Jenna 4 år!

Min lilla lilla bebisflicka, min minsting, mitt hjärtegryn. Hon fyllde fyra år i måndags. Det är fyra år sedan hon för första gången såg dagens ljus. Det var en varm och solig junimorgon hon kom till oss, med ett skrik som fyllde hela rummet.

Vi firar hela veckan. På måndan kom Mikas mamma och hennes karl, och farbror Joni med flickvän. De skulle på resa nästa dag så de fick komma på den officiella dagen fast vi hade tänkt ta det lugnt i början av veckan och fira på onsdan och torsdan istället. Ja, Jenna börjar ju vara så stor nu att hon ska få ha sitt första kompiskalas! Å, vad hon har pratat om det, ända sen i julas nångång, och funderat på vem hon ska eller inte ska bjuda.. :)

Lite spännande att ha första kalaset i nya huset. På nåt sätt hade jag inbillat mig att när vi bor i ett nytt och fint hus, så har vi alltid städat och fint, ordning i alla skåp och bäddade sängar. Pyttsan, huset förändrar ingenting, är man råddig så är man. Nog håller vi nu någorlunda snyggt, men inte sådär perfekt som jag hade tänkt mig. Fast jag vet ju att ingen kräver det heller.

Jag hade köpt en egen Barbie åt Jenna som hon fick på måndags morgonen. Hon har bara en egen från förr och har varit i klart unerläge då Julia äger majoriteten av barbisarna då de ska leka. Jenna hade egentligen önskat sig en Barbie som kan sjunga, men det var omöjligt att hitta en sån som hon ville ha (från nån film). Då hon slitit upp paketet tryckte hon frenetiskt på Barbien och sa "nå, sjunger den?". Då jag sa att nej, tyvärr, det fanns ingen sån i butiken, sa hon bestämt "jo, den funkar då man sätter batterier i den!"

Egentligen skulle jag ha bakat nu, men orken (läs: lusten) övergav mig så det får bli till imorgon. Nog hinner jag, tänker jag.