla barn tycker om sina egna hemland. Vi har verkligen tur som får leva i ett land där vi får vara fria och relativt trygga.

På kvällen var det sedan dags för personalens lillajulfest! Vi hade burit bord ut i korridoren och dekorerat med ljus och vita dukar. Det var jättefint, trots att många var skeptiska till att fira lillajulfesten i skolans korridor! Vi fick god mat och drack lite vin. Eller ja, vissa mer och vissa mindre.. :) Det var ganska intressant att se hur annorlunda lärare är när de är lediga och helt avslappnade och glada, hihi! Vi hade riktigt, riktigt roligt! En del hade hittat på sketcher och dansprogram m.m. så vi skrattade tills vi fick ont i magen och kinderna krampade. Vi tänkte fortsätta till Waild och dansa en stund innan vi for hem, men det var så lång kö att jag gav upp och ringde till Joni. Han var ute och körde (bra att ha en 18-årig svåger som precis fått körkort och är ute och kör hela nätterna) och kom och körde mig hem halv två-tiden. Nog är det roligt med fest ibland, men nog var det skönt att komma hem i mänsklig tid och få sova! Börjar bli gammal.. ;)

Idag ska vi till min lillebror och hans sambo och bada bastu och dricka glögg! Mera mys! Kanske tar med "Home alone"- filmen så kan vi ha lite nostalgitripp! :)

2009-12-01T02:05:00.000-08:00

Idag är en bra dag. Solen skiner och man känner ett hopp om en bättre framtid. Det är så angstigt med det här eviga mörkret.

Igår var inte en bra dag. Rektorn kom till mig på morgonen genast då jag kom till jobbet och ville prata med mig om en sak. Jag vill inte gå in så noga på detaljerna, men det var en mamma till en elev som tyckte att jag misshandlat hennes dotter för att jag en gång för två veckor sedan eskorterat henne (milt och lugnt som vanligt) ut ur klassrummet då hon hade fått ett hysteriskt utbrott.

Jag är hemskt känslig och det här kändes som ett grymt påhopp. Jag kände mig så kränkt! Jag försöker alltid vara lugn och trygg då jag arbetar med barn, och också den gången satt jag bredvid flickan och smekte hennes kind tills hon lugnat sig. Allt löste sig och alla var nöjda, trodde jag. Sånt här händer flera gånger i veckan i den klassen, så jag tänkte inte ens på att man borde anmäla hem om en sån sak, så det gjorde jag inte. Såhär efteråt fattar jag att ju nog borde ha gjort det. Tydligen har det ändå kommit fram i något skede och mamman hade ringt till rektorn och varit väldigt upprörd.
Jag gick omkring med en klump i magen hela dagen, fast mina kolleger sa att jag inte ska ta åt mig, att sånt händer då. Men jag ältade det hela dagen och hela natten. Nu känns det som om jag har fått lite distans till det hela. Idag ska jag ringa till den här mamman och prata med henne personligen. Det är jobbigt, men jag måste göra det också för min egen sinnesfrids skull.

Annars är allt bra, Julia och Jenna väntar på julen och i lördags gjorde vi lite "juligt" hemma med julgardiner, julstjärnor och pynt. Det är lika roligt varje år! Idag får barnen öppna första luckan i kalendrarna, det ska bli spännande!

TRevlig fortsättning på veckan!

Pärlor

2009-11-25T01:07:00.000-08:00

Jenna håller på att utveckla sitt vokabulär. Hon pratar hela tiden och om allting, och det är så roligt att lyssna på henne! Igår kväll satt jag en lång stund brevid henne då hon hade gått och lagt sig och lyssnade då hon berättade om vad som hade hänt på dagis och allt möjligt.
"Vet du va? Johans mamma e på ditt jobb också, joo! Jo-o, fö hon har såndä randiga kläder å rött LÄFFTIPP!"
"Å när Mia-mommo kom å hämta mej så fick vi SPATILLER, å dom sku man sutta på såhä!"

Jag älskar henne så mycket så det värker i mig.

Ja, jag lovade ju att berätta hur det gick på Julias kvartsamtal! Det gick bra! De har lite drama bland klassens flickor ibland, men annars är allt ok. Julia tycker om att gå i skolan (det visste vi ju), har lite svårt med matte ibland, läsningen har börjat gå bättre hela tiden. Helst av allt skulle hon nog leka. Som tur får hon ju göra det också, nu då hon kommer hem tidigare tre dagar i veckan. Igår lekte hon av hjärtas lust då hon kom hem, jag satt nere och skrev och från Julias rum hördes små nöjda ljud då hon lekte med sitt dockskåp. Man både såg och hörde hur hon njöt!
Älskade barn. Tänk vad tråkigt livet skulle vara utan dem!

Mammastress

2009-11-17T03:35:00.000-08:00

Vi har kvartsamtal men Julias lärare idag, det första sedan hon började ettan. Det är lite spännande. Man lever ju också genom sina barn och jämför lite med andra som är i samma ålder, fast man vet att man inte borde. Det är ju bra att man är medveten om det, så att man kan hejda sig om det går för långt, alltså om man blir överdrivet orolig eller får ångest om någon insinuerar att barnet har svårt på något område.. :)

På något sätt känner jag fortfarande pressen av att vara ung mamma. Som ung mamma har man känslan (inbillad eller verklig, vem vet?) att man måste bevisa att man kvalificerar sig och duger som mamma. En del äldre mammor ser ner på en, och ser en mer som ung mamma än "bara mamma". Om man har problem med något så är det för att man är ung mamma, fast det skulle vara precis samma problem som alla andra mammor har.

Julia tycker om att gå i skolan, men man märker att hon är trött på kvällarna. Hon har behövt mycket tid för att lära sig läsa, fast hon kunde alla bokstäver redan i förskolan. Det går långsamt och knaggligt, men ändå kämpar hon bra. Matten går rätt så bra, men hon har ibland bråttom och bosktäverna hamnar spegelvänt eller hon märker inte skillnaden på plus och minus.

Själv älskade jag skolan, jag kunde läsa då jag var fem och fick alltid höra att jag var en "mönsterelev". Det gav mig nån sorts bekräftelse. Mika igen har aldrig trivts på skolbänken och han började jobba så fort han kunde, ändå tjänar han mer nu än de flesta ingenjörer.

Det är lite stressande nu då ens barn ska börja "utvärderas", hon är ju det finaste vi har och man tycker inte att man kan lägga ett vitsord på henne. Det är klart att vi fortsätter älska henne precis som hon är, men jag tror nog att alla föräldrar känner av den där pressen. Jag kan bara ana vad föräldrar till barn med speciella svårigheter känner, och jag förstår att vissa kan ha svårt att acceptera att det är något "fel" med deras barn.

Trots pressen så är jag ändå glad att skolan kan se var Julia behöver extra stöd, hon har t.ex berättat att hon ibland får gå till specialläraren och jobba med datorn och öva sig på att läsa. Skolan är ju till för att alla barn ska kunna lära sig saker, och det är jättebra att de har resurser så att alla barn får det stöd de behöver.

Appropå Julias trötthet så har vi bestämt att hon ska få börja komma hem med taxi efter skolan tre dagar i veckan istället för att vara på eftis. Man märker att hon är trött efter skoldagen, hon far ju iväg med taxin på morgonen redan kl. 07.40, och sen hämtas hon vid fyrasnåret. Det blir nästan nio timmars arbetsdag! Jenna sover ju på dagis och får leka fritt största delen av dagen, så det är säkert inte lika påfrestande. Julia är jättegrinig på kvällarna och börjar ofta gråta för småsaker. Ändå får man henne inte att somna förrän efter nio.
Så, nu ska Julia komma hem med taxi ett-tiden på måndag och tisdag, och tvåtiden på fredag. Jag kan ju skriva hemma lika bra som i skolan, så det borde gå bra på det sättet. Julia tyckte att det skulle bli roligt också.

Jag berättar sen hur det gick! :)

Svinsprutan

2009-11-13T02:14:00.000-08:00

Jenna fick sin svinspruta igår morse. Hon lider av sprutskräck, fast det har blivit bättre. Vi har pratat med båda flickorna om att de ska få en spruta, men att vi inte vet när. Jag tror inte att sprutskräck blir bättre av att man ljuger och lurar barnet och den hemska sanningen kommer fram först då rådgivningstanten tar fram sprutan. Vi berättade i bilen påväg till rådgivningen.

Tiden för vaccineringarna i Jennas grupp (de hade delat upp barnen alfabetiskt enligt efternamnet) var 8-11, så jag tog ut övertid och skulle till jobbet 9. Vi åkte till rådgivningen till 8, och då var det redan minst 30 meters kö utanför rådgivningen. Kön drog ganska bra, så vi var inne på kanske en halvtimme. Jenna bölade förstås hela tiden och vägrade att stå själv, utan jag var tvungen att ha henne i famnen (och hon väger redan typ 17 kg) så det blev svettigt och trött i armarna.
När vi kom in fick vi vänta. Det var proppfullt med folk, tjocka jackor och halare och barn i olika åldrar, stressade föräldrar och Jenna, som utstötte ett jämnt bölande läte. Jag log ursäktande mot de som satt närmast, och de log förstående tillbaka men ändå skämdes jag lite. Vi fick som tur snart en sittplats, det var så fullt att de flesta var tvungna att stå.

Jag försökte prata med Jenna om vad vi ska göra i helgen, tittade på bejbisarna i väntrummet, läste damtidningar och försökte avleda henne på olika sätt, med varierande framgång. Klockan närmade sig nio, och trots att det var tre "tanter" som pickade, var klockan närmare halv tio när de äntligen ropade Jennas namn. Själva pickan var snabbt över, Jenna skrek som en stucken gris (ja, det var ju en grisspruta ;) men det gick sanbbt över. Då vi drog på halaren frågade Jenna "Mamma, har jag fått en spruta redan?", så det kan inte ha varit så farligt. Hon var på dagis resten av dan och visade inga tecken på några biverkningar. På kvällen fick hon lite stegring, men annars har hon varit sitt egna pigga jag.

Idag har hon alltjämt lite stegring och röda kinder, men humöret är det inget fel på, som tur! Nu ska vi bara hoppas att det fortsätter så, och att hon inte hinner få flunssan innan vaccinet börjat verka. Tror nog att vi gjorde rätt som tog vaccinet, vi funderade ju länge hur vi skulle göra med den saken.

Stay well allihop! :)

Cykelstrul

2009-11-12T01:03:00.000-08:00

Aargh, vad arg man blir då något inte funkar som de ska!! FAST det skulle vara ens eget fel!

Min cykel bråkade imorse, kedjan hoppade av innan jag ens hann fara från gården (vilket ju i sig var rätt så tur)! Till saken hör att den har hoppat av en gång tidigare, men då var jag påväg hem och det var inte så stor skada skedd fast jag fick promenera en par kilometer (morrade nog då också). Min kära sambo lyckades få kedjan tillbaka den gången, händig som han är, men han uppmanade mig att så fort som möjligt ta cykeln till cykelbutiken och spänna kedjan, annars kommer den att hoppa av igen! *harkel*, ni kan ju gissa om jag skämdes en aning då jag var tvungen att väcka samma händige sambo imorse och tvinga honom att stiga upp genast och föra mig till jobbet, fast han uttryckligen berättat för mig vad som kommer att hända ifall jag inte fixar kedjan..?

Som vanligt hade jag minuttidtabell, jag far alltid så att jag hinner precis i tid. :) Jenna och Mika låg som sagt och SOV, så jag fick väcka dem och klä på Jenna kvickt som bara va medan Mika drog på sig sina kläder. Jenna var svårväckt som vanligt, hon är mycket seg på morgnarna och behöver tid för att vakna i lugn och ro. Tid, som jag inte hade, alltså, så jag klädde på henne medan hon halvsov och bar henne till wcn. Jag kom nog ändå en kvart försent, men det kunde inte hjälpas. Tur att man har en sån sambo som inte ens knärrar så mycket fast jag gör bort mig. :)

Annars tycker jag att det är riktigt skönt att cykla till jobbet, man vaknar ordentligt, får frisk luft och motion. En sak som jag stör mig på är den övriga trafiken (jag själv gör förstås aldrig något fel ;) När man cyklar på cykelväg behöver man inte stiga av cykeln och leda den över varje övergångsställe, som man ju måste (läs: borde) göra om man cyklar på en gångväg. Men det verkar som om de flesta bilister inte vet om detta, och man får nästan alltid väja för bilar som inte fattar att de måste väja för cyklar lika myckeet som för bilar när de har triangel! Svängande bilar är också livsfarliga, de fattar inte att de måste väja för både bilar och cyklar som kör rakt. Sen i stan så borde man ju cykla på gatan, men jag riskerar inte så gärna att bli påkörd av arga bilister som tycker att man är för långsam och blockerar trafiken. Morr. Har lust att skriva en insändare till dagstidningen!

Farsdag

2009-11-09T06:05:00.000-08:00

Vi hade en skön helg, trots allhärjande virus eller vad det nu är. På lördag morgon fick man gnida sig i ögonen då man såg ut, det var vitt! Det hade snöat hela natten så det såg ut som ett julkort då man tittade ut, med tjocka drivor och tung snö som hängde från träden. Barnen var förstås eld och lågor, och skyndade sig att äta frukost så de fick gå ut och leka i snön. De slet fram pulkorna från förrådet och gjorde en snögubbe till grannen.

Jag själv var ur form ännu på helgen, på lördan var jag äntligen feberfri och tänkte att jag kunde fara med barnen en snabb sväng till stan för att ordna med hemlisar till Mikas farsdagspresent. Jag blev ganska svettig (hemskt med två klåfingriga barn i stora jackor då de har en massa glittriga finsaker i glas framme i butikerna överallt) och kände nog att jag inte var riktigt i skick. Då jag kom hem borstade jag bort lite snö från verandan också, dum som jag var, och började känna hur pulsen steg och det snurrade i huvudet. Febern steg igen och jag fick ligga resten av kvällen på soffan. Gick tidigt i säng och sov elva timmar.

På söndag överraskade vi Mika med sång och presenter, massor med pussar och kramar och sen åt vi frukost tillsammans och myste. Sedan städade jag lite (var för övrigt feberfri och optimistisk igen) och började förbereda middagen. Vi hade bjudit hit min bror och hans flickvän och vår farfar och hans fru på middag. Min syster måste tyvärr jobba så hon kunde inte komma. Min pappa bor i Sverige och Mika har ingen kontakt med sin, så vi uppvaktar min farfar och Mikas morfar på farsdag istället.

Vi bjöd på köttfärslimpa och kokt potatis, Mika gjorde en himmelsk sås till och så en stor sallad med gurka, tomat och linfrön. Farfars fru hade också med sig en god sallad med vitkål och lingon. Oj vad vi åt!! Till efterrätt hade vi kladdkaka med frysta hallon och blåbär som vi plockat i somras. Mumms! :)

Sen lekte vi med barnen en stund och degade och smälte maten. Lite senare for vi på kaffe till Mikas mormor och morfar, de såg på ishockey och var så lyckliga då Finland slog Sverige 7-0 i Karjala-turneringen! Haha!

På kvällen upptäckte jag att jag glömt att fotografera farsdagen helt och hållet! Äsch, vad det harmar när så många fina stunder förblev oförevigade.. Men men, man får försöka föreviga dem i sitt minne istället så man kan plocka fram dem sen då man sitter i ålderdomshemmet.. :)

I brist på färskare bilder lägger jag in en bild från förra vintern då vi fortdarande bodde i vår lilla tillfälliga tvåa medan vi renoverade huset.

Här är dagens hjälte i vårt hus, vår VÄRLDENS BÄSTA PAPPA!!

Nöff nöff

2009-11-04T23:32:00.000-08:00

Jag måste ju skriva ett inlägg om den omtalade svininfluensan jag också, nu då den verkar ha landat i vår vackra stad.
Jag jobbar i en språkbadsskola (lågstadie) med 380 elever. Förra veckans fredag var det plötsligt flera tiotals elever som var borta på samma gång, från ungefär samma klasser. Man började skämta om svininfluensan och det ryktades om att några elever skulle testa sig. Följande måndag var det sen massor med elever borta, från nästan alla klasser. Då alla räknades kom man fram till att 151 elever var borta! Vi fick också bekräftat att fyra elever som testats fått positivt resultat, det är alltså fråga om svininfluensa. På tisdagen var det ännu fler borta ,över hälften av skolans elever, och flera for hem under dagen för att de fick feber, spydde eller mådde annars uselt.

Själv började jag också få känningar på tisdag eftermiddag, jag fick yrsel och blev tung i kroppen. På kvällen hade jag stegring, så jag sjukanmälde mig till nästa dag. Nu har jag proppat i mig c-vitamin och echinafors och igår sov jag fyra timmar på dagen, nu har febern gått ner och jag känner mig inte lika slut mera. Kan man ha klarat sig så lätt? Eller var detta möjligen nåt annat än svinisen? Nå, man får se.. Ska nog antagligen vara borta imorgon änu för att vara på den säkra sidan, man vill ju inte smitta ner någon i onödan.

Barnen visar inga tecken på nån influensa, försöker proppa dem fulla med c-vitamin också, och så tvättar vi händerna noga då de kommer från dagis. Jobbigt med såna här virus som härjar runt.. Vi ska nog vaccinera barnen bara de kommer igång med vaccinationerna här i Vasa, på fredag ska jag försöka få Jenna vaccinerad, Julia vaccineras i sin skola. Vaccinationerna för oss som är i riskgruppen börjar först den 17.11, jag tänkte vaccinera mig ifall jag inte får mer typiska symptom än de jag har nu, läkarna säger att man kan ha svinis utan hög feber, men att det lönar sig att vaccinera sig trots att man är osäker på om man haft flunsan eller inte. Jag hör till riskgruppen p.g.a. mina astmasymptom.

Vi funderade mycket länge på hur vi skulle göra med vaccinationerna, då det kom så mycket motstridig information om vilket som är farligare, svininfluensan eller vaccinet? Vi läste in oss ordentligt och rådfrågade folk som är mer insatta i medicinska frågor, och kom fram till att vaccinet troligtvis är rätt så oskyldigt, och att det abslolut lönar sig att vaccinera sig då det en gång finns möjlighet. Sen återstår det att se ifall vi hinner bli vaccinerade innan epidemin slår till, egentligen borde man ha vaccinerat sig för ett par veckor sen, för att ha skydd nu.. Nu är det bara att vänta.

Borta bra..

2009-10-20T05:08:00.000-07:00

Veckan har börjat lite trögt efter min visit till Helsinfors i helgen. Det är såå roligt att hälsa på hos vänner, men samtidigt tar det på krafterna. Kanske all motion gjorde sitt till, vi gick säkert flera kilometer på lördagens shoppingtur och dansade några timmar på natten. :) Tack till min vän Sabina som tog emot och underhöll mig så väl! Ja, vill tacka hennes sambo Jonas också, som stod ut med att jag invaderade deras helg..

Konstigt att man kan sakna sin familj så mycket på så kort tid. Jag hann inte tänka så mycket på dem då jag hade program, men på tåget hem råkade det finnas barn i samma vagn, och jag blev nästan gråtfärdig då jag hörde dem skratta, prata och gnälla med sina föräldrar. De mina var och mötte mig vid tågstationen, och jag fylldes av en enorm tacksamhet över att ha dem.

Har varit hemskt trött nu, och inte blir det bättre av att jag har svårt att komma i säng i tid på kvällarna. Ikväll ska det bli andra bullar (det sa jag igår också..).

Myshelg

2009-10-11T13:39:00.000-07:00

Vi har haft en underbar helg! Så mysig att det nästan är lite fånigt! :)

På fredan började vi med att äta ute på Shanghai. Det var menat att fungera som start på vår störtmysiga helg, men egentligen höll det på att bli katastrof! Barnen gnällde och ville ha franskisar och chicken nuggets, vi beställde stekta nudlar och broiler och fick en tallrik med underliga bruna spagettiliknande nudlar och halvråa broilerbitar, pyntade med något grönt som barnen inte vågade smaka på. Min portion bestod av en sås med grönsaker och (lika halvrå) broiler som verkade vara smaksatt med en stor mängd soja. De som känner mig vet att jag verkligen inte är petig med maten, sålänge det är glutenfritt så slafsar jag i mig det mesta. Men det här var något som helt enkelt inte gick att få ner! Aldrig mer den restaurangen, från och med nu håller vi oss till vår regulära kinarestaurang.

Nu hade vi ju ändå bestämt oss för att ha en mysfredag, som hette pyjamasparty! Vi skulle alltså bädda ner oss i soffan hela familjen med våra täcken och kuddar och äta godis och chips och titta på film. Trots att våra magar var lite tomma och ledsna, gjorde vi våra uppköp och åkte hem och bänkade oss i soffan i våra pyjamasar. Vi såg en film som hette "Tyttö ja kettu" , den fick flickorna att både skratta och gråta. Jenna har sett den fyra gånger till, så bra var den! :) Hemskt mysigt. Den här mamman somnade naturligtvis i soffan och vaknade halv nio på lördan morgon, stel i kroppen och med gammal chipssmak i munnen..

På lördagen var det fantastiskt väder, passligt svalt men soligt och vackert. Vi åt en sen frukost och for sedan ut och vandrade på Edvinsstigen. Mika cyklade med sin terrängcykel och barnen letade efter rävar. Det finns små stigar genom skogen som går kors och tvärs, de flesta leder en tillbaks till edvinsstigen. Vi hittade en påbörjad koja som någon lagt mycket arbete på men sedan övergivit. Vi hittade inga rävar, men nog olika grottor och hål där rävar kan tänkas bo!

Resten av dagen slackade vi, barnen var och lekte hos grannen och jag och Mika degade och såg på film. Vi åt makaronilåda och resten av godiset. På kvällen for vi till Mikas mamma och hennes karl och gick i bastun. Åh, så skönt, man uppskattar verkligen bastu på ett annat sätt då man inte har en själv! Vi bastade länge och innerligt och sedan drack barnen saft och lekte med farbror Jonis bilar. "Lilla farbror Joni", som var tio år då jag träffade Mika och sprang omkring naken och hysteriskt skrattande skrek "Mikalla on tyttöystävää". Joni alltså, inte jag :D. Han har just fått körkort och har blivit en ung man. Damn, I feel old!

Idag började vi dagen med att ligga länge och dra oss i sängen, flickorna tassade in till oss och vi myste för hela slanten allihop. Sen åt vi en sen frukost, eller kanske man ska säga "brunch".
Sen hände något mindre mysigt, Julia var elak mot Jenna och blev därför utan jogurten hon hade blivit lovad, och fick ett raseriutbrott. Vi har märkt att hon i regel får sådana på helgerna, då det är lugnt och vi alla är tillsammans. Det är som om hon samlar på sig en massa tryck under veckorna, som sedan på helgerna måste få komma ut. Det kan utlösas av minsta sak, något går inte som Julia hade tänkt och så blir hon så arg att hon skriker och gråter och slår omkring sig och det enda man kan göra är att föra henne till sitt rum och vara där med henne tills hon lugnar sig. Och det gör hon alltid ganska snabbt, efter en kvart eller så bara sätter hon sig i ens famn och brister ut i hjärtskärande gråt. Sen är det bra. Det gäller för en själv att hålla masken och inte bli rasande själv sålänge hon håller på och rasar, ibland måste man hålla i henne för att hon inte ska slå eller försöka gå ut ur rummet. Det är som om hon söker tryggheten av att veta att vi håller ut, att vi klarar av att ta alla hennes känslor och håller gränserna. Idag var det Mika, som i allmänhet har mycket kortare stubin än jag, som tog emot utbrottet, men det gick jättebra! Det har oftast varit jag som har tagit hand om Julias utbrott förut, för att Mikas nerver blir knollriga efter ett par minuters skrik.
Det är så givande då man märker att det funkar bara man själv håller sig lugn, och nu märkte Mika också att det funkar. Efter en bra stund av skrik och bråk och "mä haluun äidin!!" blev det tyst i Julias rum och efter några minuter kom Mika nergalopperande för trapporna vilt gnäggande med en Julia-prinsessa på ryggen! :D

Alla var glada igen och vi åkte iväg till Öjberget för att gå runt naturstigen tillsammans med min käre bror och hans sambo. Vädret var lika underbart som på lördag, solen strålade men det var inte för varmt. Har aldrig gått naturstigen tidigare, jag var förbluffad över hur vackert där var, och hur fint de hade gjort det med infotavlor och viloplatser. Rekommenderar varmt för alla som gillar att röra sig i naturen!

Fast terrängen var lite svår och det tog en och en halv timme att gå stigen, klagade Jenna bara en gång, i en lång uppförsbacke, på att hon var trött i benen. Jag tog henne på ryggen och hon ropade uppmuntrande "spring mamma!", men det var faktiskt ganska brant så jag var själv också mosig i benen.. Vi hade en vilopaus och barnen åt kex och drack saft, sen spurtade vi sista biten och belönades med en fantastisk utsikt från toppen av berget. Vi klättrade upp i utsiktstornet och beundrade Söderfjärden, havet och skogarna. Så vackert! Har några fina bilder från den utflykten, som jag kan lägga upp bara jag får dem nedladdade till datorn.

Då vi gick mot bilen hörde vi alarmfordon, och senare hörde vi att det hade hänt en hemsk, allvarlig bilolycka bara några kilometer bort.. :( En ung man förlorade livet, på ett ögonblick förändrades livet för alla hans nära. Såna här saker berör en alltid, fast man inte känner offret. Tankarna går till hans familj och vänner..

Då vi kom hem kom mamma och Eino till oss och vi beställde pizza. Jag gjorde egen pizza åt mig själv av glutenfritt knäckebröd. Det fungerar faktiskt jättebra! Sedan for jag och mamma iväg till kyrkan och gospelmässa! Det var härlig svängig musik och jag fortsatte att mysa!
Nu är det tyst i huset och jag har vakat alltför länge. Det här blev ett riktigt maratoninlägg, grattis om du har orkat läsa ända hit!
Gonatt!

Höstigt

2009-09-22T23:54:00.000-07:00

Nu börjar det vara höst på allvar. Det har ju varit varmt och soligt för det mesta, så hösten har varit snäll och mild i år. Det är skönt då man cyklar till jobbet.
Jenna och Julia är nästan varje kväll ute och cyklar på vår gata med sina kompisar. Vi funderar på att skaffa en skylt med varning för lekande barn, eftersom det är så många barn som rör sig på vår gata, nu då det börjar skymma redan efter sju skulle det vara ännu viktigare att bilarna kör sakta. Måste börja sätta reflexer på barnen- reflexvästar kanske t.o.m.?

Jag har kommit igång med min gradu på allvar, skriver något varje dag och har fått ihop några sidor av teoridelen. Kvällarna går så snabbt, tycker att man bara hinner laga mat och städa undan så är det läggdags. Saknar att vara med barnen på dagarna, ibland känns det som om man knappt hinner se dem. Av helgerna njuter vi så klart, och försöker att inte planera in så mycket program.

Har varit mycket med i kyrkans aktiviteter nu också, tycker det är jätteroligt! Ska sjunga lovsånger ibland och ta hand om söndagsskolan ibland, sen går jag en "alpha-kurs" som är lite som en fördjupningskurs i den kristna tron, har varit en gång och jag tror det kommer att vara väldigt givande. Roligt att få diskutera saker (och ifrågasätta) med folk som är mer insatta än man själv. Ja, och serveringen ska jag också ta ett par gånger, jag tycker det är jättebra att de har servering efter varje gudstjänst så man får sitta ner med en kopp kaffe (och något gott) och umgås lite. Barnen har varit så upptagna med sina kompisar så de har stannat hemma några söndagar, och jag har som princip att det ska vara helt frivilligt, tänker aldrig tvinga dem till kyrkan. Nu då Julia hörde att jag ska hålla söndagsskolan på söndag så räknar hon dagarna tills vi ska till kyrkan.. :)

På jobbet är allt okej, jag trivs riktigt bra och det är rätt så lugnt nu just. Om man jämför med förra året, då varje dag var en kamp med "min" adhd- pojke, är det här som semester. Han blev helt förändrad efter att han fick medicin, klarar av att bli tillsagd och att behärska sig på ett helt annat sätt än förut.

Nu ringer det in, bloggar på arbetstid, ajabaja. ;)

Vardagen klampade in..

2009-09-02T06:44:00.000-07:00

med stora, bestämda steg- och tog över så mycket av min tid, alla mina "projekt", och bloggandet med det. Det har varit tungt. Att komma in i rutinerna, att stiga upp på morgnarna (före sju är okristligt tidigt om nån frågar mig), föra barn, jobba, hämta barn, laga mat, hushållsarbete, kvällsmat och natta barn tar sån OTROLIG tid! Det är bullshit att man skulle ha 8 timmar jobb, 8 timmar sömn och 8 timmar "fritid", hah, tror nån verkligen att man skulle syssla med sånt som byktvätt och diskmaskinsfyllning om det verkligen var FRI TID? Nepp, jag har räknat ut att jag har högst tre timmar fritid om dagen, och oftast tillbringar jag ju den med barnen, för det är ända tiden då jag kan.

Nu har helgerna inte heller varit vidare avslappnande, då vi har farit iväg till olika skär för bärplockning och bara för att man ännu kan. Förra helgen var det villavslutning och nu bestämde vi att från och med nu är helgerna heliga. Vi far ingenstans om vi inte måste, vi skall relaxa och dega och fixa här hemma.
Men, vi hade en underbar semester, och visst känner man att man fått ladda batterierna. Det var ju nog roligt också att börja jobba och känna att man gör nån nytta. ;) Nu väntar vi bara på nästa lov, som åtminstone för mig är höstlovet.

Ja, så har vi ju numera en liten skolflicka i huset, Julia började sin skolkarriär precis så solskensglatt som en snart sjuårig fröken ska! Det känns stort, jag måste liksom acceptera att nu är hon inte bara min längre, samhället har lagt beslag på henne och tvingar henne att bli "något", att rullas in i systemet och bli en i mängden. Men det är klart hon är min lilla gosegumma ändå! Hon är så stor, men ändå såå liten och ynklig.
Hon började på en "aktivitetsklass" med tolv elever, jag är inte helt säker på vad som menas med aktivitet, men vad jag har förstått så ska de använda kroppen mycket då de lär sig, och det passar säkert Julia bra, att inte behöva sitta på sin rumpa hela tiden. Hon tar skolarbetet på stort allvar, gillar att göra läxorna och visa allt vad hon har gjort i skolan. Hon är på eftis i samma byggnad efter skolan, och gillar det också, i början sa hon att hon helst skulle vara i eftis hela dagarna..
I helgen tappade hon sin tredje tand och har nu världens sötaste glugg! :) Hon ser ut som uuno turhapuro, hahhaa!

Jennas dagisstart gick lite trögt, och inte far hon dit nå gärna ännu heller, men det är bara att försöka vara positiv själv och hoppas att det går över. Jag vet inte riktigt vad det är, för när man hämtar henne springer hon ofta och gömmer sig och skrattar och leker. Men varje kväll gnäller hon att hon inte vill fara till dagis, och imorse då jag väckte henne var det första hon sa "e ja ledi ida?" Sen är hon ledsen då man lämnar henne och hittar på alla möjliga historier om vad de dumma pojkarna eller tanterna eller bejbisarna gjort.. Hemma är hon sitt vanliga glada själv, släpar runt på katten och matar honom och sköter honom och bara älskar allt som har fyra ben.. Hon är den största djurfantasten jag nånsin träffat (förutom min syster).

På tal om katten så mår han nog också bra, sina nio år till trots. Fast han har fått mask! En dag såg jag nåt vitt i ändan på honom, jag torkade av det med ett papper och såg till min stora fasa att det var en levande mask! Igår sprutade jag i honom en stor dos maskmedel, hoppas verkligen att det biter. Stackarn är alldeles attackerad av parasiter, en annan kväll fick jag ta bort den första fästingen han nånsin haft, som hade vuxit sig stor som en ärta. *brr*

Strandliv!

2009-08-08T05:14:00.000-07:00

Vi var till stranden igår, första gången i sommar! Jag tror faktiskt att vi inte hade nån stranddag förra sommaren heller, då vi bara renoverade.
" Moster Linda" kom och hämtade oss med sin bil, jag har ju ingen egen och det är lite för långt för Julia att cykla än så länge. Hon har ju precis lärt sig cykla utan stödhjul och kör ganska vingligt ännu. Det var underbart varmt, strålande sol och vindstilla.
Det var fler än oss som hade fått samma idé att fara till stranden, mycket folk och skrik och vattenplask. Barnen skulle genast i vattnet förstås, och jag gick med dem så långt de bottnade. De är båda riktiga vattenmonster, skulle antagligen dränka sig på en minut ifall man inte var med dem i vattnet. Speciellt Jenna verkar inte ha något som helst "vatten-vett" utan vadar ut ända tills hon bara har nästippen över vattenytan så man får dra henne närmare stranden hela tiden. Julia är fem före att lära sig simma, hon är också totalt orädd och jag fick hela tiden påminna henne om att inte gå så långt ut att hon inte bottnar. De dyker hela tiden och vill att jag ska stå med benen isär så de får dyka mellan dem. Måste nog fara fler gånger till stranden i sommar, vem vet om Julia inte mitt i allt lär sig simma! Ska försöka ta dem till simhallen lite oftare i vinter också, de njuter så enormt av att simma.
Sen åt vi lite av vår medhavda matsäck och barnen lagade sandkakor. Julia pratade hela tiden om sina kakor, vad det fanns i dem, i en fanns det t.ex. "celiaki", och så var några förstås "blutenfria! Jennas kakor var "laktos". På tal om att vara dietmedvetna.. :)
Där var någr pojkar i tio-årsåldern som lekte och härjade, de var där utan föräldrar. Jenna betraktade dem med stor fascination. Hon försökte försynt gå med i leken, kastade lite sand på dem, sen på sig själv och skrattade. De tyckte nog att hon mest var lite pinsam, men körde inte bort henne åtminstone. Hon skrattade och berättade roliga historier (som hon tycker är kul, sånt som hänt i nån film som hon sett) och var så "med". Sen då de gick och simmade skulle hon ju med, och jag fick anstränga mig ännu mer för att hålla henne ovanför ytan, hon skulle ju simma "med de stora pojkarna". Hon blev skitarg då jag bar upp henne då hon klapprade tänder och läpparna fick en blå ton. Hon skrek "men mamma, jag vill ha såna där PRINSAR!!" :D Sen stod hon och beundrade sina "prinsar" vid stranden ända tills de kom upp ur vattnet. Då vi skulle fara hem tog hon adjö med ett" kun mä oon iso, mä tuun teille". Sen gick vi mot bilen med vårt pick och pack, och Jenna rymde och sprang mitt i allt tillbaka till pojkarna "för att hon vill ha såna där pojkvänner".. Sucka mitt hjärta, men brist ej, ska det börja redan nu.. ;)
På kvällen for barnen till mormor och "plastmorfar" över natten och jag och Mika fick lite kvalitetstid, var ut och åt och for och spelade minigolf. Imorse hann vi ännu cykla till stranden på tumis, och kom på att vi faktiskt aldrig gjort det förut, nånsin under de åtta år vi varit tillsammans. Tänk! Nå, bättre sent än aldrig.. :)

Sista veckan..

2009-08-06T03:01:00.000-07:00

Nu har vår sista lediga vecka börjat. På torsdag nästa vecka börjar Julia skolan (!) och jag jobbet. Jenna börjar dagis igen, och har ångest för det redan. Hon vill inte "vara ensam", dvs utan Julia på dagis. Stackars liten, det skär i hjärtat redan då man vet att man måste lämna henne på ett ställe där hon inte vill vara. Men jag försöker tänka positivt, att det kanske är bra för henne att lära sig vara ensam, alltså just utan Julia. Hon har ju alltid hängt efter henne och inte varit värst intresserad av att skaffa egna kompisar. Nu då hon måste vara ensam, kanske hon får mer självkänsla och hittar ett eget sätt att vara. Jaa, man kan alltid hoppas..

Själv tycker jag det ska bli helt skojigt att börja jobba igen, att ha min egen tid och framförallt att få gradun att gå framåt igen! Det kommer att bli en tung höst, men sen har jag gått ett stort steg framåt i livet igen! Sen börjar det vara dags att söka jobb "på riktigt" och se vad jag riktigt ska bli då jag blir stor.. :) Jag ska ju jobba 25 timmar i veckan nu så det blir inte så väldigt många timmar kvar för graduskrivande, men det ska väl gå. Måste bara försöka hålla motivationen uppe.

Det har varit jätteskönt den här veckan att inte ha något särskilt program, bara ta dagen som den kommer och vara hemma. Barnen sover länge på morgnarna, måste börja väcka dem på morgnarna nu, annars blir kvällarna också så sena.. Jenna får flashbacks från vardagsrutinerna och gråter att hon inte vill fara till dagis. Sen äter de frukost (oftast framför tv:n, hehe, men det får man bara göra då man är ledig! :P ) Sen kommer nån kompis hit eller så försvinner flickorna till grannen. Det bor ca 10 flickor i samma ålder som våra bara inom de närmaste kvarteren, dit har Julia fri lejd och Jenna får gå om Julia är med. Det är alldeles fantastiskt att ha lekkamrater så nära, så att barnen är fria att komma och gå hur de vill. Klart att vi vill att de talar om vart de går och med vem, och Julia har en egen mobil så vi får tag på henne då hon ska komma hem och äta, men det är ändå helt annat än om vi skulle vara tvungna att skjussa henne till och från kompisar! Jag förundras hela tiden över hur bra ställe det här är att bo på! :)

Vår gräsmatta frodas och vinbären är mogna, det är en härlig känsla att ha egen skörd! Krusbären är en senare sort, de är röda och de mognar senare, typ i slutet av augusti. Vi gjorde inga blomland den här sommaren, de får bli till nästa år. Kanske gräver nåt land i höst ännu och planterar nåt som man kan plantera på hösten, lägger några lökar t.ex. Vi försöker ta det lugnt nu och bara göra det som vi vill eller måste. Terassen är nästan klar och vi köpte ett stort bord med sex stolar som jag har sandpapprat lätt och strukit med olja. Nästa stora projekt som måste tas itu med ännu innan det blir kallt är källaren. Vi ska gjuta stödgjutningar ännu på ett ställe, sen ska allt plattas till, rören för golvvärmen installeras och sedan skall golvplattan gjutas. Fönstren till källaren skall också fast, sen kan vi göra vad vi hinner, orkar och har råd med under vintern utan att kölden hindrar det.

Jag håller nu på och skriver min sjätte intervju, den sjunde är inspelad så jag har bara lite kvar. Sen får jag börja analysera och skriva på riktigt! Det känns inte så motigt längre, då jag vet att det går framåt, jag vet att jag klarar av det, det kommer att bli jättebra! :)

Jag skall sluta med att dela med mig av en kul grej som hände igår, jag höll på att garva ihjäl mig!
Vi låg och sov sent på morgonen som vanligt (eller den var väl lite efter nio), Jenna hade krupit ner bredvid mig och jag låg och dåsade halvvaken då jag hörde små knackningar på dörren. Jag visste att det var grannflickan, men eftersom det var så "tidigt" och flickorna fortfarande sov, tänkte jag att hon får gå hem och vänta en stund till, och gick inte och öppnade. Men det gjorde hon inte, hon knackade och knackade hårdare och hårdare. Jag var för lat för att stiga upp och lät henne hållas. Till slut vaknade Jenna, kravlade sig upp och gick yrvaket ner för trappan. Jag låg kvar och lyssnade road till konversationen som följde:
"Hei, me nukutaan vielä. Tuu vaan, sä voit mennä istumaan tonne soffalle niin kauan.. Mä meen takasin nukkumaan nyt, odota siinä niin kauan, mun pitää mennä vielä vähäks aikaa nukkumaan. Hei laitanko mä sulle jonkun filmin siks aikaa? Mä meen vaan nopeasti, mä tuun pian!" Haaahahhaa, grannflickan gick inte med på det förslaget så de kom upp och väckte Julia istället, men jag tyckte det var så kuul då hon tänkte sätte grannflickan och vänta på soffan medan hon sov klart! :)

Existentiella frågor

2009-07-24T06:23:00.000-07:00

Jag har bra flow på graduskrivandet just nu, därför blir det lite mindre tid för blogging. Eller graduskrivande kan jag kanske inte kalla det, det handlar ju fortfarande om att skriva rent intervjuerna. Det tar tid, men nu har jag alltså fått ganska mycket skrivet på några dagar. Är snart klar med nr 5.

Vi har annars varit på olika skär de senaste veckorna. Träffat släkt och vänner. Solat (jag har t.o.m. nästan blivit brun), badat och jagat myggor, allt som man ska göra på sommarn.

Julia har vuxit så mycket under den här sommarn, alla sa att barn utvecklas mycket just före de ska börja skolan, men ändå blir man förvånad. Hon har börjat fundera ännu mera på alla möjliga saker än förut. Hon har nog alltid varit en mer "tänkande" person, om man jämför med Jenna. Jenna är en sån där "whatever"- människa som bara njuter av livet, Julia är mer avvaktande och känslig.
Just nu funderar hon mycket på döden, oroar sig för sjukdomar och att jag eller Mika ska dö. Igår kväll grät hon riktigt hjärtskärande och frågade vad hon skall göra om vi plötsligt dör. Ens första reaktion är ju att "int ska du tänka på sånt där", men hon verkade som om hon verkligen ville ha ett svar, så vi gick igenom allt om hur man ringer till 112 och vad som händer med barn vars föräldrar har dött. Hon beskrev hur hon skulle ta lite mat och sina bästa kläder, ta Jenna i handen och gå till fammo. Hon beskrev också vägen från oss till fammo, hon har rätt så bra lokalsinne. Sen skulle hon ringa till mommo, och säga att hon hämtar dem, de skulle bo hos mommo bestämde hon. Hemskt att hon tänker på sånt, men hon vill väl vara förberedd på allt. Hon är kanske i en sån ålder att hon börjar inse hur skört livet är och att alla någongång kommer att dö.
Jag undrar verkligen hur folk som inte tror på Gud förklarar livet efter döden för barn utan att de blir ifrån sig. Då Julia grät att om jag dör så vill hon också dö, så kunde jag säga att om jag dör så kan jag säkert titta på henne från himlen, och att hon kan prata med mig fast jag inte skulle finnas på jorden längre. Hon sa också en makaber sak, att om jag dör så vill hon ha mitt hjärta! I en ask då, eller? frågade jag och försökte att inte låta förskräckt. :) Ja, hon vill spara mitt hjärta om jag dör, sa hon. Ja, vi får se hur det blir med den saken. Hon tror nog att ett hjärta ser ut ungefär som det gör då man ritar det <3
Alla de här funderingarna kanske kommer från att en av de flickor hon lekt med mest de senaste dagarna bor i en fosterfamilj sedan hennes mamma dog för ett par år sedan. Kanske de pratat om det?
För mig är det otänkbart att förklara livet efter döden på något annat sätt än det kristna. Man far till himlen, helt enkelt. Detaljerna får man ta senare, men för ett barn är det nog en bra föreställning. Man ska ju göra klart för dem att då finns man inte mera, man kan inte andas eller gå eller prata, och man kommer aldrig mera tillbaka. Man vill ju inte försköna döden, så att den blir något lockande, men man vill ändå ge ett hopp om att man nångång kanske får ses igen. Det tror jag.
Efter att vi pratat färdigt och jag svarat så gott jag kunde på hennes frågor, var hon nöjd och vi kramades länge. Hon suckade och sa att efter att man pratat om nåt sorgligt så är det så skönt att kramas hårt, med fötterna också! Sen somnade hon, min lilla prinsessa.
Jag sa inte åt henne att jag hoppas innerligt att jag dör före henne, att tanken på hennes död känns lika outhärdlig för mig som min död känns för henne. Men jag talade nog om hur mycket jag älskar henne.

Ljuva liv

2009-07-13T14:47:00.000-07:00

Vi har haft några UNDERBARA dagar på skären. Det var bara jag och flickorna denhär gången, Mika stannade kvar hemma för att få terassen gjord. Hade halva släkten på plats, flera som jag inte sett på ett-två år och det var så roligt att träffa alla igen. Flickorna hängde efter mina kusiner (12 och 16 år gamla) som små svansar och skulle göra allt de gjorde.
Jag måste berätta lite om min faffas skäre, det är nämligen något magiskt med den. Det är säkert för att jag tillbringat alla mina barndomssomrar och lov där, det har varit samlingspunkten för släkten, plus att det är ett alldeles förtrollat ställe på alla sätt annars också. Det är en ö, och jag känner varje skrymsle, varje stenskreva och varje blåbärsställe. När jag var liten älskade jag att strosa runt ensam på andra sidan av ön, leka egna lekar eller bara fundera på livet. Jag hade hemliga ställen, kojor bakom nedfallna trän, lavtäckta klippor mitt i skogen där solen värmde extra skönt, grottor under enorma stenbumlingar där man ibland kunde göra spännande strandfynd. Det finns alltid något att göra på skären, och tiden saknar betydelse. Enda gången man tittar på klockan är det för att kolla när man senast ätit. :)
Mat är en viktig del av skärevistelsen, eftersom den åtnjuts i bästa sällskap, och nästan alltid utomhus, omgiven av trädens sus, fåglarnas kvitter och vågskvalp. Ingen annanstans smakar maten lika gott. Det viktigaste målet är förstås frukosten, och då ska man äta mysli (bl.a.). Det hör till, bara.
Bastun är också i särklass den bästa i världen. Tillräckligt stor för att rymma så många kära släktingar och vänner som möjligt, och med de mjukaste och skönaste löylyn man kan önska sig. Man kan svalka sig i havet om man vill, och sedan kan man sitta på bastuverandan och diskutera allt mellan himmel och jord medan man beundrar solnedgången.
Oj, det här blev en odé till skären helt oplanerat, men varsågod, det är den verkligen värd. Jag skulle kunna fortsätta skriva hur mycket som helst om skären, men det får bli till en annan gång.
En grej som dessvärre inte är så trevligt ute i skärgården är att där finns mygg. Jenna är allergisk mot mygg. Om hon blir stucken av en mygga blir det bautastora bölder, och så ploppar det upp prickar runt omkring bettet, som kliar likadant som det ursprungliga. Jag försökte fråga vid sjukvårdinfon, men de sa bara att barn ofta är känsligare än vuxna för myggbett och att det enda man kan göra är att ge allergimedicin och stryka hydrokortison på betten. Så nu har jag matat i Jenna min antihistamin (måste krossa dem och blanda dem med mycket socker och jogurt i en tesked, för de smakar avskyvärt, är ju menade att sväljas hela) och kladdat på salva, men ändå tycker jag att betten ser lika hemska ut. Klådan lättar åtminstone, så vi fortsätter nog med den behandlingen, men huden är svullen och sårig och det tar upp till en vecka innan det går om. Stackars liten, som ska ha en så förarglig allergi, och laktosintolerans till på köpet. Vi har börjat märka att hon måste ha helt laktosfri diet, det räcker inte med hyla/låglaktos. Mycket jobbigt.. Jenna får lära sig från liten att hon måste avstå från vissa saker, och det skär i hjärtat då hon är så förstående och bara resignerar, hon vet vad som händer om hon äter nåt magen inte tål. Hon har själv börjat fråga "e dehä laktoos?".
Julia har växt ca en kilometer denhär våren, de säger ju att det händer mycket under sommaren innan skolan börjar, men jag hade inte anat att det skulle hända SÅ mycket! Hon har blivit en verklig liten dam, sexårstrotset (lilla tonåren) gör sig påmint ibland, men håller nog på att avta. Hon har börjat bry sig mycket mer om hur hon ser ut, borstar håret själv och väljer kläder hur länge som helst. Står framför spegeln och iakttar sig själv, fixar sig. Hon har börjat läsa mer och mer, och klarar också långa ord. Hon tittade i en kartbok med Jenna då vi var på skären, och frågade "Mamma, e dehä NORDAMERIKA?" Mamma var förbluffad.
Nu har vi "moffa", alltså min pappa hos oss över natten, Julia avstår glatt från sin säng då hon får sova mellan mamma och pappa. Han bor i Sverige så det är sällan vi ses. Julia kommer ihåg honom direkt, men Jenna var nog lite tveksam i början. Som tur är ingen av dem blyga, så det är inte så svårt att få igång "samspelet " (kom inte på nåt bättre ord) fast det skulle vara långa pauser emellan.
Nu är huset tyst och jag är den enda som vakar. Njuter lite av att vara ensam efter allt ståhej. Och av att jag inte behöver stiga upp efter 6, nu har jag mitt graduskrivar-ledigt, vilket betyder att jag själv väljer mina arbetstider! ;)
Men nu är det nog dags att krypa i säng bredvid min Mika. Och just det, min dotter också.

Semester

2009-07-07T12:31:00.001-07:00

Vi har gjort vår semesterresa för i sommar, genast då Mikas semester började. Det blev en snabbis till Tammerfors, vi for på fredag, sov på hotell Ilves, ner till Alastaro (Dragracing EM) på lördag, tillbaka till "detdär nya hemmet", som Jenna kallade hotellrummet, sen till Särkänniemi på söndag och hem (till vårt riktiga hem) till kvällen. Det var riktigt skönt. Barnen var helt vilda av förtjusning, Jenna skrek rakt ut då allt var så spännande.

Vi hade badkar i hotellrummet och så fanns det bastu och simbassänger i hotellet, härligt! Och från tv:n kom det barnfilmer på löpande band, bra gonattsagor för både vuxna och barn.

I Alastaro fanns det många snabba och högljudda bilar och massor med folk. Man kom inte tillräckligt nära för att se bilarna så nära man skulle velat, men meiningin var bra, och rytandet hördes minsann! :) Solen sken hela tiden vi var där, det började regna precis då vi satte oss i bilen.

Särkänniemi var barnens favorit såklart, de sprang runt runt och hade bråttom att hinna åka med alla maskiner. De är inte rädda för nånting! Sen såg vi på delfinernas show, och alla möjliga andra djur i djurparken. Över åtta timmar senare började vi köra hemåt, trötta men nöjda.

Några bilder från resan:

2009-07-01T03:01:00.001-07:00

Idag känner jag mig bara jätteglad! Det har varit en bra dag!

Jag sov på mammas skäre i natt, for dit igår på eftermiddan, flickorna hade ju varit där över natten. De var lite griniga då jag kom, hade haft ledsamt och ville hem. Kändes så tråkigt, man vill ju att de alltid ska ha det bra. Och de var nog bara hungriga, de hade haft det jätteroligt på skären, badat bastu och simmat och lekt i sandlådan.
Jag hade med mig ett litet tält som jag hittade på Euromarket, med tillhörande sovsäck och lite annat smått och gott. Det var jättegulligt, barnen släpade dit kuddar och filtar och lekte där länge och väl. Kanske köper ett till likadant att ha här hemma på gården, det skulle ju fungera som portabel lekstuga.. :)

Hade tänkt fara hem till natten, men då det var dags för Jenna att gå och sova blev hon jätteledsen, började stortjuta och klängde fast i mig. Trodde att hon bara var trött och att hon skulle somna om jag gick och lade mig bredvid henne en stund, men nepp! Hon vakade till tolv (!) och jag sov bredvid henne. Julia sov bredvid Mia-mommo, hon hade inga problem! Fast hon vakade nog hon också, det var ju rätt så svettigt och så var de så oroliga för myggor, de hade visst retat dem en del natten innan. Så vi bytte säng (från det bastuvarma loftet ner i bädsoffan) och hade myggjakt mitt i natten. På morgonen ringde väckarklockan kl 6, jag skulle vara på jobbet tio före sju och det tar en knapp halvtimme att köra. Men det var skönt att sova på skären iallafall! Nästa gång tar jag det planerat (tandborste och pyjamas med, nu hade jag bara en halterneck-topp på mig och bikini under och det var inte särskilt bekvämt) och nästa dag ledig så är det riktigt skönt!

Mamma kommer med flickorna på eftermiddagen, vi ska laga makaronilåda och på kvällen kommer cellgänget hit, för första gången! Spännande! Hoppas det inte börjar regna, hade hoppats kunna vara ute på gården. Köpte första finska jordgubbarna, från Malax, mums! Kanske bjuder på glass och jordgubbar ikväll?

Nu ska jag fortsätta skriva intervjuer medan jag fortfarande är barnfri.

Sista dagisdagen..

2009-06-29T01:24:00.000-07:00

.. är det för flickorna idag! Deras sommarlov börjar med ett par veckor tillsammans med min mamma på dagarna, då jag och Mika ännu jobbar.
Skönt att de får vara lediga åtminstone, tänk vilken ofantlig tur vi har som har en sån "Mia-mommo", som åtar sig att ta hand om våra barn så att de får vara lediga då sommaren är som vackrast!

Helgen innehöll två fester för min del, på fredag firades min chefs födelsedag med mat och dryck, lite för mycket dryck för min smak, och på lördag var jag ganska mosig. Jag sov två långa "päikkärit" medan Mika for ut med barnen. De for och åkte båt till "Saloonen" med Mikas kompis och hans son. De fick laxsoppa och var mätta och nöjda (och trötta) då de kom hem.
Sen myste jag med flickorna här hemma nån timme tills det var dags för dem att åka iväg till Lars Björkaskär, där de skulle sova en natt på farmor "Eija-mummus" skäre. De var överlyckliga, Julia älskar att sova där, hon har en helt egen säng. Jenna packade sin nya Barbie som spelar musik då man trycker på dess hand. Och sin älskade snuttetrasa. Det kändes lite i magen då de for, jag saknade dem genast!
På kvällen for vi sen iväg till min käre lillebror och hans fästmö/sambo, vad ska man kalla det? :) De hade grillfest på sin gård, och vi hade underbart mysigt med god mat, gott sällskap och så spelade vi krocket! Det har jag inte gjort på kanske femton år, så det var inte så lätt som det såg ut då de mer erfarna gjorde det, men roligt hade vi!
Efter midnatt for vi till Ollis, jag som var nykter körde. Mika for ut och körde med några kompisar, han har aldrig trivts på krogen. Vi dansade oss svettiga på Ollis, det är alltid lika skojigt att vara ut och dansa med mina syskon! Vi fortsatte ännu till Sky, där var det mycket känt folk, men jag började bli trött. Klockan var ändå runt tre då jag hoppade i bilen och körde hem. Konstig känsla att köra hem efter att man varit "ut", men också ganska skönt, skulle kunna börja göra det oftare. Skönt på morgonen också att vara pigg och kry. Vi sov till tolv, det var nog länge sen man sovit så länge!
På söndan hade jag och Mika lite egen tid, var och åt frukost ute, gick runt och tittade på båtar, solade och åt glass vid stranden. Sen for jag och hämtade flickorna, de var glada och solbrända. På kvällen hann vi ännu grilla här på gården. Vi klippte gräsmattan och rensade lite ogräs. Gräsmattan börjar bli riktigt tät och fluffig, fast det finns några kala fläckar ännu. Mika satte på vattnaren, och flickorna tog på sig simdräkter och hoppade skrikande runt i vattenstrålarna tills de darrade och hade blåa läppar. De duschde länge och sen kröp vi i säng.
Ikväll ska vi till mammas skäre, och flickorna lämnar troligen dit över natten, nu är de ju lediga! Hoppas det här underbara vädret håller i sig!

Sommarkalas

2009-06-25T03:27:00.000-07:00

Nu har vi firat Jenna tillsammans med våra kära släktingar, och jag vill säga TACK till alla som var här, eller som har skickat presenter åt Jenna, fyraåringar har ännu inte automatiserats att tacka då de får gåvor.. :)

Jenna var supernöjd med uppmärksamheten, hon stortrivdes med att vara "juhlakalu". Fast lite efter att de första gästerna hade kommit var Jenna försvunnen! Vi hittade henne efter en stund på grannens terass med deras fyraåring, hon hade släpat dit alla paket i en korg och satt där och öppnade dem! Som sagt, världsliga saker som artighet är ännu inte inprogrammerat i fyraåringars system, och det är väl egentligen bara bra..

Idag kommer alltså då dagiskompisarna, fast det blev bara tre, den lilla kinesiska flickan kunde inte komma. Men det kanske blir lite lugnare lekar då de är färre, kan man ju inbilla sig. Tårtan som jag bakade igår (gluten- och laktosfri) blev så god att den tog slut, jag tror flera skulle ha tagit mera ifall det hade funnits. Ska laga en likadan idag, fast med fyra ägg istället för sex. Dagisbarnen kanske inte äter så mycket så lämnar det mer kvar åt mamma att kalasa på ikväll! ;) Nåt "tema" för kalaset har vi inte, (det har jag hört att många har) men det får räcka med tårta, kex och popcorn, kanske lite ballonger, möjligen smurffimusik, och hopp i trampolinen. Egentligen skulle man ju ha kalaset ute nu när det är så här underbart sommarväder, men vi har ingen terass ännu och gräsmattan är ju ännu på utväxt så det går inte att ha picknick heller. Men fyra- femåringar klarar nog att bli på kalashumör oberoende av yttre omständigheter, antar jag!

Har skrivit ett par sidor på den fjärde intervjun, usch vad det är jobbigt! Jag kommer att skriva över hundra sidor intervju-renskrivning, fast gradun bara ska omfatta kring sextio sidor. Onko mitään järkee.. Men, framåt går det, kan inte vänta tills jag får ut mina papper och blir frii!!! Jag längtar efter att få jobba heltid, få lön som vettigt folk ;) och få semester!! På flera år har jag inte haft en riktig, hederlig semester! Att bara få vara ledig och göra det som jag själv vill. I fyra- fem veckor. Ojoj..

Jenna och Julia var i duschen tillsammans igår. Då jag tvättat Julias hår sa Jenna med ett brett leende "å så fjompa-dara!", hon menade sig själv.

Ljus i vårt hus

2009-06-23T14:43:00.000-07:00

Ja, vi har ju flyttat. Det blev lite före vappen som vi äntligen fick allt så pass färdigt att vi kunde flytta. Sen tog det nån vecka innan hyrelägenheten var helt tom. Jobbigt som f-n, jag sållade rått bort massor med gamla kläder, finsaker, tidningar, tekoppar, glas, porslin, leksaker, osv osv. Det var rätt så skönt. Varför går man omkring och samlar på sig en massa skräp? Som tur fick jag rensa ifred, utan barn så jag kunde smussla ned leksaker som de fått på mäkkis, ca hälften av mjukisdjuren, såna som jag vet att de aldrig kommer att sakna, och många babyleksaker i en stor svart sopsäck som jag med hjälp av mamma lyfte in i lådan vid SPRs loppis. Säcken gal avslöjande då den damp ner i lådan, ett sista tjut från en liten tupp som vi haft i några år men som ingen egentligen lekt med. Hoppas den får ett bättre hem.

Sen var det dags för en ikearesa också, en ganska jobbig fram-och-tillbaka-på-en-dag-resa. Vi for iväg med dagsny Audi, och nånstans i Koskenkorva fångade vi en fasan med kofångaren, eller en del av den spretade iallafall i "grillen" i nosen på Audin. Stackars fjäderfä, dens mamma hade nog inte talat om för den att man inte ska flaxa rakt ut på en 100- väg. Nå, vi fick alla möbler med oss som vi hade planerat, allt rymdes i släpkärran och vi hade bara lite övervikt i ekipaget. Tänk, vi fick med oss: ett 2 m långt klädskåp, komplett med hyllor, korgar och dragdörrar, ett tv-bord, två bokhyllor med fyra dörrar var, ett litet bord till Jennas rum+ två mammutpallar, en klädhylla+ en byrå med sex lådor + en skohylla/bänk till tamburen,och en 2 m lång byrå med sex stora lådor till vårt sovrum. Plus förstås en massa annat "krafs". Och vår släpkärra är ändå inte enorm, en vanlig 3 meters kärra med kuomu. Nice.

Så, nu vänjer vi oss med att bo här, har sått gräsmattan, målat huset första varvet och idag började Mika och C laga fast knutbräderna. Så fint, så fint!

Jenna 4 år!

2009-06-23T14:29:00.000-07:00

Min lilla lilla bebisflicka, min minsting, mitt hjärtegryn. Hon fyllde fyra år i måndags. Det är fyra år sedan hon för första gången såg dagens ljus. Det var en varm och solig junimorgon hon kom till oss, med ett skrik som fyllde hela rummet.

Vi firar hela veckan. På måndan kom Mikas mamma och hennes karl, och farbror Joni med flickvän. De skulle på resa nästa dag så de fick komma på den officiella dagen fast vi hade tänkt ta det lugnt i början av veckan och fira på onsdan och torsdan istället. Ja, Jenna börjar ju vara så stor nu att hon ska få ha sitt första kompiskalas! Å, vad hon har pratat om det, ända sen i julas nångång, och funderat på vem hon ska eller inte ska bjuda.. :)

Lite spännande att ha första kalaset i nya huset. På nåt sätt hade jag inbillat mig att när vi bor i ett nytt och fint hus, så har vi alltid städat och fint, ordning i alla skåp och bäddade sängar. Pyttsan, huset förändrar ingenting, är man råddig så är man. Nog håller vi nu någorlunda snyggt, men inte sådär perfekt som jag hade tänkt mig. Fast jag vet ju att ingen kräver det heller.

Jag hade köpt en egen Barbie åt Jenna som hon fick på måndags morgonen. Hon har bara en egen från förr och har varit i klart unerläge då Julia äger majoriteten av barbisarna då de ska leka. Jenna hade egentligen önskat sig en Barbie som kan sjunga, men det var omöjligt att hitta en sån som hon ville ha (från nån film). Då hon slitit upp paketet tryckte hon frenetiskt på Barbien och sa "nå, sjunger den?". Då jag sa att nej, tyvärr, det fanns ingen sån i butiken, sa hon bestämt "jo, den funkar då man sätter batterier i den!"

Egentligen skulle jag ha bakat nu, men orken (läs: lusten) övergav mig så det får bli till imorgon. Nog hinner jag, tänker jag.

Torrt på bloggfronten?

2009-02-13T12:45:00.000-08:00

Hopps, vi har visst haft lite bråttomt denhär vintern? Bloggat senast i oktober, fy mej! Men jag hoppas ni har överseende med det, med tanke på allt vi håller på med just nu.. Men nu ska jag sätta in de bilder som jag lovat åt allmänheten :)

Här har vi talko och målar väggarna i barnens rum! Jepp, mycket har hänt sen jag skrev sist!

"Experterna" diskuterar..

Elen har dragits till nästan hela huset nu- och kopplats på delvis i nedre våningen!

Lilla Jenna i stora Trappan.. Väggarna är målade nu.

Tadaa! Vår isbits-och krossmaskin! :)

Takpanelen. Sån blir det i hela huset. Vessorna och tamburen skall ännu få panel, sen är innertaken klara.

Köket. Fuktisolering på väggen i "mellanrummet".

Och såhär blev det med kaklet! Vaddå, ni har väl det också rörigt hemma ibland? ;)

Jennas rum med ♥ tapet

Och Julias!

Farstun, den var kall förut, nu är den isolerad och har nya fönster.

Vår nya dörr! Som visade sig vara sned och vind och ska bytas, som tur på puukeskus' bekostnad!

Mycket damm då man renoverar.. här dammsugning med största dammsugaren jag sett!

Tack för idag! :)

Min lilla stora flicka

2008-10-26T01:34:00.000-07:00

Den 23.10 fyllde min älskade Julia 6 år. Hon är en stor förskoleflicka, vet och kan en hel massa. Tiden har gått så fort, men samtidigt känns det som om hon funnits i våra liv hur länge som helst! 6 år är en så kort tid i en vuxens liv, men ett barn växer och utvecklas otroligt mycket på den tiden. Från att vara en liten bebis i mammas mage växer barnet till en tänkande person som har egna åsikter, som förstår ganska mycket om sin omvärld. Fantastiskt.

Nu har vi överlevt kalasen, det är ett rätt så krävande projekt att planera och genomföra ett släktingkalas och ett barnkalas efter varann. Men roligt har det varit! Julia har fått fina presenter och njutit av uppmärksamheten. Vi fick in alla gäster i vår lilla tvåa också, allt går bara man vill! :)

GRATTIS JULIA på din 6-års dag!!

Lös och ledig ?

2008-10-17T00:46:00.000-07:00

Nu är snart mitt höstlov slut.. Jag skulle ha slutat kl 12 idag. Vart försvann det? Jag hade så stora planer, så mycket jag skulle få gjort. Att ha två hela dagar extra ledigt, då hinner man ju med hur mycket som helst! Trodde jag..

Man kanske inte borde ha så stora förväntningar. Bara det att få sova ut på morgonen och inte ha bråttom nånstans är ju något som är värt att njuta av. Jag har ändå en tendens att planera en massa aktiviteter, och sen då jag har massor som jag vill göra men inget som jag måste göra så får jag inget gjort! Dessutom ösregnade det hela dagen igår. Vi var med Julia till tandläkaren (inga hål!) och var och handlade. Köpte simdräkter åt flickorna, upptäckte då vi var och simmade sist att de växt ur sina gamla. Så idag ska vi fara och simma. Men först måste jag städa och diska och tvätta och byta lakan och betala räkningar och fara och fixa vår internetanslutning och fara och städa lite vid huset och och och.. Suck.

Fullmånens mystik

2008-10-15T05:27:00.000-07:00

Inatt var det fullmåne. En riktigt präktig en, som lyste ordentligt från molnfri himmel. Barnen märker alltid månen, själv har man för bråttom eller är så fördjupad i egna sina tankar att man inte lägger märke till den.

Jag har alltid trott att månen påverkar människor. Jag tror inte på varulvar, men nog måste månen, vars dragningskraft är så stark att den kan röra på stora hav, kunna påverka oss små människor på något sätt. Jag menar, vi består ju till över 80% av vatten!

Då jag väntade Julia läste jag någonstans att det föds i medeltal fler barn under fullmåne. Det skulle ha något med lufttrycket och fostervattnet att göra.. Och mycket riktigt, graviditeten gick över den beräknade tiden och Julia föddes under fullmåne. En slump, mycket troligt, men vad hände då jag väntade Jenna? Jo, då det beräknade datumet gått, frågade min syster när jag riktigt tänker föda? Då sa jag på skoj, att jag ska föda på onsdag fem dagar efter beräknat datum, för då är det fullmåne. Kl. 07.09 på onsdag morgon såg Jenna sedan dagsljuset. Inte riktigt vetenskapligt, men visst är det kul?

Igår kväll var Julia orolig och kunde inte somna. Hon sa att hjärtat bankar så hårt. Sedan började hon gråta och sa att det känns som om det ska hända nåt farligt imorgon. Jag försökte trösta henne, men hon var ändå ledsen. Då var det skönt att tillsammans be till Gud att han skulle vara med oss och skydda oss så inget ont skulle hända. Efter det kände Julia sig bättre, men hon somnade en timme senare än vanligt, då hjärtat bankade så hårt, sa hon.
Kanske fullmånen hade något att göra med det?

Imorse gick jag med barnen mot husbolagets parkering där vi har bilen. Julia sprang kanske 20 meter framför mig och Jenna. Bredvid parkeringen finns en parkeringskällare därifrån bilarna kör upp på parkeringen. Plötsligt såg jag hur Julia lystes upp av billyktor och hörde en bil accelerera! Jag skrek i panik och Julia hajade till och skuttade åt sidan. Hon var rakt framför bilen då den tvärbromsade och stannade ca 20 cm från henne. Hon sprang undan och bilen körde bara iväg. Idiot! Man kör inte sådär hårt på en parkering där det hela tiden rör sig barnfamiljer!! Börja fundera på att lägga trafikvästar på barnen på morgnarna i fortsättningen.
Julia var skakad, men oskadd!
TACK GODE GUD att Du var med Julia idag så att det inte hände något "farligt"!!

"Ootko vieny vaimon ulos syömään?"

2008-10-14T12:53:00.000-07:00

..ropade grannen flinande idag då jag och Mika satt på trappan till vårt bombnedslag till hus och käkade pizza för hand direkt ur kartongen.

Senaste nytt

2008-10-12T06:52:00.001-07:00

Mycket har hänt igen, nästan varje dag händer något vid huset. Trötta är vi, och Mika ser vi inte så mycket av, men det känns skönt när det går framåt. Detdär med att flytta till julen får vi nog fundera på nytt dock, det kom endel "mutkia matkaan" kan man säga.

Här är en av de tusen saker som vi inte hade tänkt på..

Frontmannahusen är oftast utrustade med en kall källare, som inte är ämnad att användas till annat än just kallkällare. Då husen grundats har de grävt en meter ner i marken och börjat med grunden där. Nu ska vi göra en över två meter hög källare och under den ska det rymmas "routaeriste" (käl-isolering?), grus och betongplatta. Det betyder att också dräneringsrören måste grävas ned över två meter djupt. Men där kom problemet: då vi grävt källaren och började gräva dräneringsrören, tog sockeln "slut"! Sockeln hänger ju så att säga i luften.

Därför måste vi göra sådana här "stödgjutningar", medan vi gräver. Då vi grävt upp hela sidan kan vi gjuta en ny sockel på den sida där brasrummet och tvättrum+bastu kommer.

Vi stötte också på en ovanligt stor "sten" i källaren, som visade sig vara grundklippa. Först tog vi loss några block från den genom att borra 50 cm djupa hål med stenborr (tar ca två timmar er hål och händerna darrar två dagar efteråt ;) och hälla i "snigeldynamit" som sväller och spräcker stenen. Det höll vi på med i nån vecka, men konstaterade sedan att det tar på tok för länge. Vi beställde en sprängexpert som sprängde bort allt som behövdes med millimeters precision. Tidtabellen har ändå blivit så pass störd av hela den showen, att vi nog inte kommer att kunna flytta in till jul. Betongplattan som ska utgöra det nya golvet i källaren behöver torka i ca 10 veckor, nämligen.. :( Men allt har sin tid..

Vid husets andra ända är dräneringsrören redan nergrävda.

Ett sånt här nytt fint elskåp har vi också installerat. Inga proppar att byta mera!

Mineritskivorna är ett minne blott.. Märks tydligt att solen går ner tidigare för varje dag, bilden är tagen sjutiden på kvällen! ..så är också den enorma stenen som stod mitt på gården (och som jag velat behålla, men "experterna" ansåg att var i vägen för det blivande garaget..)

Golvet i övre våningen har nu fått nya stödbalkar, ull istället för sågspån till isolering, och nya skivor. Inget knarr här mera!

Såhär ska fasaden se ut då den är klar.

Köket..

Och ritningarna för övrevåningen!

Mycket, mycket jobb är det, men när det är färdigt kommer vi att få bo i vårt drömhem!

Fritid va e de??

2008-10-09T05:48:00.000-07:00

I och med allt vi håller på med just nu, har jag märkt hur viktigt det är att ha fritid! FRI TID! Det är för tillfället en bristvara i vårt hushåll. Om vi inte är vid huset hela familjen är Mika där och jag sköter hushållsysslorna hemma. Vardagen måste ju rulla trots allt, man måste laga mat och tvätta kläder och diska ibland. Det är lite ojämlikt, jag vet, men eftersom jag inte har Mikas muskler och han inte har min förmåga att skilja på vittvätt och kulörtvätt, funkar det bäst såhär

På kvällarna då barnen somnat är jag ofta så slut att jag somnar av utmattning innan tians nyheter. Jag skulle ha behov av att varva ner, göra sådant jag inte annars hinner med (t.ex. läsa tentlitteratur), se intressanta tv-program, kanske ta en promenad.

Det ör också tråkigt att jämnt måsta säga nej till inbjudningar av olika slag.
Idag skickade min syster meddelande och frågade vad vi ska göra i helgen??
Det känns så uselt att måsta svara att
Vi ska renovera allt vi hinner medan det är ljust. Tills vi inte orkar mera. Sen äter vi. Sen sover vi. Ha en trevlig helg du också.

Okej, nu låter dethär ju hemskt negativt. Jag tycker ju nog att det är helt roligt också, då det går framåt och vi får planera och fundera och fantisera om hur fint det blir då det är klart. Men ibland vill man bara få hoppa till den dagen då vi får flytta. Eller nej, till dagen då vi har flyttat FÄRDIGT!

Nu ska jag skicka meddelande till systern och fråga om hon vill äta med oss i helgen! Hihi!

Trots i luften

2008-10-03T23:40:00.000-07:00

"Nej! Jag vill int!"

"Jag vill ha me hästana ti dagis! Jo man får nog!"

"Jag vill int fa ti dagis då, tanterna e dummaga!"

"Nej, int den! Den e inte fin!"

"Klä på mej, jag har kallt! Nej jag vill int klä på mej själv..!"

"Du e dummaste mamma jag nånsin sett!"

"Jag tänker rymma på natten ti Mia-mommo!"

Mamma är lite trött.

Jenna har treårstrots. Hennes första reaktion till det mesta är NEJ! Hon vill inte stiga upp på morgonen, hon vill inte klä på sig, speciellt inte de kläder mamma satt fram. Hon vill äta morgonmål hemma och inte på dagis, men hon vill naturligtvis inte äta det som mamma bestämmer. Hon vill ha Jänismuroja (Nesquik, som mamma anser är så sött att det klassas som efterrätt). Att tvätta tänderna är också helt otänkbart. Och att klä på utekläderna och gå till bilen och från bilen till dagis och upp för trapporna. Efter det brukar det lyckligtvis lätta, hon tycker trots allt om att vara på dagis. Men mamma är vid det laget ganska svettig och halvt försenad till jobbet.

Men det här kan jag nog ändå, jag har gjort det förut. Med en treåring går det att lirka och leda in uppmärksamheten på något annat. Det tar bara tid, inte så mycket nerver. Bara då man har riktigt bråttom..

Värre är det med fröken Snart Sex År.

Julia har sexårstrots. Hon beter sig som en tonåring i miniformat. Säger emot hela tiden och håller på sig in i det sista, oberoende hur man försöker förklara och argumentera! Vart tog den söta lilla lydiga flickan vägen?? Jag som var så nöjd med att ha lyckats i min uppfostran, nu kommer helt nya prövningar igen. Det är ju naturligt, det är så det ska vara, men huj vad det är påfrestande! Man får verkligen lägga band på sig för att inte förvandlas till en liten tinttande mamma och gå med i debatten mot Julia.

En kväll var hon sur för att hon inte fick gå till sin kompis halv åtta på kvällen. Inget av det jag sa gick hem, hon skrek och grät och smällde i dörrarna. Det var i det skedet hon skulle rymma. Till Mia-mommo som bor ett par kilometer ifrån oss. Hon önskade att hon var Mia-mommos barn sa hon, att jag var dummaste mamma hon nånsin sett. När jag frågade varför hon ville vara Mia-mommos barn svarade hon "För att hon gör alltid... som JAG vill!" :) Efter att hon sagt det smålog hon lite mitt i allt det sura (hon såg säkert att jag måste kämpa för att inte le)..

Trots är ju egentligen något positivt. Det betyder att barnet utvecklas. Efter en trotsperiod kommer en viloperiod då barnet är harmoniskt och nöjt och njuter av tillvaron. Sen börjar det brusa upp till nästa trotsperiod, då barnet ifrågasätter sin tillvaro och föräldrarna får agera bollplank.

Vi använder "stolen" då barnen bryter mot de regler vi kommit överens om, d.v.s. om man har sagt åt dem och de har fått en varning och de ändå inte lyder. Vi isolerar inte barnet, d.v.s. stolen är i samma rum som vi själva, men vi ger ingen uppmärksamhet sålänge de skriker. Det fungerar jättebra, barnet stannar upp och får vara argt färdigt, men förstår att det inte behöver gå ut över de övriga i familjen. När argheten gått över börjar de oftast gråta, och då tröstar vi och pratar om vad som hände och säger förlåt och kramas. Barnets trots går ju till stor del ut på att söka sina gränser, rucka på gränserna om det behövs så att de motsvarar barnets mognad och förståelseförmåga. Barn behöver gränserna för att utvecklas och känna sig trygga.

"Kärlek och gränser" uppfattas ofta som en klisché, men egentligen är det ju grundstenarna för en trygg och bra uppfostran.

Sorg

2008-09-24T08:09:00.000-07:00

Världen är så full av sorg.

Just nu berörs hela landet av sorg. Egen sorg, eller andras sorg. Det blir liksom blandat.

Varje tv-kanal, varje radio-kanal och tidning slussar ut information om dådet i Kauhajoki. Bilder på gärningsmannen visas överallt, hans videor och hans namn. Han har blivit en kändis. Man frossar i nyheterna, gräver fram varje detalj. Varje hemska minut. Varje blodisande skrik. Varje ödesdigra skott.

Man berättar att nyheten blivit "ykkösuutinen" omkring hela världen, man har gjort stora reportage och journalisterna i Finland har fått ge ut all information de har. Jeei, good for them.

Så undrar man, vad tänker då den unga människan, som är arg på samhället, arg på alla människor. Arg på alla de som svikit, de som gjort illa, de som inte brytt sig. Nu ska de satan bry sig! Är det ända sättet jag kan bli sedd? Är det så man gör för att få ett ansikte? Mitt liv har ändå ingen betydelse om jag inte kan bli NÅGON.

Jag tror att media har ett stort ansvar när det gäller sådana här dåd. Kanske det största? De har makten över vad som publiceras.

Vad skulle media kunna göra annorlunda?

Jag tycker att det är absurt att gärningsmannen är den som det pratas mest om, det är han som får publicitet och som blir känd.

Jag skulle vilja ge offren ett ansikte. Jag menar naturligtvis inte att man ska trycka kameran i fejset på de sörjande anhöriga och fråga hur det känns. Och jag förstår att många säkert aldrig i livet vill prata med media om sina känslor. Men det är också medias fel. De skall göra allt så "snaskigt". Varför kan man inte göra finkänsliga och mänskliga reportage, där man lär känna offret lite? Man behöver ju inte använda namn, men ge en realistisk bild av en människa som ryckts bort från livet p.g.a. en annan människas likgiltighet?

Om offret fick ett ansikte, om man fick höra vilka de var och vad de ville av sina liv, vilka framtidsplaner de hade haft och hur deras bortgång påverkade alla människor omkring dem, skulle det kanske ge den unga sjuka människan, som fantiserar om att göra ett liknande dåd, en liten skuff i rätt riktning? Det i samband med att vi blir mer intresserade av människor omkring oss, hur de mår och vad de tänker, skulle kanske hjälpa till att hindra att sådana här saker sker.

Alla människor har någon sorts moral, någon sorts empati, t.o.m. sådana som är psykiskt sjuka. Problemet är att det är så avtrubbat av samhället att det måste väckas på något sätt.

I datorspel där man ska skjuta så många man kan och får poäng för det, har offren ingen betydelse. De är bara objekt. Om de kunde bli subjekt istället, personer som har en historia, måste det ju göra det svårare att göra den människan illa.

Jag grät en hel del igår. För världen, för offren, för gärningsmannen. För föräldrarna och de andra anhöriga. För de överlevande som kommer att ha trauma för livet. För mina egna barn, som växer upp nu. En dag kommer de att sitta i en skola (Julia nästa höst ju!) och rädslan kommer att finnas där. Varför, varför måste det vara så??

Någon vis person sade:

" Maailma on hyvä. Ei anneta pahojen asioiden pilata sitä."

Panelen

2008-09-12T09:58:00.000-07:00

Måste visa vad om gömde sig bakom de hemska mineritskivorna... Bara att skrapa och måla! Vackert! :)

Nytt på renoveringsfronten

2008-09-10T03:34:00.000-07:00

Det händer så mycket hela tiden nu att man borde uppdatera varje dag, men vem har tid med sånt..?

Har varit lite krassliga och sjuka, förra veckan var vi hemma några dagar med flickorna. Mika har ändå varit sitt vanliga galna jag och gjort 15 timmars arbetsdagar- först på dagjobbet och sedan raka vägen till huset. Jag har fått ett litet motstånd mot namnet Kotilo nu, efter att jag plockade dedär slemmiga bären.. Vill helst inte bli påmind av dedär hemska kräken.

Vår kamera gick sönder under villa-avslutningshelgen och vi har inte fått vår nya ännu, så jag har inte ännu tillgång till helt up-to-date bilder, men här kommer lite uppdatering:

Här är en liten del av det sågspånsberg som sugbilen sög ut. Det tog över fyra timmar att suga rent hela övrevåningen. Men nu är allt borta! :)

Schlluuurrpp! Här får sågspånen "kyytiä".

Dörröppningen till brasrummet som skars upp med diamantborr och Mika slog ut med en enorm slägga.

Stödbalken i vardagsrummet. Kolla den sneda brädningen! Jättevacker på något vis.. Just nu måste man se skönheten i det lilla..

Källaren för nån vecka sen.. Den ser ännu värre ut nu, då vi grävt den ca 70 cent djupare.. Har svårt att föreställa mig mitt fina hjälpkök här, men på ritningen ser det bra ut! :)

Vy från vardagsrummet mot köket. Golvet i hela nedre våningen är färdigt, väggarna kolade och delvis också taket. Där vid fönsterna ska matbordet komma.

Kanske vi sku starta en biodling? :D Taket i övrebåningen är nu rivet ända till plåttaket.

Ibland måste man ta paus och göra något helt annat. Villa-avslutningen var härlig, vi njöt av att vara på skären, god mat och gott sällskap. Här är Mika och flickorna på utfärd till stora klippan..

En pärla

2008-08-21T04:32:00.000-07:00

Jennas ordförråd växer för varje dag. Igår kom en riktig pärla. Hon kom och gapade stort åt mig och pekade i sin mun, en bit äppelskal hade fastnat mellan tänderna.
- Mamma kan du ta bort, jag har nå tandtroll där! :D

Rivit färdigt

2008-08-21T04:00:00.000-07:00

Nu mina vänner, sker vändpunkten i vår renovering. Från att ha rivit och rivit, förstört och dragit ut- börjar det nu också byggas nytt. Halleluja!
På fredag sker det sista i rivningsväg- panelerna och taket i trappuppgången ska bort. Sen är det bara att börja bygga nytt.

Vi har tjuvstartat i vardagsrummet och lagt golvskivorna på plats. Det golvet knakade bara på några ställen, så vi har skruvat fast några kilar där. Väggarna i vardagsrummet är också kolade (med o eller å?) och nu håller vår byggnadskarl Pekka på och kolar väggarna i köket. Det blir så fint! Han lyckades t.o.m. lyfta upp taket några centimeter, det hade sjunkit ner lite under åren.
Golvet i köket var ju redan fönyat, så det var bara att ta bort laminatskivorna och så var det fina skivor under.

Annat som är nytt sen sist är att väggen som vi rev i vardagsrummet (det var två små rum förut) är borta nu och där finns istället en vacker balk som stöder taket. Väggen var bärande, så vi var tvungna att bygga en stödbalk, men jag tycker det blev jättefint! Likadana balkar blir det i övrevåningen där garderoberna varit.
Sen har vi också haft en firma som varit och pikat upp golvet i källaren och skurit ut två dörröppningar med diamantborr. Gick så fint så! De körde också ut all betong i en nätt hög på gården, så det är bara för oss att forsla bort.

Nu är också ritningarna fem före färdiga, så vi får skicka in byggnadslovet. Under de närmaste dagarna måste vi bestämma färgen på huset, taket och sockeln, spännande! Det finns så många fina alternativ! Som tur har jag och Mika ganska lika smak, det förenklar avsevärt då det gäller att göra beslut. Nu velar vi bara mellan parkett i nöt eller antik-ek.. Ska sätta in bilder då jag kan, kanske man kan ordna en omröstning! :)

Köket ska också just beställas, bara vi får de sista ritningarna på tisdag ska vi göra valet av köksfirma. Ett stort beslut det också.. Fönstren ska beställas så snabbt som möjligt, vi förstorar ju endel av fönsteröppningarna (små fönstren). Sen ska dränderingsrören grävas, men före det måste vi gräva källaren djupare och lägga betonggolvet.

På fredag kommer en "sugbil" som ska suga bort de åtskilliga kubikmeter sågspån som fanns i mellantaket. Experterna tyckte att det var bäst att inte lämna något sågspån kvar i onödan, eftersom vi (jag) är benägen till allergi. Så nu har vi rivit mellantaket helt och allt sågspån har regnat ner. Huh...

Annat som vi sysslat med är förstås dagis, förskola och jobbstart. Ganska hektiskt tempo på vår vardag just nu, genast då man kommer från jobbet och skolan ska man hämta barnen, laga mat snabbt snabbt och sen fara iväg till huset. Ibland bara måste man ta en ledig dag, man skulle bli knäpp om man inte gjorde något annat ibland.

Igår försökte jag och flickorna rädda det som fanns kvar av bärskörden. Regnet har gjort bären mosiga och de har blivit lite övermogna redan. Men jag plockade nu en halv liter röda vinbär, en liter krusbär och en halv liter vildhallon. Mer än så ryms det inte riktigt i vår frys..
Sniglarna, eller snäckorna, alltså kotilona, som jag trodde var relativt snälla och ofarliga, visade sig vara ena riktiga skurkar! De har kalasat på de godaste bären, krusbären, svartvinbären och hallonen! Morr! Och de äter inte ens upp bären, utan slemmar fast sig på dem och suger lite på varje bär. Sen då man ska plocka så är vartannat bär halvt ursuget, och de som inte dugit åt sniglarna är slemmiga och fulla med snigelkacka. Urk. Krusbären fick jag skölja ordentligt innan jag frös ner dem, hallonen gick inte att rädda. Fick plocka dem som var någorlunda, men som tur finns det många buskar!

Det är roligt att höra att folk följer min blogg!
Ska sätta in bilder så fort som möjligt, man kan inte lägga in minneskort här i skolans dator.
Nu avslutar jag med ett HURRA! Det går framåt! Kanske vi kan flytta in till julen iallafall...

Nu går det undan!

2008-07-18T04:43:00.000-07:00

Nu har vi fått fart på renoveringen. Eller rivningen, ska man kanske säga, för det är främst det det har handlat om de senaste två veckorna. Efter att vi röjt undan träd och buskar som måste tas bort för att ge rum åt kommande grävmaskiner etc, har vi rivit ut gamla väggskivor, plastmattor, köksskåp och takplattor. Massor med lass har vi fört till återvinningsstationen.

En del av sågspånet som använts som isoleringsmaterial i golvet har vi sparat i plastsäckar i källaren, för att det skall "återvinnas" i golvet då vi stött golvpelarna (eller var det heter). Då vi rivit golvet märkte vi att stockarna som golvet låg på var alldeles lösa och vickade fram och tillbaka. Inte konstigt att golvet knakade! Det är samma sak i hela övre våningen och delvis i undre våningen, så det är endel sågspån att gräva ännu..

Då vi rev ut garderoberna i övre våningen upptäckte vi att vi hade oinbjudna gäster i taket.. Eller kanske det var vi som var de oinbjudna gästerna?? Det började komma ut tiotals humlor från mellantaket, och efter en liten inspektion (givetvis utrustad med skyddsutrustning) kunde jag konstatera ett stort klibbigt hummelbo i isoleringen i taket. Efter att vi kastat ut isoleringen med bo och allt genom fönstret, kom det fortfarande några förvirrade humlor och letade efter boet, stackrarna.

Idag har vi anställt rörmokare och han har redan tagit loss alla värme-element och de skall tätas pånytt och sedan sandblästras och pulvermålas, så de blir som nya. Vi har också beställt en diamantborrningsfirma som skall komma och borra dörr- och fönsteröppningar i sockeln. De skall också pika upp golvet i källaren och bära ut betongen. Härligt att inte Mika behöver pika själv, det skulle ha tagit flera veckor! Jag har inte en chans att hjälpa till där, jag fick svår andnöd efter två dagars rivande och fick gå hämta ny astmamedicin. Har fått hålla mig utomhus och bära skräp till släpkärran istället. Det kommer nämligen en del avfall när man river...

Jag har också gjort de preliminära ritningarna för köket, wc:n nere, rumsordningen uppe och för källaren. Bara köksfirmornas personal kommit tillbaka från sina semestrar i augusti så får vi börja planera kök och bestämma vilken firma vi skall använda. Det blir ju rätt mycket då vi ska ha kök, hjälpkök, två wc:n, och fem klädskåp..

Idag ska vi ta semester från renoverningen och åka på en helgresa hela familjen. Vi ska börja med att köra till Ähtäri och se var vi hamnar sedan. Skönt att få ta lite ledigt!

Vi fortsätter med renoveringen med nya krafter nästa vecka!

Före

2008-07-06T23:37:00.000-07:00

Här är lite "före"-bilder från Kotilo. Alla vackra buskar runt huset måste vi tyvärr ta bort, för att de ska kunna gräva dräneringsrör. Men de växer kanske upp igen..
Det blivande köket.

Mika i ett ögonblick av desperation: vi fällde två enorma björkar som stod i vägen för det blivande garaget- och ni kan aldrig ana hur mycket trä och ris ett hundra år gammalt träd ger ifrån sig!!Och här stänger vi in barnen då mamma och pappa renoverar.. ;)

Nånej, det finns kompisar åt barnen på alla sidor, i närmaste grannhuset bor en barnfamilj, där har barnen lekt mest hela dagarna, man hör bara då de ropar "kirkonrotta kotona!". Julias bästis från dagis bor ca 100 meter ifrån.

Koti-ilo - Snäckan

2008-07-06T23:28:00.000-07:00

Jag och Julia funderade en dag på vad vi ska kalla vårt nya hus för att lättare undvika missförstånd, nu då vi har bollat mellan "hem" (gamla hemmet), höghuset och "huset".

Då jag började röja på bakgården, beväpnad med kratta och lie, hittade jag i den meterhöga djungeln miljoner triljoner snäckor. Sniglar med skal på, alltså på finska "kotilo". Vi bollade med orden och bestämde oss för att kalla huset för Koti-ilo, alltså Kotilo eller Snäckan. För det är ju just det, vår nya hem-glädje!

Här är vi nu..

2008-07-06T23:03:00.000-07:00

I vår nya hyreslägenhet i ett höghus! Vi som svurit dyrt och heligt på att aldrig mera bo i ett höghus. Här är vi nu ändå, med hiss, balkong, klargula köksskåp och hela rasket. Det är ju tillfälligt, men ändå.
Vi hade lite problem med att få instuvat alla våra grejer.. Att flytta från en trea till en tvåa är en märklig ekvation att lösa. Men det gick till sist.

I såna här situationer blir man tvungen att inse hur mycket onödiga prylar man äger! Vad behöver man egentligen allt till?? Jag upptäckte några roliga saker då jag under två hela dagar packade upp våra ägodelar ur lådor och påsar:
- Sammanlagt 9!! nokias telefonladdare
- Mika har 32 skjortor. Han använder ca 5 av dem. 20 har blivit för små.
- Barnen har 43 mjukisdjur.
- Mika har "stulit" 42 pennor från sitt jobb.
- Jag har sparat alla betalade räkningar sen 2004.

Jag har rått kastat bort saker, fört till frälsis. Mika har mycket svårare att skiljas från sina "kan-behöva-nångång"- prylar. För att inte tala om barnen, Julia vill spara alla "diamanter" som hon hittat (fina stenar). Hon brukar ha fickorna fulla då hon kommer hem ibland. Jaghar varit kall och beräknelig och packat ner onödiga saker i sopsäckar då barnen sover. De kommer aldrig att sakna dem.. ;)

Steg 2.

2008-07-03T07:29:00.000-07:00

När vi hade gett bud på huset som skulle bli vårt drömhus, fick vi bråttom att ta kontakt med banken. Handpenningen skulle betalas så snabbt som möjligt. Vår bank hade tidigare lovat oss ett större bostadslån, vi tänkte att det inte skulle bli några problem. Men nepp. Banken började krångla, påstod att våra inkomster inte räcker till, fast det ett par månader tidigare inte hade varit några problem.

Vi fick börja gå till konkurrerande banker och ta erbjudanden. Det var lite struligt att skaffa borgenärer då huset i sig inte duger som pant för mer än 70% av inköpspriset. Men till sist var allt ordnat.

Då var det nästa steg: att få lägenheten såld. Vi ville inte genast kontakta förmedlare, utan tänkte att vi försöker en vecka själva först innnan vi ger uppdraget vidare åt en fastighetsförmedlare. Vi gjorde fina lappar med färgbilder som vi satte upp i butiker runt om i stan. På flera dagar hördes inte ett pip. Sen satte vi in en annons på nettiasunto.com. Där såg man att det fanns många intresserade som var och tittade på annonsen, men telefonen förblev tyst. Vi hade satt ett pris som var lite över fastighetsförmedlarens värdering, och tänkte att man kanske borde sänka det.
Som en sista insats satte vi in en annons i Pohjalainens lördagsnummer. Hela morgonen väntade vi spänt, och vi skrek och hoppade av upphetsning då första okända numret dök upp på telefonen! Under dagen ringde tre olika intresserade, som ville komma på en visning. De första skulle komma senare samma dag. Vi städade som galna hela dagen, fast vi just städat..

Mika höll fortfarande på och dammsög övrevåningen (för tredje gången) då de första spekulanterna traskade in på gården. Det var ett par i 40-års åldern. De var tysta och tittade sig lugnt omkring. Vi visade och berättade nervöst om lägenheten och betonade de goda sidorna som vi hade övat. :)
Efter att vi gått igenom allt, varit och tittat på källaren och bolagets bastu, gick vi och satte oss på terassen. De potentiella köparna frågade om dittan och dattan och tittade ibland menande på varandra. Snart skulle följande par komma för att se lägenheten. Då frågade kvinnan försiktigt:
- Ja- hur är det nu, om vi skulle ge ett bud, så hur bestämmer ni isåfall vem som får lägenheten?
Vi stammade fram att vi tar emot bud och accepterar det eller ger ett motbud. Då budet accepterats från båda sidorna betalas handpenningen och då är köpet klart. De ville fundera en stund och jag och Mika gick in och väntade. Vi var hysteriska och hoppade runt i vardagsrummet och hyperventilerade då det var så spännande (tur att barnen var hos mommo)! Efter fem minuter kom de in och gav ett bud. Det var 2000 e mindre än vad vi begärt, men låångt över vår förväntan. Jag och Mika trodde inte att det var sant. Vi skyndade oss att skaka hand.
Just då hörde vi hur en bil stannade på gatan. Det var nästa köpare som kom, och vi fick ropa till dem att tyvärr, tyvärr, är lägenheten såld. De svor och gasade iväg.

Senare samma kväll träffades vi på Mikas kontor och gjorde pappren för affären. De hade med sig handpenningen, 3000 e, i kontanter! De sa att vi visst blev lite förvånade då de gav sitt bud? Syntes det så bra, tänkte jag men log bara glatt. De hade länge letat efter en trähuslägenhet just på brändö, och ville ha en trerummare istället för tvåan de bodde i nu.

Jag och Mika var så glada och lättade att vi bara log hela kvällen! Nu skulle vi få bort hela det gamla bostadslånet plus billån osv!
Nu blev det att börja leta efter en hyreslägenhet..

Vår dröm

2008-07-02T07:01:00.000-07:00

Jag och Mika har drömt om ett hus i ungefär tre år. Vi har vart och tittat på otaliga hus, både gamla och nya, fula och fina, billiga och dyra. Ibland har vi på allvar tänkt köpa, men det har alltid kommit något som fått oss att backa ur. Vi funderade på att bygga, och sökte t.o.m. tomt, men fick ingen så det rann ut i sanden det också.

Vid första maj såg vi ett hus på etuovi som vi blev intresserade av. Ett gammalt hus som skulle kräva total renovering, men såg bra ut för sin ålder, bra läge, osv. Vi var och tittade på det ett par gånger, och sedan bjöd vi lite mer än det begärda priset (eftersom vi visste att ett annat par hade bjudit den begärda summan). Det blev praktiskt taget en auktion, som vi förlorade. Vi var så besvikna att det tog ett par veckor innan vi kom över den förlusten! Vi hade så ställt in oss på att köpa huset, och hade renoverat allt färdigt i fantasin.

Sakteligen började vi igen titta på hus, men alla verkade dåliga i jämförelse med huset vi förlorat. En dag satt jag och surfade på etuovi.com, och bläddrade tillbaka till hus som varit till salu en längre tid. Då fastnade jag på ett hus som jag minns att jag sett, men det var så fult med gamla slitna mineritskivor, och dessutom för högt pris i förhållande till skicket det var i. Men nu såg jag att de sänkt priset! Vi bestämde en visning med förmedlaren.

Huset fanns i Vapenbrödrabyn, ett småhusområde bestående av frontmannahus byggda på 50- och 60-talen. Området är lugnt och vackert fast det ligger bara ca 3 km från centrum. Allt fler barnfamiljer flyttar dit, och befolkningen har blivit allt yngre de senaste åren.
Dethär huset låg ganska i mitten av byn, vid en mindre och lugnare väg. Larsvägen. Huset såg lite ledset ut med den slitna fasaden, och det var fullt med taggiga buskar runt om huset, som växt ända upp till fönsterna. Tomten var lite över 1000 kvadrat, men man såg inte mycket av den för all växtlighet. Gården såg ut som en regnskogsdjungel!

Men det var något med huset som gav en varm känsla. Ett sorts lugn låg över helheten, och då vi for hem var jag helt tom i huvudet. Efter många långa diskussioner bestämde vi att ta dit "vår" byggnadsmästare för att ta en titt. Han tyckte att huset var ok och att det fanns många möjligheter. Mycket att renovera, men å andra sidan bra att man inte renoverat "fel" och vi skulle ha möjlighet att göra huset "helt vårt eget" :)

Vi bjöd en summa som var 20 000 e under det begärda priset. Följande dag ringde förmedlaren och berättade att motbudet var 12000 mer än vi bjudit. Ett par timmar senare ringde han pånytt och sade att sista priset var 7000 mer än vi bjudit. Vi funderade och funderade, och for ännu en gång och tittade på huset. Efter den titten skakade vi hand.

Vår dröm! Den håller på att bli sann!

Sommar och friska vindar!

2008-06-02T08:04:00.000-07:00

Nu är min karriär på dagis slut för denna gång, jobbade sista dagen i fredags. Känns ganska skönt att göra något annat emellanåt. Lyfter verkligen på hatten åt de som arbetar på dagis i tiotals år, de gör ett superviktigt och hårt arbete! Nu får jag pusta ut lite, även om jag fortsätter direkt med sommarjobb och lite studier som lämnat på hälft. I augusti börjar jag arbeta som assistent ("kouluohjaaja") vid skolan. Det är samma grupp(er) som jag arbetade med på dagis som jag ska vara med, så jag följer med som assistent åt samma pojke som tidigare. Får se hur det går, ska hoppas för allas skull att han mognar lite under sommaren. Fick ett gulligt tack-kort av honom sista dagen, det var rörande. Han blev ju lite "min" pojke. :)

Julia och Jenna njuter av det varma vädret, hela helgen höll vi på och städade och fixade här hemma, och barnen var ute på gården nästan hela dagarna, bara inne och åt emellan. :) Härligt då man kan gå ut och bara ta på sig skorna! Ännu härligare skulle det vara om man hade en egen gård, där man kunde laga en lekstuga, kanske en sandlåda.. och inga bilar som kör på gården, här måste man hela tiden kolla var barnen rör sig då man hör en bil.

Nå, kanske det inte tar så väldigt länge förrän vi får vår gård och vårt hus- nu har vi gett bud på ett hus i Vapenbrödrabyn! Ett riktigt renoveringsobjekt, vi ser fram emot att laga och fixa, trots att det är myycket jobb! Lite att fixa med konditionsgranskning, lån etc ännu, men vi är ett steg närmare vår dröm! Skrämmande! Underbart! :)
Nu måste vi bara få vår lägenhet såld, så om ni vet nån som vill ha en trerummare i ett gammalt mysigt trähus, hör av er!

Suckar djupt

2008-04-11T12:06:00.000-07:00

Det är tungt just nu. Jobbet tar all min energi. Jobbar med en enormt krävande pojke, sju år och ingen diagnos men mycket grava problem. Jag vet vad jag ska göra, jag klarar av honom, men det tar helt enkelt så mycket energi att jag är helt slut efter jobbet.
Idag var det extra jobbigt. Jag fick ha holding med honom två gånger och blev vid ett tillfälle tvungen att bära honom. Ryggen är förstörd för idag, hoppas att den blivit bättre till imorgon.

Helgen är också fullspäckad, Julias skrinnskola har sin vårvisning på söndag så det är mycket att göra. Imorgon är det genrep och på söndag ska jag vara med i hår-och sminkteamet. Julia började i skrinnskolan i ishallen i höstas och har blivit riktigt duktig! Första gångerna hölls hon nätt och jämt på benen, nu klarar hon av den enkla koreografin de har hittat på inför vårvisningen, och den innehåller minsann både piruetter och hopp! :) Stackars Jenna är så avundsjuk att hon kan spricka då hon inte får vara med och skrinna.
- Nu Nennas tur rinna! Sa hon bestämt då hon var med vid träningen förra veckan. Sen bölade hon hela vägen hem, stackars liten. Men 45 minuter är helt klart för länge för en som inte fyllt tre ännu, tycker jag, även om hon faktiskt kan stå på ett par skrinnskor och har varit och skrinnat några gånger i vinter. Nästa höst kanske hon får börja i skrinnskolan ifall hon fortfarande är intresserad. Julia är eld och lågor, tycker det är jättekul att skrinna. Men jag vet inte om vi tar skrinningen på så stort allvar, skulle man vilja börja träna på allvar skulle det handla om 5 gånger i veckan då de börjar skolan.. Tror inte det!

Julia fick annars förskoleplats vid Malmögårdens daghem, det var en lättnad! Tror att det blir riktigt bra. Hela sommaren får hon ändå vara kvar vid gamla dagiset, Jenna kommer att vara kvar där, åtminstone till hösten. Ifall hon blir flyttad till en större grupp kanske vi överväger att flytta henne till Malmögården också, det skulle innebära mindre körande på morgonen.

Vi har fått nyt om en tomt på ett bra ställe nu, men vi inväntar närmare information. Skulle vara toppen! Vill börja bygga! :)

Nu ska jag sy glitter på Julias skrinnkläder. Viktig uppgift! ;)

Slutet på tunneln

2008-03-31T08:28:00.000-07:00

Nu känns det bara så skönt! Jag har gått igenom mina studieprestationer, och nu vet jag exakt hur många kurser jag har kvar innan jag är klar. Härligt att se att det finns ett slut på studierna, det har så länge känts så avlägset!
Fem hela kurser ska jag gå. Tre kurser får jag ännu i vår, och två lämnar till nästa höst. Sen är det "bara" gradun kvar! Aaah va jag är duktig!! :D

Annars har det varit full fräs, jag jobbar 8-15.40 nu så det är ganska långa dagar. Mika har dessutom skolning nu, och är borta några dagar i gången varje månad. Denhär veckan ska han till Levi med sina kompisar till på köpet. Känns nog lite tråkigt, men han har absolut förtjänat en helt egen resa, så som han har arbetat och knogat hela året.

Jag har också planerat en egen resa, men det tar lite tid innan det blir av. Måste spara en del först. Jag ska till Australien! Min pappa var dit i höstas, så det gav extra inspiration, men egentligen har jag velat resa dit ända sedan en av mina bästa vänner flyttade dit år 2003!
Så nu har jag något härligt att se fram emot.. :)

Det var en hemsk olycka i Kvevlax förra veckan.. Det skär i hjärtat då jag tänker på den unga kvinnan som avled och sorgen som de anhöriga nu måste leva med. Varför måste sånt hända??
Men, alla ni som rör er på vägarna, här är ett livsviktigt tips som Mika berättade åt mig efter olyckan:
Då du ska svänga till vänster och blir tvungen att stanna mitt på landsvägen, sväng aldrig hjulen färdigt åt vänster! Om hjulen är svängda åt vänster, och någon kör på dig bakifrån, är det större risk att bilen glider in på den andra filen, rakt framför de som kör emot dig!
Det hade jag aldrig tänkt på förr, och de lär inte ut det i bilskolan heller.

Nu har vi precis ätit ris och kycklingbröst-filéer med curry-blåmögelostsås. Och Jennas favorit: kokt morot-broccoli-blomkål-mix. Mumsigt!

Being sick

2008-03-14T09:10:00.000-07:00

Jag och flickorna har hasat omkring i våra pyjamasar här hemma ännu en dag. Hostat och snörvlat. Tittat på Pippi och Mumin. Jag har försökt komma på vad mommos huskurer innehöll. Hur kan man kurera sig själv och barn då Ville-virus bitit sina vassa tänder i en? Vi har prövat bl.a. dethär:

Badat- ångorna underlättar andningen och det är allmänt skönt

Proppat i oss vitaminer

..och vilat

Nähhä ;)

2008-03-14T02:03:00.000-07:00

Ingen som ville hjälpa mig? Slipp då.

Jag är sur. Vi är sjuka. Jenna har öroninflammation, Julia har hosta, Mika har magsjuka och jag har hosta och feber. Otroligt frustrerande då hela veckan gick till spillo. Dethär var min första vecka som gruppassistent, och jag hade så sett fram emot det! Men, inget man kan göra åt det.

Vi har sett på fyra filmer om dan. Suck och stön. Men sånt här hinner man kanske också med, mellan hostattackerna? :) Julia och Jenna är så hurtiga, så!

Help me!

2008-03-12T01:38:00.000-07:00

Alltså nu vet jag inte om jag är dum eller blond eller nåt, men jag fattar inte hur man kan kolla bloggens läsarantal på blogspot??? Kan ingen hjälpa mig?? Användarstatistiken hittar jag ju vid profilen, men där ser man ju bara antal profilvyer?

Jag tar det på engelska också så kanske det är större chans att nån hjälper:

I need help to find out how to check how many visitors I have on my blog? How do you do that on blogspot??

Lite humor i eländet

2008-03-11T10:05:00.001-07:00

Jag har fått ont. I huvudet, i lungorna, i halsen. Jag har gått och blivit sjuk. Damn! Skulle inte ha tid med det just nu.. Och jag blir så ynklig fast jag bara har lite stegring.

Humor, var det ja! Jag slötittade på Kauniit ja Rohkeat, och där diskuteraden Stephanie med Taylor och Hector om vad de skulle göra med killen som idkar utpressning mot dem. Då sa Hector, med sina djupa basröst, myndigt:

- If I see him, I'll take care of him!

Märk väl, att Hector är blind! Haahahhahaa!

Sedan skulle katten i duschen. Han har blivit lat och tvättar sig inte så flitigt längre. Han luktade spunk. Är det nödvändigt att nämna att katten ogillar att duscha? :) Han jamade och bölade och stretade emot. Jag fumlade efter schampooflaskan. Katter ska tvättas med milt barnschampoo. Men vet ni vad schampoot hette? VESIPEDON schampoo 2 in 1! Hahahahaa igen!

Nu är katten ren och doftar blomma. Han går runt och sprätter med fötterna för att komma ur det äckliga våta hehee.

Hårmodellat

2008-03-11T02:33:00.000-07:00

När man en gång varit hårmodell och varit nöjd med resultatet, är man på något sätt "hooked". Det är kanske spänningen, adrenalinkicken som man får av att ge ifrån sig kontrollen till främlingar. Kanske det är tanken på att betala massor för att gå till frissan då man istället kan anmäla sig som hårmodell och få en gratis uppdatering av sin stil och dessutom få ett produktpaket värt runt 100 e. För mig är det nog mest upplevelsen som lockar. En dag då jag får vara självisk och bara tänka på mig. Jag njuter av att bli tvättad, kammad och fönad. Jag njuter av att bli sminkad och få ett helt nytt utseende. Själva scenshowen gör mig skräckslagen, pulsen stiger till astronomiska höjder och händerna skakar. Men det gör inget, för alla är lika nervösa. Efteråt känner jag mig omåttligt stolt över mig själv!

Såhär blev det denhär gången!

Vad är dethär?

2008-03-11T02:13:00.000-07:00

Vi var till skären förrförra helgen, isen hade visat sig (genom flera provsampel) vara minst 15 cm, upp till 30 cm tjock. Vi hade det underbart: fällde några träd som sågades upp till ved, släpade ris och städade upp lite. Barnen lekte i kojan. På kvällen bastade vi i världens skönaste bastu, finns inte dess like!

Nästa morgon tog jag en promenad runt ön och hittade flera olika djurspår. Fåglar, möss, rävar och harar hade trippat runt på ön. Sen hittade jag ett större spår, större än rävspåren och lite annan form. Jag tror inte det kan vara en hund heller, ön ligger rätt så avsides och spåren snurrade runt på ön en liten bit och fortsatte sedan över isen mot nästa ö. Vet nån vad detta kan vara för något?

Kan blogger ge min blogg ett nytt hem?

2008-03-11T01:55:00.000-07:00

Jag planerar att ta mitt pick och pack från bloggen.fi och flytta hit. Bloggen.fi har blivit onödigt komplicerad p.g.a. att människor som inte äger internet-vett terroriserat vissa bloggare. Tack för det..
Dessutom upptäckte jag att denhär bloggen erbjuder roliga och lätta funktioner, också för sådana som inte behärskar html-djungeln så bra.