Vardagen klampade in..

med stora, bestämda steg- och tog över så mycket av min tid, alla mina "projekt", och bloggandet med det. Det har varit tungt. Att komma in i rutinerna, att stiga upp på morgnarna (före sju är okristligt tidigt om nån frågar mig), föra barn, jobba, hämta barn, laga mat, hushållsarbete, kvällsmat och natta barn tar sån OTROLIG tid! Det är bullshit att man skulle ha 8 timmar jobb, 8 timmar sömn och 8 timmar "fritid", hah, tror nån verkligen att man skulle syssla med sånt som byktvätt och diskmaskinsfyllning om det verkligen var FRI TID? Nepp, jag har räknat ut att jag har högst tre timmar fritid om dagen, och oftast tillbringar jag ju den med barnen, för det är ända tiden då jag kan.

Nu har helgerna inte heller varit vidare avslappnande, då vi har farit iväg till olika skär för bärplockning och bara för att man ännu kan. Förra helgen var det villavslutning och nu bestämde vi att från och med nu är helgerna heliga. Vi far ingenstans om vi inte måste, vi skall relaxa och dega och fixa här hemma.
Men, vi hade en underbar semester, och visst känner man att man fått ladda batterierna. Det var ju nog roligt också att börja jobba och känna att man gör nån nytta. ;) Nu väntar vi bara på nästa lov, som åtminstone för mig är höstlovet.

Ja, så har vi ju numera en liten skolflicka i huset, Julia började sin skolkarriär precis så solskensglatt som en snart sjuårig fröken ska! Det känns stort, jag måste liksom acceptera att nu är hon inte bara min längre, samhället har lagt beslag på henne och tvingar henne att bli "något", att rullas in i systemet och bli en i mängden. Men det är klart hon är min lilla gosegumma ändå! Hon är så stor, men ändå såå liten och ynklig.
Hon började på en "aktivitetsklass" med tolv elever, jag är inte helt säker på vad som menas med aktivitet, men vad jag har förstått så ska de använda kroppen mycket då de lär sig, och det passar säkert Julia bra, att inte behöva sitta på sin rumpa hela tiden. Hon tar skolarbetet på stort allvar, gillar att göra läxorna och visa allt vad hon har gjort i skolan. Hon är på eftis i samma byggnad efter skolan, och gillar det också, i början sa hon att hon helst skulle vara i eftis hela dagarna..
I helgen tappade hon sin tredje tand och har nu världens sötaste glugg! :) Hon ser ut som uuno turhapuro, hahhaa!

Jennas dagisstart gick lite trögt, och inte far hon dit nå gärna ännu heller, men det är bara att försöka vara positiv själv och hoppas att det går över. Jag vet inte riktigt vad det är, för när man hämtar henne springer hon ofta och gömmer sig och skrattar och leker. Men varje kväll gnäller hon att hon inte vill fara till dagis, och imorse då jag väckte henne var det första hon sa "e ja ledi ida?" Sen är hon ledsen då man lämnar henne och hittar på alla möjliga historier om vad de dumma pojkarna eller tanterna eller bejbisarna gjort.. Hemma är hon sitt vanliga glada själv, släpar runt på katten och matar honom och sköter honom och bara älskar allt som har fyra ben.. Hon är den största djurfantasten jag nånsin träffat (förutom min syster).

På tal om katten så mår han nog också bra, sina nio år till trots. Fast han har fått mask! En dag såg jag nåt vitt i ändan på honom, jag torkade av det med ett papper och såg till min stora fasa att det var en levande mask! Igår sprutade jag i honom en stor dos maskmedel, hoppas verkligen att det biter. Stackarn är alldeles attackerad av parasiter, en annan kväll fick jag ta bort den första fästingen han nånsin haft, som hade vuxit sig stor som en ärta. *brr*